Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Göteborgs orkesterförening - *Göteborgsposten (Göteborgs-Posten) - Göteborgs sjöfartsmuseum - Göth, Johan Alfred - *Göthe, A. G. - Götherström, Ragnar Leonard - *Göthlin, G. V. - Göticism (Goticism)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
541
Göteborgsposten—Göticism
542
teborgs symfoniorkesters pensionskassa.
10-årsberättelser över G:s verksamhet ha
utgivits 1915, 1925 och 1935. Se även den av
stadsfullmäktiges kommitté utg. berättelsen
»Göteborgs konserthus» (1935). H. G-t.
^Göteborgsposten, numera
Göteborgsposten, har på senare år gått raskt
framåt och upplagan på tio år ökats från omkr.
25 000 till 75,000 ex.; därigenom har G.
blivit en av Sveriges mest spridda tidningar
utanför Stockholm. Sedan H. Hjörne 1926
blivit tidningens huvuddelägare och red., har
en för tidningsföretag lämpad form av
industriell demokrati praktiserats. G. har
framträtt som liberal, demokratisk och
självständig tidning. En ny fastighet har uppförts (se
Göteborg, suppl., sp. 535) och nya
maskiner anskaffats i en sådan utsträckning, att G.
1935 ansågs ha en av de tidsenligaste
arbetslokalerna inom branschen i Sverige samt
särskilt modern teknisk utrustning. H. Hj-e.
Göteborgs sjöfartsmuseum, gr. 1913 av
Nautiska föreningen i Göteborg, tillhör sedan
1917 föreningen Göteborgs sjöfartsmuseum.
Tack vare stora donationer s. å. till
föreningen av skeppsredaren Werner Lundqvist
(100,000 kr.), 1918 till Göteborgs stad av
Broströmska familjebolaget, ångfartygs-a.-b.
Tirfing, på initiativ av skeppsredaren Dan
Broström (1 mill. kr.) som bidrag till
musei-byggnad m. fl. gåvor kunde dylik
uppföras 1930—32 (efter ritningar av arkitekt K.
M. Bengtson) vid Stigbergstorget. Intill
museet har på bekostnad av nationalfonden för
sjökrigets offer uppförts en tornbyggnad som
ett monument över under världskriget fallna
svenska sjömän. Tornet eller kampanilen är
krönt med en av Ivar Johnsson utförd
friskulptur, föreställande en sörjande moder. I
G. inrymmes Göteborgs högskolas geogr. inst.
— Se bild vid art. Göteborg, suppl. E. L-k.
Göth, Johan Alfred, författare (f.
1869 ^ln), har under senare år väckt
uppmärksamhet genom ett stort antal skildringar ur
det småländska allmogelivet, utmärkta av
realism i människoskildringen och stor
noggrannhet i de sakliga detaljerna. Bland
hans utg. skr. märkas »I bondehem och
backstugor» (1923), »Bergsrådet på Lessebo»
(1925), »Hårdvallsgubbar» (1928) och
»Raskens Zenobia» (1931). G. Brg.
*Göthe, A. G., dog 1933 «/5.
Götherström, Ragnar Leonard,
brandtekniker (f. 1885 2S/io), blev underlöjtnant vid
kustartilleriet 1905 och kapten 1916 samt
kapten i reserven 1919. G., som 1916—19
redigerade Svensk Kustartilleritidskrift, har
sedan 1919 helt ägnat sig åt brandskyddet,
dels som brandinspektör i Försäkrings a.-b.
Mälaren, dels som sekr. i Svenska
brandskyddsföreningen (sedan 1927) och red. för
dess tidskr. Brandskydd (sedan 1920). Sedan
1928 är han dessutom chef för a.-b.
Industribyråns brandtekniska avd. G-. har utövat en
omfattande skriftställarverksamhet på
brandskyddets område. E. Hlr.
*GöthIin, G. V., blev 1931 förste
stadsläkare i Göteborg.
Götici’sm (G o t i c i’s m), en äldre, av
gotisk anstolthet präglad historieuppfattning,
som förekommit i skilda länder, särskilt i
Sverige. Med utgångspunkt från Jordanes,
som man räknade som den äldste svenske
historieskrivaren, och hans berättelse om de
världserövrande göternas (goternas) uttåg
från Sverige (ön »Scandza»), folkens
moderssköte, och triumf över Rom hävdade man
åt Sverige en särskilt ärorik fornhistoria.
Genom identifieringen av goter, geter och
skyter, som Jordanes övertog från sina
källor, kommo den antika historieskrivningens
uppgifter om dessa senare folk att också
införlivas med bilden av vår egen forntid och
gåvo g. flera av dess mest fantasifulla drag.
En göticism utbildades bl. a. också i Spanien
(där visigoterna härskat), särskilt genom
Isi-dorus av Sevilla och Rodericus Toletanus. I
Sverige kan g. följas till 1200-talet, hävdas
av Nils Ragvaldsson på Baselkonsiliet 1434
och av Ericus Olai samt når full blomstring
hos Johannes Magnus i hans »Historia de
omnibus gothorum sueonumque regibus»
(1554). Från lustinus upptog denne också
föreställningen om göternas lyckliga
naturtillstånd. I motsats till en annan
historieuppfattning (hos t. ex. Olaus Petri)
utbildades g. i rikt mått på 1600-talet och uppbars
även av regenterna från Gustav I till
stormaktstidens slut. Under nämnda period
förbands g. med den antika föreställningen om
hyperboréerna, vilka identifierades med
svenskarna. Sverige var, ansåg man, ej blott den
äldsta av världens monarkier och stamorten
för historiens kraftfullaste krigarfolk, som
erövrat Rom, utan därjämte hade detta
urgamla rike också givit antiken dess
civilisation, som grekerna hämtat från
hyperboréerna. Dessa spekulationer uppstodo särskilt
hos Johan Bure, utbildades av G. Stiernhielm
och O. Verelius, under sammansmältning med
rikt stoff från den nu uppmärksammade
isländska litteraturen, och nådde sin höjdpunkt
hos Olof Rudbeck d. ä. Hos denne förbands
g., utom med teorien om hyperboréerna (de
»yverborne»), också med den antika
Atlantissagan och fick sitt uttryck i Rudbecks väldiga
»Atlantica».
Under 1700-talet utsattes g. i sin
rud-beckianska form för allt starkare kritik, även
inom Sverige, och led nederlag genom bl. a.
O. v. Dalins »vittra löje» över E. J. Biörner
och J. Göransson. Därmed bortrensades
främst föreställningarna om hyperboréerna
och Atlantis. Däremot bibehöll sig g. såsom
svärmeri för våra tappra och dygdiga,
erövrande götiska (»skytiska») förfäder under
forntiden. 1600-talets antikvariska litteratur
fortlevde trots allt som inhemsk tradition,
särskilt det isländska sagoinslaget (genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
