Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Historia - *Historiska kongresser - *Historisk Tidskrift - *Hitler, Adolf - Hitler-Jugend - H. J. - Hjelholt, Holger - Hjelmman, Alexander Leonard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
663
Historiska kongresser—Hjelmman
664
utg. av L. M. Hartmann (1922 ff.);
»Propy-läen-Weltgeschichte», redig, av W. Goetz (10 bd
jämte registerbd, 1929—32); »Handbuch der
Kulturgeschichte» (1934 ff.). B. H-d;C. Bjm.
♦Historiska kongresser. Det 5:e nordiska
historikermötet hölls i Helsingfors juli 1931,
det 6:e i Stockholm och Uppsala aug. 1935.
♦Historisk Tidskrift redigerades 1930—33
av S. Tunberg och Y. Lorents; sedan 1934 är
N. Ahnlund dess red. Innehållsöversikt har
tillkommit över årg. 1921—30 (1931).
♦Hitler, A., är son till en katolsk
tulltjänsteman, som arbetat sig upp från
hantverkare. Efter att ha gått igenom folkskola
och besökt lägre realskola sökte H., som ville
bli artist, att komma in på konstakad. i
Wien 1908 men avvisades i saknad av alla
examina. Under de följ, fyra åren levde han
i Wien som tillfällighetsarbetare,
murarhant-langare m. m., samtidigt som han ivrigt
studerade arbetarfrågor och rasspörsmål, och
påverkades starkt bl. a. av H. S. Chamberlains »Die
Grundlagen des 19. Jahrhunderts». I april
1912 flyttade H. till München, där han
försörjde sig som bl. a. reklamtecknare och
akvarellmålare. Vid krigsutbrottet inträdde han
som frivillig i tyska armén och tjänstgjorde
under hela kriget vid västfronten. Han
befordrades till vicekorpral (Gefreiter) samt
erhöll järnkorsets 1 :a kl. Gasförgiftad i okt.
1918, intogs han på militärlasarettet i
Pase-walk, mottog där underrättelsen om
revolutionen och föresatte sig då att ägna sig
åt politiken. I München kom han 1919 i
beröring med de små nationella och socialt
inriktade föreningar, som där bildats av f. d.
soldater. Han anslöt sig till en av dessa,
»tyska arbetarpartiet» (bestående av sex
medl.), blev dess organisatör samt inom kort
dess egentlige ledare. Ordf, i partiet, vars
namn 1920 ändrades till Nationalsocialistiska
tyska arbetarpartiet (N. S. D. A. P.), blev han
formellt först i juli 1921. I sin agitation
anföll H. särskilt judar och marxister och gjorde
dem ansvariga för Tysklands sammanbrott
(»die Novemberverbrecher»). Gentemot »den
judiska marxismen» uppställde han en »tysk
socialism», som visserligen erkände rätten till
privategendom men krävde större hänsyn
till allmännyttan. H:s folkliga vältalighet
och effektiva agitationsmetoder gåvo honom
den närmaste tiden allt större inflytande,
särskilt bland de småborgerliga kretsarna
i Bayern. Sedan militärkuppen 9 nov. 1923
i München misslyckats och H. dömts till
fängelse, blev partiet visserligen upplöst, men
det grundades efter H:s frigivande på nytt
24 febr. 1925, och under de följ, åren
lyckades H. trots lokala parti- och talförbud samt
flera splittringsförsök återuppbygga partiet
och sprida det även i n. Tyskland. Den
ekonomiska depressionen gynnade hans
verksamhet, och till partiet strömmade arbetslösa och
missnöjda från alla samhällsklasser, särskilt
ungdomen. H. förklarade, bl. a. vid den s. k.
riksvärnsprocessen i Leipzig sept. 1930, att
hans mål nu var maktens erövrande på legal
väg. Utrikespolitiskt bekämpade han
»uppfyllelsepolitiken» och deltog 1929 tills, m.
Hu-genberg och Seldte i en folkomröstning mot
Youngplanen. H. erhöll först i febr. 1932 tysk
medborgarrätt (genom utnämning till
»regeringsråd» i Braunschweig). 30 jan. 1933
efterträdde han Schleicher som rikskansler och
blev vid Hindenburgs död 2 aug. 1934 genom
en lag, som förenade rikspresidentskapet med
rikskanslersämbetet, Tysklands »ledare
(Füh-rer) och rikskansler». Se vidare Tyskland,
sp. 943 ff. samt suppl. H. åtnjuter en
enastående personlig auktoritet i Tyskland, där
bl. a. hans namn användes som hälsning (»Heil
Hitler»), — H:s under fängelsevistelsen på
Landsberg 1924 skrivna »Mein Kampf» (2 bd,
1925—26; folkuppl. i 1 bd 1930; sv. övers.
1934) är på en gång en självbiogr. och
programskrift, präglad av mycken historisk
och politisk intuition. H:s »Reden» utgåvos
1925 och »Die Reden Hitlers als Kanzler»
1934. Till 1933 stod H. som utgivare av
Völkischer Beobachter, Nationalsozialistische
Monatshefte och Illustrierter Beobachter.
Litt.: Ty. biogr. av J. v. Leers (1933), G.
Schott (4:e uppl. 1934), K. Heiden (1936; sv.
övers, s. å.; antinazistisk), fr. av L. Bertrand
(1936) och F. de Tessan (s. å.). Jfr även H.
Mend, »A. H. im Felde. 1914—1918» (1931),
J. Goebbels, »Vom Kaiserhof zur
Reichskanz-lei» (1934), O. Dietrich, »Mit H. in die Macht»
(s. å.), samt P. Engdahl och E. G. Westman,
»Folkresningen i Tyskland» (1933). — H:s
porträtt återges på vidst. plansch. Å. S-n.
Hi’tler-Jugend [-jö’gont], H. J., det tyska
nationalsocialistiska partiets
ungdomsorganisation, som skall genom »karaktärsdaning,
självtukt och kroppsövningar» uppfostra
ungdomen i Hitlers och Tredje rikets anda.
H., som grundades 1926, består av pojkar om
10—18 år och flickor om 10—21 år samt
le-des av en särskild »riksungdomsledare»,
Baldur v. Schirach. Jfr B. v. Schirach, »Die
Hit-ler-Jugend. Idee und Gestalt» (1934). Å. S-n.
H. J. [hä’ jå’t], se Hitler-Jugend, ovan.
Hjelholt, Holger, dansk historiker (f.
1887). H. tog skolämbetsexamen 1912
och-anställdes 1913 i riksarkivet, där han är
arkivarie sedan 1914. Han blev fil. dr 1923 på
avh. »Den danske sprogordning og det danske
sprogstyre i Slesvig mellem krigene (1850—
64)» och har vidare utgivit »Treitschke og
Slesvig-Holsten» (1928) samt »Falsters
his-torie» (hittills 2 bd, 1934—35). P. E-t.
Hjelmman, Alexander Leonard,
finländsk tekniker (f. 1869). Blev 1890
diplomingenjör, 1901 lärare i deskriptiv och
projek-tivisk geometri vid polytekniska institutet
samt 1908 prof, i samma ämnen vid tekn. hög
skolan i Helsingfors, vars rektor han är
sedan 1919. H. har varit verksam som
kommunalman i Helsingfors och var dec. 1925—dec.
1926 försvarsminister. H. E. P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
