Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italiensk-abessinska kriget 1935—36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
819
Italiensk-abessinska kriget 1935—36
820
kejserliga krigsskolan invid Addis Abbeba
sedan jan. 1935, men eleverna kunde ännu
ej användas i fronttjänst. Flygvapen
saknades, de få disponibla planen kunde endast
användas för förbindelseflygning.
Operationerna, som på den italienska
sidan till en början leddes av general De
Bono — vilken tillika förde det direkta
befälet på Eritreafronten, medan general
Graziani var chef för Somalitrupperna —, togo
sin början 2 okt., då den italienska
division, som samlats s. v. om Assab, överskred
gränsen. Flyget angrep Adua och Adigrat,
som togos 5 och 6 okt., varefter Aksum föll
8 okt. Graziani, som i söder i huvudsak
synes ha haft en bindande uppgift,
framryckte med huvudkrafterna över Bari och
tog 20 okt. Schillave. Längre norrut stodo
redan från början italienska trupper på
abessinsk mark vid Wal-Wal, och vid Dolo ägde
smärre strider rum. I slutet av okt.
framflyttades fronten i n., så att den kom att
bilda en vinkel med spetsen vid Makalie,
som besattes 8 nov. Läget blev sedan här
oförändrat till mitten av febr. 1936. Den
abessinske underbefälhavaren på
nordfronten ras Guxa övergick till italienarna, men
abessinierna gjorde motstånd i Tembien, där
upprepade smärre anfall riktades mot
italienarnas känsliga förbindelser.
Den abessinska taktiken gick i början ut
på att genom gerillakrig fördröja fiendens
framryckning i förhoppning, att N. F. skulle
ingripa och att klimat och terräng skulle
bereda italienarna oöverkomliga svårigheter.
I s. lyckades emellertid den abessinske
befälhavaren över sydfronten ras Nasibu,
understödd av sin turkiske rådgivare general
Wehib pascha, snart med framgång motsätta
sig den italienska framryckningen på
denna krigsskådeplats’ ö. delar. I v. samlades
starka abessinska stridskrafter under ras
Desta, och dessa framryckte mot Dolo.
Därpå grep Graziani 12 jan. 1936 till offensiven
och tog 20 jan. Negelli, utgångspunkten
för ras Destas armé, vars rester drogo sig
tillbaka mot Sischa.
Under tiden hade general De Bono avlösts
som överbefälhavare av Italiens
generalstabs-chef, marskalk Badoglio. Efter grundliga
förberedelser och sedan betydande
förstärkningar tillkallats från hemlandet, skred han
11 febr, till en allmän offensiv på
nordfronten. Terrängen n. om Zamra togs snabbt,
och därefter svängde en kår rakt norrut
över Geva och krossade 1 mars i samverkan
med Eritreakåren den abessinska
Tembien-gruppen, ras Seyums och ras Kassas
trupper. Längst i n. besegrades ras Imru.
Efter en kort paus upptogs offensiven 10
mars. Längst i v. framryckte en kolonn
längs Sudangränsen mot Gallabat, under det
att en motoriserad styrka under fascistiske
partisekr., generallöjtnant Starace, tog
Gon-dar 1 april. Abessinska motanfall, som nu
un
der kejsarens ledning gjordes n. om
Aschangi-sjön, misslyckades, främst på grund av
fullständig brist på moderna stridsmedel. Den
abessinska stridsgruppen tvangs till en
till-bakaryckning, som snart övergick i flykt.
Vissa abessinska stammar vände sina vapen
mot de kejserliga trupperna. Under dessa
strider använde italienarna stridsgaser, vilka
mot de oförberedda motståndarna hade en
mycket stor, framför allt moraliskt
nedbrytande verkan. Redan 15 mars kunde
italienarna utan motstånd besätta Dessie. De
västligaste truppstyrkorna hade uppnått
Tanasjön och Gallabat. De abessinska
stridskrafterna hade nu demoraliserats till en
sådan grad, att Badoglio lät sina trupper
direkt fortsätta från Dessie mot Addis Abbeba,
varvid den motoriserade huvudkolonnen
följde bilvägen mot huvudstaden, under det att
en högerkolonn framryckte över Worro Hailu
och en vänsterkolonn i Danakilöknen.
Kapten Tamm erhöll uppdrag att ordna försvar i
höjd med Terma Ber med krigsskolan, som
förstärkts till en infanteribrigad. Utlovade
vapen utöver gevär och några
kulsprute-gevär hade emellertid icke ställts till
förfogande. I hög grad demoraliserades också
dessa svaga styrkor av att de mötte de
flyende abessinska trupperna. Det visade
sig snart, att det icke var möjligt att
ordna något motstånd. 2 maj lämnade kejsaren
Addis Abbeba, varefter staden plundrades
av pöbeln, tills Badoglio ryckte in där 5
maj. — På sydfronten hade under detta
avgörande skede strider pågått längst i ö. i
trakten av Sassabaneh, vilka lett till
italienska framgångar. Djigdjiga besattes 6 maj av
Grazianis trupper. Därmed var det egentliga
kriget slut. Enstaka abessinska hövdingar ha
dock ännu (aug. 1936) ej nedlagt vapnen.
Den italienska segern möjliggjordes till
väsentlig del därav, att ingenjörtrupperna
genom högt uppdriven teknik lyckades snabbt
övervinna de betydande svårigheter, som
restes av ytterligt svår terräng och
bristfälliga vägar. Det italienska
sanitetsväsen-dets utmärkta funktion bör ej heller förbises.
Av utomordentlig betydelse voro framför allt
flygvapnets insatser. Från sina permanenta
flygbaser (efter hand kompletterade med
provisoriska baser) bedrevo italienarna en
intensiv spaning, som särskilt i början av kriget —
innan fienden lärde sig att utnyttja terrängen
till skydd mot upptäckt och att göra sina
förflyttningar om natten — gav goda resultat.
Av stor vikt var även förbindelseflygning för
överbringande av rapporter och framförande
av vatten och livsmedel m. m.
Bombverksamheten var synnerligen livlig mot
strategiskt viktiga platser, ammunitionsupplag,
transportvägar o. dyl. men drabbade även
civilbefolkningen och sjukvårdsformationer,
bl. a. den till Abessinien utsända svenska
Rödakorsambulansen i dess läger vid Dolo
30 dec. 1935. Däremot angreps icke
Abes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
