Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gjerström, Gunnar Halvdan - Gjesdahl, Paul Dessen - *Gjessing, M. J. - Gjutasfalt - Gjöres, Axel - Glace bay - Glacier national park - *Glaciär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
Gjerström—Glaciär
438
Gjerström, Gunnar Halvdan, norsk
tonsättare (f. 1891). Har avlagt
organistexamen vid konservatoriet i Oslo och studerat
komposition bl. a. vid statsakad. i Wien. G.,
som även är pianist, har blivit särskilt känd
genom en friskt verkande pianokonsert i f
moll (uppf. vid nord, musikfesten i Helsingfors
1932) och har vidare skrivit andra pianoverk,
violinkompositioner, körverk och sånger. —
G:s bror Bjarne Emanuel G. (f. 1881),
manskördirigent i Oslo, har i denna egenskap
några ggr besökt Stockholm; har även
komponerat sånger för manskör. H. G-t.
Gjesdahl, P au 1 D e ssen, norsk journalist
och författare (f. 1893), cand. mag. 1919,
med-arb. i Dagbladet s. å., i Tidens Tegn sedan
1930. G. är teater- och litteraturkritiker samt
kåsör under märket P u e b 1 o. Som
skönlitterär författare har han framträtt med
novellsamlingarna »Eksperimentet» (1931) och
»Tre menn forteller» (1935). W-t K.
*Gjessing, M. J., blev 1931 sognepræst i
Kongsberg med Jondal.
Gjutasfalt, se Asfaltbeläggningar,
suppl.
Gjöres, Axel, kooperatör (f. 1889 “/u). Var
urspr. bruksarbetare, därefter handelsbiträde,
blev 1913 medarb. i Konsumentbladet, som
han 1918—33 redigerade. 1920—31 var han
tillika red. för tidskr. Kooperatören. G. blev
1926 chef för Kooperativa förbundets
organi-sationsavd. och medl. av förbundets styrelse.
Han tillhör centralstyrelsen för Internationella
kooperationsalliansen, har varit sakkunnig
vid offentliga utredningar samt utgivit
åtskilliga arbeten, särskilt om
konsumentkooperationen och dess historia i Sverige. A. M.
Glace bay [gléTs béi’], hamnstad i Nova
Scotia, Kanada, på Cape Breton island, n.
ö. om Sydney; 20,706 inv. (1931).
Stenkolsgruvor, maskinfabriker; fiske och stor
kol-export. Radiotelegrafstation.
Glacier national park [glä’sjo nä^nøl pä’k],
i n. v. Montana, U. S. A., vid gränsen mot
Kanada; 3,973 km2. Omfattar en del av
Lewis range i Klippiga bergen, ett typiskt
högfjällsområde med ett 60-tal små glaciärer
samt talrika sjöar och vattenfall. G.
bildades 1910.
*Glaciär. Enl. nutida uppfattning
definieras en g. som en rörlig ismassa, bildad av
det årliga överskott av nederbörd i fast form
(snö och rim), som samlas ovanför den
klimatiska snögränsen. Snön övergår snabbt
i firn, vars korn småningom förstoras och
omvandlas i glaciäris. Dess kristaller tillväxa
genom omkristallisation mot g:s bräm. Den
klimatiska snögränsen el. den gräns, vartill
den temporära snögränsen når i slutet av
sommaren, kallas i allm. på g. firngränsen.
Ovanför liggande del av g. utgör dess
ackumulations- el. näringsområde, nedanför
liggande dess ablations- el. tärområde.
Firn-gränsens höjdläge betingas av förhållandet
mellan ackumulationens och ablationens
stor
lek, d. v. s. nederbördens mäktighet om
vintern, temperaturen, solstrålningen,
vindhastigheten och luftfuktigheten om sommaren. I
stort sett sjunka firngränsen och g:s
allmänna höjdläge från ekvatorn till polerna
(Kilima-ndjaro omkr. 5,500 m, Vitön omkr.
100 m ö. h.). De stiga från kustområdena mot
inlandet; Norge på 62° n. br. från 1,200 till
2,200 m ö. h.
G. kunna med hänsyn till sin yttre form
indelas i: 1) inlandsisar, 2) platåglaciärer
(norsk typ), 3) höglandsglaciärer
(Spetsbergstyp), 4) dalglaciärer (alpin typ), 5)
isström-nät, 6) cirkus- el. nischglaciärer, 7)
piedmont-el. förlandsglaciärer (Alaskatyp) och 8)
shelf-is (Antarktistyp). Som en särskild typ
kunna räknas g. i de djupa dalarna i Himalaja
och vidliggande bergskedjor i Asien; till sin
allmänna form äro de smala dalglaciärer,
men näringsmaterialet störtar i laviner ned
från de branta bergssidorna. — I geofysiskt
hänseende äro de viktigaste faktorerna temp.
i isen och den i förbindelse därmed stående
sammansättningen och konsistensen av g.
Ahlmann skiljer sålunda mellan tempererade
g., bestående av kristallin is med en temp.,
som motsvarar isens smältpunkt, samt
polära g., som i större el. mindre grad bestå
av kristallin firn och vilkas temp. intill 100
m djup el. mer är under 0°. Antarktis’ g.,
tillhörande den senare typen, bestå sålunda till
huvudsaklig del icke av is utan av hårt
sam-manfrusen firn.
G:s mäktighet kan beräknas, om man
känner det årliga ackumulationsöverskottet
samt ablationens årliga storlek och
rörelsehastighet. Sedan 1926 har man i Alperna
och även på Grönland använt seismiska
metoder: genom sprängskott
åstadkommas de vågrörelser, som reflekteras mot
bergunderlaget och, när de återvända till
glaciärytan, optiskt registreras på en
seismograf; tiden mellan sprängningen och
re-flexionsvågens insats uppmätes, och djupet
beräknas med stöd av
fortplantningshastig-heten i is, resp. firn. De mest omfattande
och sannolikt också tillförlitligaste
mätningarna enl. denna metod äro gjorda på
Hinter-eisferner i österrikiska Alperna;
mäktigheten uppgår här till i medeltal 215 m. Inom
Aletschglaciärens firnområde, Konkordia
Platz, gåvo mätningar av samma slag djup
av ända till 600—800 m. På Grönland gjorde
Alfred Wegeners expedition 1930—31 en
serie mätningar, som gåvo till resultat
mäktigheter från 314 m (vid kusten) till 1,850 m (på
120 km avstånd från inlandsisens kant). De
skandinaviska g. torde i regel icke mäta mer
än något hundratal m, dalglaciärerna på
Spetsbergen däremot intill några hundratal m.
G:s rörelse har förut ansetts
överensstämma med en plastisk massas. Enl. de nyaste
undersökningarna på Hintereisferner skulle
emellertid de glidande rörelserna ingå med
mer än 2/3 i den totala. Rörelsehastigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
