Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Italien - Förbindelser med Sverige - Författning, förvaltning och rättskipning - Kolonialvälde - Historia - Litteraturanvisningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
815
Italien (Författning, förvaltning och rättskipning—Litteraturanvisningar)
816
även åt nordiska språk, och dess bibliotek har
en sv. avd. — Sedan långa tider ha svenska
turister, lärda och konstnärer besökt I.; jfr
H. Cornell, »I. sett av svenska skalder och
konstnärer» (1935), och V. Lundström i
Sve-rige-Italien 1933. Om Svenska
institutet i Rom se d. o. Istituto di studi
romani har en avd. i Göteborg. A. A-t.
Författning, förvaltning och rättskipning.
I. har numera 18 appellationsdomstolar, 126
distriktstribunal och 986 mandamenti.
Deputeradekammaren bibehålies ännu men skall
inom den närmaste framtiden försvinna till
förmån för den yrkesrepresentation, som
under namnet korporationernas nationalråd
kröner Mussolinis korporativa byggnad. Genom
korporationerna kontrollerar staten numera
allt: import, export, industri, åkerbruk,
uppfostran, press, litteratur, konst etc. G. H-n.
Kolonialvälde. Genom fördrag med
Frankrike 1935 utvidgades Libia mot s. fram till
Tibesti, varjämte Eritreas sydgräns genom en
mindre reglering flyttades fram till Bab
el-Mandeb. Sedan det italiensk-abessinska
kriget 1935—36 avslutats, har huvuddelen av
Abessinien erövrats och landet förklarats
annekterat. Denna annektering har ännu icke
erkänts av övriga stormakter. S. F.
Historia. 1929 lyckades I. underkuva
Fez-zan, Tripolitanias oroliga syddel, 1930—31
grannkolonien Cirenaica. I jan. 1931 föll
se-nusiernas sista fäste, oasen Kufra, sept. s. å.
tillfångatogs och avrättades den siste
arabiske upprorsledaren, Omar el Muktar.
Därigenom hade hela Libia blivit italienskt,
och en inflyttning av abruzzerbönder begynte.
Libia ägnar sig emellertid ej för emigration
i stor skala. Samtidigt ökades svårigheterna
att emigrera till europeiska länder. U. S. A.
voro redan realiter stängda. Sydamerika
mottar numera ogärna italienska utvandrare.
Härtill kommer, att fascismens doktrin
fördömer utvandring till icke-italienska
områden, vadan regeringen motarbetar dylik.
Världskrisen drabbade I. mycket hårt, och
för arbetslöshetens bekämpande anordnade
offentliga arbeten vållade enorm budgetbrist.
Våren 1934 var det ekonomiska och finansiella
tillståndet såväl som arbetslöshet och allmänt
missnöje sådant, att Mussolini tvangs besluta
sig för »beväpnad utvandring», d. v. s. att
söka erövra Abessinien, det land, som av
gammalt stod i centrum för I:s
expansions-planer. Detta medförde en radikal
omläggning av I:s utrikespolitik. Intill 1934 hade
denna koncentrerats på Centraleuropa och
Balkan. Spänningen med Jugoslavien hade
visserligen mildrats genom ett fördrag 1924,
men detta förnyades ej, då det förföll 1929.
I stället sökte I. genom fördrag med
Rumänien, Bulgarien, Grekland, Turkiet och
Albanien inringa Jugoslavien på Balkan samt
samtidigt förskaffa sig dominerande ställning
inom Ungern och Österrike. Led i samma
politik var Roms försök till fyrmaktspakt (se
d. o., suppl.) med England, Frankrike och
Tyskland 1933, vilken dock icke ratificerades
av franska kammaren. Främst på grund av
I :s önskan att spränga Lilla ententen rådde
näml, fortfarande stark spänning mellan I.
och Frankrike. Sommaren 1934 var dessutom
förhållandet I.—Tyskland ytterst spänt, då I.
efter Dollfuss’ mord besatte sin nordgräns
med trupper, beredda att inrycka till försvar
för Österrikes självständighet. För att få fria
händer att förverkliga åtgärderna mot
överbefolkningen nödgades I. söka bilägga
tvisterna med Frankrike. Efter konung
Alexanders död (okt. 1934) inträdde ett försonligare
förhållande till Jugoslavien; genom det
franskitalienska fördraget 7 jan. 1935 avstod I.
från de konventioner, som säkrade Tunisiens
italienare bibehållandet av egen nationalitet,
och från sin önskan att utsträcka Libias
sydgräns till Tsadsjön, lovade Frankrike
neutralitet i händelse av fransk-tysk konflikt samt
mottog ett strategiskt viktigt område i
Franska Somaliland. Därefter ansåg sig
Mussolini kunna sätta i gång aktionen mot
Abessinien, vartill anledning gavs genom en
gränskonflikt efter en sammanstötning
mellan italienska och abessinska trupper vid
Wal-Wal i s. Abessinien. 12 febr. 1935
tillkännagavs mobiliseringen för Östafrika, och
efter fåfänga försök från N. F:s sida att
bringa konflikten ur världen bröt kriget ut 2
okt. (se Italiensk-abessinska
kriget 1935 — 3 6, nedan). Efter ett för de
italienska vapnen segerrikt fälttåg utropades
I:s konung 9 maj 1936 till kejsare av Etiopien.
Den kil I. genom Abessiniens erövring
slagit i en av det brittiska imperiets
ömtåligaste delar har vållat allvarlig
konflikt med England och brutit den
»vänskaps-front», som I., England och Frankrike
beseglade genom konferensen i Stresa april 1935.
England tog också ledningen av den aktion,
som N. F. tillgrep mot I. vid krigsutbrottet,
då I. förklarades som angripare och beslut
fattades att mot I. använda ekonomiska
sanktioner (se d. o. 2). Denna åtgärd kunde
emellertid icke hindra I. från att fullfölja
kriget, och sanktionerna upphörde 15 juli 1936.
— Den gamla missämjan mellan I. och
Jugoslavien har återväckts främst genom de
itali-ensk-albanska överenskommelser av 19 mars
1936, varigenom Albanien praktiskt taget
blivit en italiensk koloni. Även Grekland
och Turkiet visa misstroende på grund av
I:s energiska militära utbyggande av
Tolv-öarna. Vad Österrike och Ungern angår, ha
de mars 1934 ingångna s. k. Romprotokollen,
som säkra ökat handelsutbyte mellan dessa
stater och I., i mars 1936 stärkts till att
förbinda Österrike och Ungern att föra
gemensam utrikespolitik med I. — Det finansiella
läget är svagt. I. har genom sina många
drakoniska skyddsåtgärder realiter från
hösten 1934 lämnat guldmyntfoten. G. B-h.
Litteraturanvisningar. Geografiska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
