Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Gatubelysning - Gatunämnden - Gatwick - Gaubert, Philippe - Gauchat, Louis - *Gauffin, A. - *Gauguin, P. - Gauja - *Gaulois, Le - Gaultier de Laguionie, Jules de - Gaupp, Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
Gatubelysning—G aupp
394
*Gatubelysning. 1934 utgjorde totala
antalet gaslampor för g. i Sverige 9,871,
fördelade på 18 städer, och antalet elektriska
gatulampor i 99 städer 71,439.
Med avseende på belysningsstyrka och
elektrisk effekt tillämpas t. ex. för Stockholm
numera följ, värden:
Elektrisk
effekt per
löpmeter
Bild 2.
Opalglasreflek-tor för gatubelysning.
[-Medelbelys-Klass-]
{+Medelbelys-
Klass+} Gatutyp ning i gatans
mittlinje
I. Representativa gator
och trafikcentra .... 15 —20 lux 40—50W/m
II. Huvudgator i sta-
dens centrala delar 7 — 8 » 20—25 »
III. Affärsgator och nor-
mala trafikgator ... 5 — 6 » 10—12 »
IV. Bostadsgator inom
själva staden ......... 2 — 3 » 5— 6 »
V. Förstadsgator ..... 0,5— 1 » 1— 2 »
För likformigheten i g. äro lampornas
placering, upphängningshöjd och inbördes avstånd
av stor betydelse. Som
allmän regel gäller, att
man såvitt möjligt
placerar lamporna över
själva körbanan, varvid
det s. k. spännsystemet,
där lamporna
upphängas medelst stållinor
över gatan, vanl.
användes. Upphängningshöj-den är vanl. 8 m,
svarande mot ett
lampav-stånd av omkr. 30 m.
Förhållandet mellan
upphängningshöjd och
lampavstånd bör
normalt ligga mellan 1 : 3
och 1 : 4. Vid en del i utlandet förekommande
gatutyper, särskilt s. k. autostrador, där
auto-mobilerna framföras med höga hastigheter, är
nämnda förhållande 1 : 2, vilket anges som det
»ideala». En armaturtyp, som visat sig
lämplig, är den öppna opalglasreflektorn, vilken
dels koncentrerar ljuset över körbanan, dels
genomsläpper tillräckligt mycket i sidled för
att lysa upp husfasaderna och ge nödvändig
vertikalbelysning.
Den elektriska g. är i Sverige så gott som
uteslutande utförd med glödlampor som
ljuskälla. Under senare år ha i en del länder,
U. S. A., England, Tyskland m. fl., elektriska
urladdningslampor
(högtryckskvicksilverlam-por, se Elektrisk belysning, suppl.)
vunnit insteg. I Sverige togs i febr. 1936
i Hälsingborg den första mera betydande
anläggningen för g. med dylika lampor i
bruk. I. F-r.
Gatunämnden, kommunalt
förvaltningsorgan i Stockholm, som handhar förvaltningen
av dels stadens gator, torg o. a. allmänna
platser med däri inbegripna viadukter, hissar,
trappor, bekvämlighetsinrättningar och
avlopp, dels stadens renhållningsväsen och
brandväsen. Under g. lyda gatukontoret samt
brandväsendet. G:s stat för 1935 uppgick till
omkr. 25 mill. kr. E. Hlr.
Gatwick [gä’tcoik], flyghamn i eng. grevsk.
Surrey, 39 km s. om London, invigd 1936.
Gaubert [gåbä’r], P h i 1 i p p e, fransk
musiker (f. 1879). Vann 1905 Rompriset som elev
vid Pariskonservatoriet och blev, själv
flöjtvirtuos, 1919 prof, i flöjtspel, senare i
orkesterdirigering där. Uppburen som
konsertdirigent (i Concerts de la Société du
Conserva-toire) och som förste kapellmästare vid Stora
operan (sedan 1920), har G. även gjort sig
känd som en visserligen ej utpräglat
personlig men smakfullt till Debussy och Fauré
anknytande tonsättare och har komponerat
kammarmusik (bl. a. tre flöjtsonater), sånger,
orkestrala och sceniska verk m. m. H. G-t.
Gauchat [gå/a’], Louis, schweizisk
romanist (f. 1866), prof, i Bern 1902—07, i Zürich
sedan 1907, framstående kännare av
dialekterna i franska Schweiz. G:s livsverk är den
stort upplagda, tills, m. J. Jeanjaquet och E.
Tappolet utg. »Glossaire des patois de la
Suisse romande» (1924 ff.; ännu har blott
bokstaven A utkommit); han organiserade
arbetet härpå 1899 och utgav med sina medarb.
en rad förundersökningar härtill. A. Lbd.
*Gauffin, A., har utgivit »Från svenska
bygder», planschverk med reproduktioner av
målningar av prins Eugen och inledande text
av G. (1933).
*Gauguin, P. Litt.: A. Alexandre, »P. G.,
sa vie et le sens de son æuvre» (1930); B.
Becker, »P. G., the calm madman» (1931). —
P o 1 a G. utgav 1932 en no. monogr. om Chr.
Krohg samt 1933 en om E. Munch.
Gau’ja, flod, se A a, suppl.
*Gaulois, Le, se C o t y, F-, suppl.
Gaultier de Laguionie [gåtie’ da lagiåni’],
J u 1 e s de, fransk filosof (f. 1858). G. har
utvecklat en filosofisk åskådning, som han
efter hjältinnan i G. Flauberts roman
»Ma-dame Bovary» kallat bovarysm.
Grundtanken häri är den, att människan uppfattar
sin karaktär annorlunda, än den i själva
verket är, menar sig vara en annan, än hon är.
Likaså uppfattar hon tillvaron annorlunda,
än den är. Absolut kunskap är sålunda
omöjlig. Åskådningen erinrar i vissa stycken om
als-ob-filosofien el. fiktionalismen. I
kunskapsteoretiskt avseende är G. påverkad av
Kant, även om han förnekar »tinget i sig».
Vissa av hans tankar gå tillbaka på Nietzsche.
Bland G:s talrika skrifter må nämnas »De
Kant å Nietzsche» (1900), »Le bovarysme»
(1892; omarb. uppl. 1902), »La fiction
univer-selle» (1903), »Nietzsche et la réforme
philo-sophique» (1904), »Les raisons de 1’idéalisme»
(1906), »La dépendance de la morale et
Findé-pendance des mæurs» (1907) och »Le génie de
Flaubert» (1913). Bjstm.
Gåupp, Ernst, tysk anatom (1865—1916),
prof, i anatomi i Freiburg im Breisgau,
Kö-nigsberg och slutligen i Breslau. Utförde
undersökningar av epokgörande betydelse för
ryggradsdjurens jämförande anatomi.
Särskilt ägnade sig G. åt studiet av kraniets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
