Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärnfysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1127
Kärnfysik
1128
Bild 1. Wilsonfotografi av protonstråle (t. v. om
bildens mitt), alstrad genom stöt av en neutron.
kärnladdningen och summan av antalet
protoner och neutroner ger masstalet. Vid
^-utstrålning antas en neutron förvandlas till en
proton, varvid samtidigt en elektron måste
uppstå, för att sammanlagda elektriska
laddningen skall förbli oförändrad; vid
kärnsön-derfall med positronutsändning (se nedan)
äger den motsatta processen rum.
Många kärnor äga, som framgår av
hyper-finstrukturen, ett impulsmoment (k ä r
n-spin), vilket vid kärnor med udda masstal
är en udda multipel (1—9 ggr) av V2 ’ hlz n,
där h är Plancks konstant. Vid jämnt
masstal saknas det oftast men är i ett par
fall = ä/2 n. I samband med kärnspinnet
står ett magnetiskt moment hos kärnan,
vilket brukar anges i kärnmagnetoner,
en enhet, som på grund av
kärnbeståndsde-larnas stora massa är mycket (1,840 ggr)
mindre än Bohrs magneton (se d. o., suppl.),
vilken beror på elektronbanorna kring
atomkärnan. Det magnetiska momentet kan
påvisas bl. a. med hjälp av molekylstrålar (se
d. o., suppl.).
De först kända kärnreaktionerna voro de
naturligt radioaktiva ämnenas sönderfall (se
Radioaktivitet, även i suppl.). Detta
försiggår med en alltid lika, av yttre infly-
Bild. 2. Resonanseffekt vid bestrålning av litium med
protoner. Längs abscissaxeln dessas energi, längs
or-dinataxeln intensiteten av den därvid uppstående
y-strålningen.
tanden oberoende hastighet och beror på
bristande stabilitet hos kärnorna. Den första
artificiella kärnreaktionen påvisades 1919 av
Rutherford. Den bestod i att a-partiklar, som
träffade kvävekärnor, frigjorde protoner ur
dem. Formeln för reaktionen är
N*4 + He4=017+Hl
(om beteckningarna se Atom, suppl., sp.
318). Analoga processer ha senare
konstaterats vid flera andra ämnen (se
Radioaktivitet, sp. 391 ff. och bild 6).
1930 funno Bothe och Becker, att flera
lätta element, särskilt beryllium, vid
be-skjutning med a-partiklar utsände y-strålar.
I. Curie och Joliot funno, att den från
beryllium utgående strålningen förmådde sätta
atomkärnor, särskilt protoner, i snabb
rörelse (se bild 1). Om väggarna i den
ionisa-tionskammare, med vilken
berylliumstrål-ningen undersöktes, kläddes med ett
väte-haltigt ämne, ss. paraffin, blev därför
ioni-sationsströmmen mångdubbelt ökad. Denna
o. a. egenskaper (bl. a. förmågan att
genomtränga tjocka blyskikt men kraftigt
absorberas av paraffin) kunde ej förenas med
någon tidigare känd strålningsarts egenskaper
men förklarades av Chadwick genom
antagandet, att berylliumstrålningen utom av
y-strålar bestod av neutroner, oladdade
partiklar ungefär med protonens massa och
storlek. Senare befanns, att neutroner även
kunde utlösas av protoner, av deutoner och
av y-strålar; så kan t. ex. en deuton genom
y-strålning spjälkas i en neutron och en
proton.
Ett mycket värdefullt hjälpmedel för
åstadkommande av kärnreaktioner har man
funnit i kanalstrålarna (se d. o., även i suppl.).
Även om utbytet här i allm. relativt sett är
mycket lägre än vid a-partiklar, blir den
absoluta effekten oftast större, därför att
a-strålknippen med intensitet, jämförlig även
med helt svaga kanalstrålar, ej kunna
praktiskt uppnås. Särskilt ha protoner och
deutoner kommit i bruk. Laddade partiklar, ss.
a-partiklar och kanalstrålspartiklar, kunna
ej användas för kärnreaktioner på tunga
kärnor, därför att de ej nå fram till dessa
på grund av den starka elektrostatiska
re-pulsionen. Denna hindrar däremot ej de
oladdade neutronerna, som därför visat sig vara
mycket verksamma. I motsats till vad fallet
är vid laddade partiklar, är vid neutronerna
låg energi (uppnådd genom bromsning i
paraffin el. dyl.) gynnsam för högt utbyte vid
många reaktioner; stundom synas blott
neutroner med energi inom ett begränsat
intervall kunna åstadkomma e n reaktion,
medan en annan kräver neutroner av annan
energi. Liknande fenomen, ehuru mera
utpräglade och förlagda till högre energier,
uppträda stundom vid kärnreaktioner, alstrade
genom laddade partiklar; de tolkas som ett
slags resonans mellan den infallande
parti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
