Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hirschfeld, Magnus - *Hirt, H. - *His, W. - *Hisinger, W. - *Hislop, J. D. - Histamin - Histidin - *Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
661
Hirt—Historia
662
och bl. a. besitter
dess sexualinstinkter.
Moderna
experimentella undersökningar
om könsväxling ha
givit stöd åt H:s
läror. På mera kritiskt
håll anses dessa dock
alltför ensidigt
belysa homosexualitets-problemet. — Skr. bl.
a.: »Sexualpathologie»
(3 dir, 1917—20) och
»Geschlechtskunde» (5 bd, 1925—30). V. W-rt.
*Hirt, H., har vidare utgivit bl. a.
»Indo-germanische Grammatik» (hittills 6 bd, 1921
—34) och »Handbuch des Urgermanischen»
(3 bd, 1931—34).
*His, W. (f. 1863), dog 1934. Utförde
viktiga undersökningar i konstitutions- och
diatesforskning samt över skyttegravsfeber.
*Hisinger, W. Litt.: C. Heijkenskjöld, »W.
H.» (i Med Hammare och Fackla, V, 1934).
*Hislop, J. D., förordnades 1936 att jämte
Julia Claussen upprätthålla lärarbefattningen
i solosång vid Konservatoriet i Stockholm.
Histamln, /Mmidazolyl-etylamin, C5H9N3,
molekylvikt 111, räknas till de s. k. biogena
aminerna (se d. o., suppl.) och bildas ur
aminosyran histidin (se d. o., nedan) genom
de-karboxylering särskilt under inverkan av
vissa bakterier. H. syntetiserades 1907 men
påvisades först 1910 i mjöldryga samt i
histi-dinhaltigt material efter bakterieinverkan.
Dess starkt uttalade farmakodynamiska
verkningar påvisades först av Dale (se d. o.,
suppl.) och medarb. och består dels i en
allmän blodtryekssänkande verkan på de flesta
organismer, beroende på kärlvidgning,
framför allt av kapillärerna, och dels i en
sammandragande verkan på vissa glattmuskliga
organ, ss. livmodern. H. förekommer normalt
i människans och de högre djurens organism,
särskilt i lungorna och huden, och kan under
vissa betingelser frigöras, t. ex. vid den
ana-fylaktiska chocken (se Chock 2) eller vid
hudskador. Den i det senare fallet
uppträdande hudrodnaden och svullnaden bero
sannolikt på h. Det är även troligt, att s. k.
näs-selutslag bero på lokalt frigjort h. H. verkar
även stegrande på magsaftsavsöndringen. På
senare tid har man använt h. i terapeutiskt
syfte mot vissa former av reumatism, varvid
det tillföres genom jontofores (se d. o.,
suppl.). U. v. E.
Histidin, /?-imidazol-ot-aminopropionsyra,
räknas till de s. k. hexonbaserna (Kossel) och
erhålles vid spjälkning av de flesta
äggviteämnen. Under inverkan av vissa bakterier
bildas ur h. den biologiskt viktiga basen
his-tamin (se d. o., ovan). U. v. E.
*Historia. Se även Diplomatar
i-um, Diplomati k, Ekonomisk
historia, Europa, Fornkunskap,
Genealogi, Göticism, H e r a 1 d i k,
Kro
nologi, Kyrkohistoria,
Lärdomshistoria, Numismatik, Sigill och
Stadshistoria, alla i suppl. (med
litt.-anv.). — Av svensk historiografisk litt.
märkas: G. Löw, »Sveriges forntid i svensk
historieskrivning», 1—2 (1908—10); L. Stavenow,
»Den moderna vetenskapens genombrott i
svensk historieskrivning» (2: a uppl. 1928) och
»Historisk Tidskrift och de historiska
vetenskaperna i vårt land under ett halvt sekel» (i
Hist. Tidskr. 1931); H. Schück, »Kgl.
Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, dess
förhistoria och historia» (hittills 4 bd, 1932—35).
Av stort svenskt intresse äro även Ellen
Jör-gensen, »Historieforskning og
historieskrivning i Danmark indtil aar 1800» (1931) och
»Norsk historisk videnskap i femti år 1869—
1919» (1920); jfr också K. Blomstedt, »Nyare
historieforskning i Finland» (i Hist. Tidskr.
1935). En allmän översikt ger E. Fueter,
»Ge-schichte der neueren Historiographie» (3:e
uppl. 1936). Av bibliogr. märkas främst K.
Setterwalls »Svensk historisk bibliografi» för
1875—1900 (1907), 1901—20 (1923) och sedan
årl. i Hist. Tidskr. (fr. o. m. årg. 1930 av P.
Elf-strand) samt S. E. Brings »Bibliografisk
handbok till Sveriges historia» (1934). Sedan 1930
utges för åren 1926 ff. en »International
bib-liography of historical Sciences» av
Internationella kommittén för de historiska
vetenskaperna. En praktisk hjälpreda för både svensk
och utländsk historia är S. Lewenhaupt,
»Staternas främste under nyare tiden. Namn och
årtal» (1925); se även »Repertorium der
diplo-matischen Vertreter aller Länder seit dem
Westfalischen Frieden (1648)», utg. av L.
Bittner och L. Gross, varav hittills utkommit
bd 1 (1936) för tiden 1648—1715, samt E.
Ha-berkern och J. F. Wallach, »Hilfswörterbuch
für Historiker» (1935). Av metodiskt intresse
är A. Wachtmeister, »Vad är sanning?
Vitt-nespsykologiens grunddrag» (1933).
Av nordiska serieverk i världshistoria
märkas Norstedts »Världshistoria», redig,
av S. Tunberg och S. E. Bring (1926 ff.,
hittills 13 bd), »Världshistorien», redig, av H.
Almquist (1926 ff., hittills 8 bd), »Bonniers
illustrerade världshistoria», redig, av J.
Hägg-man (1926 ff., hittills 5 bd), C. Grimberg,
»Världshistoria» (1926 ff., hittills 5 bd), »Vår
egen tids historia», redig, av Y. Lorents (1933
ff., hittills 2 bd), samt Chr. Christensen,
»Ver-den af i går og i dag» (1935 ff.; sv. uppl.
redig, av K. Hildebrand 1936 ff.). Av andra
större serieverk märkas: »Cambridge ancient
history» (1923 ff., hittills 10 bd och 4
plansch-bd); »Cambridge medieval history» (1911 ff.,
hittills 7 bd); »Cambridge modern history»
(14 bd, 1902—12); »European civilization, its
origin and development», I (1934), utg. av E.
Eyre; »Histoire générale», utg. av G. Glotz
(1925 ff.); »Peuples et civilisations. Histoire
générale», utg. av L. Halphen och Ph. Sagnac
(1926 ff., nu 14 bd); H. Delbrück,
»Welt-geschichte» (5 bd, 1924—28) ; »Weltgeschichte»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
