Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Holstein, L. D. - *Holsti, R. - *Holsöe, C. V. - *Holsöe, P. F. - *Holtedahl, O. - *Holtfodt, Chr. Th. - Holth, Sören - *Holtsmark, J. P. - Holwerda, Jan Hendrik - *Holz, A. - *Holzapfel, R. M. - *Holzhausen, H. A. W. - Holzknecht, Guido - Hóman, Bálint - Homarus - Homeopolär - *Homeros - Homogenticinsyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
685
Holstein, L. D.—Homogenticinsyra
686
*Holstein, L. D., utgav 1925 det polemiska
prosaarbetet »Den grönne mark» och. 1929
diktsamlingen »Jehi».
*Holsti, R., är såsom envoyé i Schweiz
tilllika Finlands permanente delegerade vid N. F.
*Holsöe, C. V., dog 1935.
*Holsöe, P. F., avgick 1931 som dir. för
konstakad. i Köpenhamn.
*Holtedahl, O., gjorde 1931 ett
epokgörande fynd av permiska avlagringar med
växt-fossil m. m. vid Semsvatn i Asker i
Oslo-fältet och påvisade, att Oslofältets
eruptiv-bergarter likaledes
äro permiska, ej av
devonisk ålder,
såsom tidigare antagits
(» Jungpaläozoische
Fossilien im
Osloge-biete», i Norsk Geol.
Tidsskr., 12, 1931, m.
fl. publikationer). H.
har dessutom
framlagt mycket
betydelsefulla resultat av
dels sina arbeten
rörande den
skandina
viska fjällkedjan, dels sina studier 1927—28
över bl. a. landisens uppträdande och
verkningar i antarktiska trakter, dels sina brett
lagda undersökningar över den norska
landmassans kust- och submarina topografi. Även
märkes den förträffliga populära
framställningen »Hvordan landet vårt blev til. En
översikt over Norges geologi» (1931). N. Zn.
*Holtfodt, C h r. T h., dog 1930.
Holth, Sören, norsk ögonläkare (f. 1863),
den norska oftalmologiens grand old man.
Främsta rummet i H:s omfattande
vetenskapliga produktion inta undersökningar om
refraktionsbestämning med skiakineskopi, om
polykrom hornhinnetatuering och om
operativ behandling av grön starr. K. G. P-n.
*Holtsmark, J. P., har studerat långsamma
katodstrålars gång genom gaser
(Ramsauer-effekten) och absorptionslinjernas förändring
vid ljusets gång genom gaser av olika tryck.
Holwerda [hå’l-], Jan Ilendrik,
holländsk förhistoriker (f. 1873), konservator och
underdir. vid Rijksmuseum van Oudheden,
Leiden, 1904—18, chef för samma museum
1919. H. började som klassisk arkeolog (akad.
avh., »Die attischen Gräber der Blütezeit»,
1899), men han har sedan huvudsaki. ägnat
sin forskning åt sitt hemlands förhistoria.
Sina ofta banbrytande forskningsresultat har
H. framlagt i uppsatser i tidskr.
Oudheidkun-dige Mededeelingen uit ’s Rijksmuseum van
Oudheden te Leiden, för vilken II. är red.,
sammanfattade bl. a. i »Nederland’s vroegste
geschiedenis» (1918; ny uppl. 1925). H. An.
* Holz, A., dog 1929.
*Holzapfel, R. M., dog 1930.
*Holzhausen, H. A. W., har ytterligare
utgivit »Höstens blommor» (1931), »Tusen olika
träd och buskar» (1932), »Annuella växter»
(1933), »Amatörträdgårdsmästaren» (1934),
»Trädgårdens ettåriga prydnadsväxter» (1936)
m. m.
Holzknecht [hå’lts-], G u i d o, österrikisk
radiolog (1872—1931), prof, i medicinsk
radiologi vid Wiens univ. och ledare av
centralrön tgenlaboratoriet vid Wiener allgemeines
Krankenhaus. H.
utövade ett
banbrytande inflytande inom
röntgenologien. Han
utarbetade
röntgenge-nomlysningen till en
praktiskt användbar
undersökningsmetod
och publicerade
utomordentligt värdefulla
undersökningar över
röntgenanatomien av
bröstorganen, framför
allt mediastinum
(1901), magsäcken (1906) och
tolvfingertar-men (1912). Genom konstruerandet av sin
chromoradiometer (1902), baserad på
barium-platinacyanurens egenskap att vid absorption
av röntgenstrålar förändra färg från svagt
gult till mörkt brunt, skaffade han
stråltera-pien en relativt exakt dosimeter, vilken var
nödvändig för utveckling av en vetenskapligt
kontrollerbar röntgenbehandling. Den s. k.
Holzknechtska enheten, H, användes i ett
20-tal år, tills den ersattes av en exaktare enhet.
Under H:s tid var Wienskolan
centralpunkten för den medicinska radiologiens
utveckling. H. föll offer för sin vetenskap; han
avled i en generaliserad kräfta, vilken ledde
sitt ursprung från en röntgenkräfta, som
utvecklats på hans händer på grund av
bristande skydd mot röntgenstrålarna. Brn.
Homan [hä’-], B ä 1 i n t, ungersk historiker
(f. 1885), överintendent vid nationalmuseet i
Budapest 1923 och prof, i Ungerns historia
vid Budapests univ. 1925. H. har utgivit en
rad värdefulla historiska arbeten och essäer,
bl. a. om ungerska myntets historia 1000—
1325 (1916). H:s största verk är »Magyar
történet» (Ungersk historia; tills, m. Szekfii,
8 bd, 1930—36). II. är sedan 1932 Ungerns
undervisningsminister. Han har genomfört
flera viktiga reformer, särskilt i fråga om
den högre akademiska utbildningen, och
strävar efter att utvidga Ungerns samarbete med
utländska kulturinstitutioner. B. L-r.
Ho’marus, se Hummer.
Homeopolår, se Atom, sp. 456 och suppl.,
sp. 317.
*Homeros. En utförlig framställning av
den grekiska epikens förhållande till de
arkeologiska, historiska och språkliga
vittnesbörden under jämförelse med andra folks epik
finns i M’. P:n Nilsson, »Homer and Mycenae»
(1933), förk. »Homeros» (Sv. Hum. Förb:sSkr.,
h. 43, 1935). M.PnN-n.
Homogenticinsyra, se Alkaptonuri,
suppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
