Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Försumpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
Försumpning
352
*Försumpning. Med f. förstås, att mark,
som förut varit mer el. mindre torr, övergår
till att bli vattensjuk, d. v. s. får ett mycket
högt grundvattenstånd eller ett överskott på
vatten i markytan.
Som orsaker till f. har man i främsta
rummet att räkna med: 1) dämningar eller andra
strömningshinder i sjöavlopp, åar och bäckar;
2) översilningar, framkallade av ytligt
avrinnande vatten från högre belägna torvmarker,
källor etc.; 3) kraftiga höjningar av
grund-vattensnivån, vilka kunna bero på a)
ändringar i klimatet, b) kalavverkningar och
skogseldar, c) ändringar i markens dränering,
framkallade av tätning av ledande lager.
1. F., framkallade genom dämningar etc. i
sjöavlopp och bäckar. Då torvbildningar m. m.
inkräkta på en sjö och dess avlopp, försvåras
vattenavrinningen därifrån. Härigenom
uppstår f. på urspr. friska stränder.
2. F., framkallade genom översilningar. Då
en torvmark på grund av torvanhopningen
vuxit till så mycket i höjd- och sidled, att
den på vissa punkter börjar höja sig över de
urspr. dämmande kantpartierna, kan det från
torvmarken kommande, ytligt avrinnande
vattnet försumpa nedanför liggande, urspr.
friska marker.
3. F., framkallade genom ändringar i
grundvattnets stånd, a) Om
klimatändringar som orsak till nya f : s u p
p-k o m s t. Grundvattensnivåns läge är starkt
beroende av klimatet och särskilt
nederbörds-och humiditetsförhållandena. Sålunda ligger
vattenståndet i marken högt på våren under
snösmältningen och efter starka regn. En
sådan mera kortvarig höjning av
grundvat-tensnivån leder emellertid ej till torvbildande
vegetations uppkomst, vilket däremot kan bli
följden under klimatförsämringsperioder av
längre varaktighet.
b) Kalavverkningar och
skogseldar som orsak till f. Efter
försvinnandet av ett skogsbestånd kommer en
del vatten, som förut bortskaffats genom
trädens transpiration eller uppfångats i
trädkronorna och där avdunstat, att bli kvar eller i
senare fallet rinna ned i marken. Sådan f. kan
dock endast inträffa under vissa speciella
förhållanden. Om f. inträder eller ej beror på
hur högt grundvattensnivån från början legat
inom det berörda området och hur rörligt
detta grundvatten är. Ligger
grundvattensnivån i en mark sålunda primärt mycket högt
och äro grundvattensströmmarna där
samtidigt icke alltför kraftiga, kan en livligt
växande skog på denna mark genom
transpiration sänka grundvattensnivån så mycket,
att marken, så länge skogen växer, verkar
frisk. Avverkas eller avbrännes denna skog
eller blir den genom tilltagande ålder
oväxtlig, stiger grundvattensnivån till sin
ursprungliga höjd, och marken verkar åter vattensjuk.
— F. efter kalavverkningar och skogseldar
torde sålunda nästan helt inskränka sig till
sådana marktyper, vilka så att säga stå och
väga mellan att vara friska och fuktiga och
som alltså icke kunna vara friska, om icke
vissa torrläggande faktorer (i detta fall ett
transpirerande skogsbestånd) äro verksamma.
Dessa f. torde också vanl. endast vara
temporära företeelser och försvinna igen i och med
att en ny, livligt växande skog inkommer på
den kallagda marken.
c) Grundvattenshöjningar,
framkallade av tätning av ledande lager som
orsak till nya f:s inträde. Då en mark
torvklädes, blir den först avsatta torven i
regel tät och välförmultnad samt de översta
delarna av mineraljorden tätt impregnerade
med bumusämnen. Härigenom minskas dessa
skikts förmåga att genomsläppa vatten. Detta
är av stor betydelse särskilt inom
moränmarker, i vilkas översta lager ganska mycket
vatten rinner fram, särskilt under
snösmältningen på våren och efter starka regn. — Om
nu från en högre moränsluttning vatten
söker sig väg genom detta övre markskikt ned
mot en torvmark och når den zon, där
välförmultnad torv täcker marken och den
översta delen av mineraljorden är
humusimpreg-nerad, bli möjligheterna för grundvattnet att
tränga vidare starkt förminskade. Genom
däm-ningen i eller »tätningen» av detta ledande
lager stiger därför grundvattensnivån utmed
torvmarkens kant eller gräns mot
fastmarken. Blir denna grundvattenshöjning så
stor, att vattnet når nära el. ända upp
mot markytan under en längre tid av året,
kunna nya växtplatser uppstå för sumpväxter.
Enär dessa växter i sin tur ge upphov till
dämmande torv och humusämnen, som
impregnera mineraljorden, uppstå successivt nya
lokaler för torvbildande växter ovanför de
föreg. Härigenom växer torven uppåt längs
den fastmarkssluttning, varifrån vattnet
kommer. Omfattningen av denna torvbildning
växlar dock självfallet i mycket hög grad
på olika platser. — Ifrågavarande
försump-ningsprocess plägar vanl. kallas k a n t d ä
m-ningsförsumpning.
Med hänsyn till omfattningen av ovan
diskuterade försumpningsorsakers
verkningsområde måste de f., som framkallas av
igenväx-ning av bäckar liksom av nyuppkomna
avrin-ningsflöden från högre belägna torvmarker
etc., betraktas såsom täml. lokala
försump-ningsföreteelser. Annorlunda förhåller det sig
med höjningar av grundvattensnivån,
framkallade av mera genomgripande ändringar i
klimatet. Härigenom uppstå nyförsumpningar
av mera generell omfattning, och dessa
framkalla en allmän
utbredningsten-dens hos torvmarkerna. Likaså äro de f.,
som framkallas genom transpirerande träds
bortskaffande, försumpningsföreteelser av en
helt annan natur än alla övriga. Ingen ny f.
inledes härmed, utan det är här eg. endast
fråga om en återgång till ett gammalt
fuktig-hetstillstånd. F. av detta sistnämnda slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
