Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hård (av Segerstad), Knut Fredrik - Hårdh (Hordh), Carl Magnus - *Hårdhet - Hårdmetaller - *Hårdskalighet - Hårsäck - *Håsjö - *Håstad - Håstaholmen - *Häberlin, H. - Häberlin, Paul - Häbler, Konrad - *Hägerström, A. A. Th. - *Hägg, E. - Hägg, Gunnar - *Hägg, J. - Hägg, Richard Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
723
Hårdh—Hägg
724
(1924; akad. avh.) och »Pflanzengeographische
Studien im nordwestlichen Teil der
Eichen-region Schwedens» (1935). K. A.
Hårdh (Hordh), Carl Magnus,
slöjdlärare (f. 1865 18/ii). Utexaminerades 1885
från folkskoleseminariet i Göteborg och
verkade sedan som lärare där. 1888 flyttade H.
till Argentina, där han varit livligt verksam
för införandet av den svenska slöjden, bl. a.
som slöjdinspektör. Han förestod 1897—1909
slöjdundervisningen vid det högre
lärarsemi-nariet i Buenos Aires, var 1909—21
föreståndare för och lärare vid argentinska statens
hantverksskola i Catamarca och 1921—23
rektor vid seminariet i San Luis. Fr. Sg.
*Hårdhet. Bestämning av h. ingår som ett
viktigt led i undersökningen av metallers
hållfasthetsegenskaper. De för bestämningen
vanl. brukade metoderna grunda sig på
mätning av den formförändring materialet
undergår, då en på visst sätt formad och
dimensionerad kropp intryckes i dess yta vid
bestämd belastning. Vid B r i n e 1 1 s
kulprov intryckes en härdad stålkula i
materialet, och h. (B r i n e 1 11 a 1 e t) anges av
belastningen på kulan, dividerad med det
uppkomna intryckets kalottyta. I R o c
k-wellapparaten brukas vid provning av
mjukare material en stålkula, vid provning
av hårdare material en avtrubbad
diamant-kon ; h. (Rockwelltalet) avläses direkt
på en skala. Vid bestämning av h. medelst
durometer nyttjas en spetsig
diamantkon; även här sker direkt avläsning på skala.
De hårdhetstal, som erhållas vid bestämning
enl. olika metoder, kunna i regel ej direkt
jämföras; däremot kan hårdhetstalet under
vissa omständigheter gälla som uttryck för
brotthållfastheten. För medelhårda, perlitiska
kolstål gäller t. ex., att brottgränsen ung.
motsvarar 0,36 ggr Brinelltalet. — Om h. hos
vatten se d. o., sp. 131. E. Hlr.
Hårdmetaller, sammanfattande namn på
karbider, nitrider och borider av bl. a. titan,
zirkonium, vanadin, niobium, tantal, volfram
och molybden, kännetecknade av stor hårdhet
och beständighet mot temp. och kemiska
rea-genser. Av praktisk betydelse äro volfram- och
titankarbider, som gå i handeln under olika
namn, widia, carboloy, arbit, titanit m. fl.
De förekomma dels gjutna, dels sintrade, i
senare fallet i form av en på keramisk väg
framställd massa med omkr. 5 % kobolt som
bindemedel mellan de finmalda karbidkornen.
Gjuten hårdmetall är grovkristallinisk och
spröd. Den nyttjas bl. a. till infodring i
sand-blästermunstycken o. dyl. Den sintrade
hård-metallen har till stor del utträngt snabbstålen
i skärande verktyg, ss. svarvstål, och nyttjas
dessutom i st. f. diamant i borrkronor, till
dragskivor för tråddragning o. s. v. E. Hlr.
*Hårdskalighet. Då beräknad grobarhet
anges, inräknas numera betr, rödklöver,
blå-lucern och luddvicker Va och betr, övriga
vall-baljväxter Vs av förekommande hårda frön.
Hårsäck, se Hud, sp. 78.
*Håsjö ingår sedan 1 maj 1931 i det
nybildade Ragunda kontrakt.
*Håstad ingår sedan 1 maj 1933 i
Vallkärra, Stångby, V. Hoby och H:s pastorat.
Håstaholmen, se Hudiksvall, sp. 81.
*Häberlin, H., har varit förbundspresident
också 1931. Han lämnade förbundsrådet 1934.
Haberlin, Paul, tysk filosof, psykolog och
pedagog (f. 1878), prof, i Basel. Bland H:s
filosofiska arbeten märkas »Wissenschaft und
Philosophie» (2 bd, 1910—12), »Das Gute»
(1926) och »Das Wesen der Philosophie»
(1934). Som psykolog har H. behandlat flera
centrala problem. Hans viktigaste
psykologiska skrifter äro »Der Gegenstand der
Psy-chologie» (1921), »Der Leib und die Seele»
(1922), »Der Geist und die Triebe» (1924),
»Der Charakter» (1925), »Die Suggestion»
(1927) och »Über die Ehe» (1928). Av hans
pedagogiska skrifter må nämnas »Wege
und Irrwege der Erziehung» (1918; 2:a uppl.
1920), »Kinderfehler» (1921) och »Eltern und
Kinder» (1922; »Föräldrar och barn», 1928).
Bjstm.
Häbler, Konrad, se Haebler, K.
*Hägerström, A. A. T h., avgick från sin
professur 1933. Han har vidare utgivit »Das
magistratische lus in seinem Zusammenhang
mit dem römischen Sakralrechte» (i
»Minnesskrift utg. av juridiska fakulteten i Uppsala
1929»). Det föreligger olika uppfattningar
huruvida H. verkligen i »Das Prinzip der
Wissenschaft» och i »Botanisten och filosofen»
intar den i bd 10 angivna kritiska
ståndpunkten visavi subjektivismen och
metafysiken. över huvud föreligga mycket betydande
divergenser mellan ståndpunkterna i hans
tidigare och senare arbeten. En festskrift
tillägnades H. 1928. Han blev 1929 led. av
Vet.-akad. — Se A. Vannérus,
»Hägerströmstu-dier» (1930). G. O-a.
*Hägg, E., är led. av internationella
kommittén för utprickning och fyrbelysning samt
ordf, i Svenska skärgårdsförbundet sedan dess
bildande 1932. Bland H:s senare arbeten
märkas »Bland lotsar och fyrmän» (1930) och en
biogr. över fadern (1934). ö-g.
Hägg, G unna r, kemist (f. 1903 ^Via), son
till E. H. Blev fil. dr och docent i allmän
och oorganisk kemi vid Stockholms högskola
1929. H. har utfört betydelsefulla
röntgenkristallografiska undersökningar över bl. a
föreningar av mangan, järn, volfram (s. k.
övergångsmetaller) med väte, bor, kol och
kväve. Han har upptäckt, att i vissa
sammansatta kristalliniska substanser atomer av
en komponent i växlande utsträckning kunna
saknas på sina platser i kristallgittret och
att i dessa sålunda slumpvis fördelade
gitter-luckor förekomma. A. W-n.
*Hägg, J., dog 1931 15/4. Biogr. av E. Hägg
(1934).
Hägg, Richard Johan, paleontolog (f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
