Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Kinematografi - Kinesjma - *Kinetiska gasteorien - King, Arthur Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
983
Kinesjma—King, A. S.
984
bättrats, så att den numera ej blott användes
i all smalfilm utan även mera genomförts i
undervisningsfilm, ännu dock ej i teaterfilm.
De kameror, som användas, då ljud samtidigt
upptages, måste noga inklädas, så att intet
höres av deras gång eller drivverk. De måste
även drivas med exakt samma hastighet som
ljudregistreringen, varför speciella
synkronmotorer användas. Även vid vanlig
fotografering för journaler o. dyl. användas
motordrivna kameror med ström från burna
ackumulatorer. Objektiven väljas allt ljusstarkare
(se Fotografiska objektiv, även i
suppl.). Speciella sådana ha variabel
brännvidd, så att olika bildskalor kunna erhållas
från samma ståndpunkt. Man har även
objektiv, sammansatta av speglar och linser. För
närbilder utvecklas sökaren, så att dess
lägeskillnad mot objektivet kompenseras
(paral-laxkorrektion). Dessa större möjligheter
kräva dock mera noggrann inställning, varför
denna sker med avståndsmätare och
exponeringen bestämmes ljuselektriskt (se Fot
o-g r a f i, suppl., sp. 224). Amatörkameror
konstrueras i stort antal; en del äro fullt
jämförliga med yrkeskameror, andra enklare
men dock alltmera utförda som
precisionsinstrument och med möjligheter till bästa
objektiv. Man har i dem såväl filmrullar,
passande till alla kameror, oftast om 30 eller
15 m, som kassetter, gärna sådana, att de blott
behöva stickas in i kameran, emedan
griparen tar fatt i filmen från objektivsidan.
Nästan alla drivas med fjäderverk.
Vid filmens framkallning har man
alltmera övergått till maskinarbete, där filmen
matas fram genom de olika baden, ofta
genom glasrör, och så genomlöper framkallning,
fixering och sköljning. Efter detta bortblåses
vattnet från ytan, och filmen torkas i
motström av lagom varm luft. Vid kopieringen
bestämmes tiden för varje scen, ofta
kontrollerad genom kopieringsprov i sensitometer,
ibland med ljuselektriska metoder, och de så
funna värdena inställas automatiskt i
kopieringsapparaterna. Bredvid
kontaktkopieringen tränger projektionen fram, dels vid
ändring av format, t. ex. vid den allt vanligare
förminskningen från normalfilm till smalfilm,
dels även för vinnande av nya effekter. Då
ljud inkopierats på bildfilmen, måste denna
vårdas än mera noggrant än förr; man har
därför utvecklat metoder att utjämna ytans
slitning vid projektioner.
Amatörfilmen är i allm. omvändningsfilm,
så att först den negativa bilden framkallas.
Sedan kopieras denna på det återstående
bromsilvret, varefter den negativa
silverbilden bortlöses och den positiva därpå
framkallas och färdigställes. Dock kan även för
amatörarbeten vanlig negativfilm erhållas.
Om projektionen är mindre att säga.
Kraven på ljusstyrka ha vuxit, då biograferna
alltmera öka i storlek; man har därför nästan
helt infört båglamporna med parabolisk
spe
gel och positiv lins, som förlägger
ljusknippets minsta genomskärning (största
intensitet) i filmfönstret, och ökat
projektionsobjek-tivets genomskärning för att släppa fram allt
ljus. Härmed ökas eldfaran och alltså
kraven på brandkassetterna, där endast
filmkanaler med dubbla par av släckvalsar kunna
godkännas. Man visar oftast en film i ett
sammanhang, ej som förr i akter, och har
därför två projektorer och kassetter för helst
600 m film. Detta är än mera nödvändigt,
då vid ljudfilm 24 bilder i sek. visas (förut
17—18).
Färgfilmen finnes i många former (se
Färgfotografi, även i suppl.) men har,
vad konstnärligheten beträffar, ännu ej lärt
sig behärska det nya uttrycksmedlet.
Raster-metoderna och Kodachrome användas av
amatörer, den bättre kopierbara trefärgsmetoden
för teaterfilm.
Än mera är detta fallet med den
plastiska (stereo-)filmen, vars problem väl synes
vara tekniskt löst på många sätt, utan att
dock något slagit igenom. Det senaste är
Lu-mières anaglyfmetod med nya, ljusstarka
färgningar och Zeiss-Ikons 1936 meddelade
stereometod för smalfilm med polariserat ljus.
De tecknade filmerna bli alltmera omtyckta
för den fullständiga frihet de lämna
fantasien, ej minst sedan man i dem fått in en
diskret färgbehandling, här bättre behärskad
än i den egentliga färgfilmen.
För återgivande av olika snabba rörelser
har man på många amatörkameror
hastigheter från 8 till 64 bilder per sek. Därtill
komma snabbkameror med intill 2,500 bilder per
sek. och slutligen, i gnistkinematografien,
ökad ljusstyrka, så att ej blott skuggor utan
även helt exponerade bilder kunna tagas. Odts.
Kinesjma [kFnjeJ-], stad i Ivanovos
industriområde, Sovjetryssland, vid Volga, 85
km n. ö. om Ivanovo; 63,500 inv. (1934).
Viktig flodhamn och uppblomstrande
industristad (bl. a. träindustri, pappersbruk, kemiska
fabriker och maskinverkstäder).
*Kinetiska gasteorien. Den i bd 11
skildrade teorien gäller endast för de »ideala
gaser», som strängt följa de enkla gaslagarna.
Tar man hänsyn till den volym molekylerna
själva uppta och till de krafter, med vilka
de påverka varandra även på något avstånd,
får man andra lagar, t. ex. van der Waals’
(se d. o. och Gas, sp. 415). Av mera
teoretisk betydelse äro de avvikelser från de
ideala gaslagarna, som vid mycket låga temp.
kunna väntas på grund av att
ekvipartitions-principen (se d. o. och
Kvantumstatistik, båda i suppl.) då ej gäller
(»urart-ning»).
Det på sp. 753 givna värdet på N
härstammar från äldre mätningar; det nu antagna
är 6,06 • 1023. Sv. B-r.
King [kin], Arthur Scott,
nordamerikansk fysiker (f. 1876), chef för Mount
Wil-sonobservatoriets fysiska laboratorium 1908.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
