- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 23. Supplement. Luleå stift - Övralid /
23-24

(1937) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Lärdomshistoria eller Vetenskapshistoria - Lärdomshistoriska samfundet - *Läroverkskollegium - Läroverksstadgan - *Läspning - Lättbetong - Lättmetaller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23

Lärdomshistoriska samfundet—Lättmetaller

24

lysningstidens stegrade intresse för den
andliga odlingens historia. Den allmänna 1. blev
en modedisciplin och kärnan i historia
litte-raria, litteraturhistorien, som nu blev gängse
undervisningsämne vid univ. och framställdes
i talrika läroböcker och verk. Också vid de
svenska univ. förekommo sedan slutet av
1600-talet föreläsningar i historia litteraria,
i regel hållna av universitetsbibliotekarierna.
Genom det ökade intresse för de estetiska
problemen, som utmärkte det slutande
1700-talet, och genom romantikens kult av den
nationella diktningen inleddes en utveckling,
som gjorde skönlitteraturen, vilken tidigare
blott spelat en underordnad roll i historia
litteraria, till dennas huvudsakliga eller enda
föremål. Den allmänna 1. blev alltmer
hemlös vid univ. — ett paradoxalt förhållande
— och var i huvudsak hänvisad till det
intresse, som en och annan litteraturhistoriker
med vidare kulturhistorisk orientering kunde
ägna åt den. Denna den allmänna 1:8
undanskjutna ställning bidrog naturligtvis ej
att stimulera specialstudiet av de enskilda
vetenskapernas historia, som än mindre hade
någon plats inom det organiserade
forskningsarbetet vid universitet och akademier.

Under senaste mansåldern har den åsikten
med växande styrka börjat göra sig gällande,
att utforskandet av vetenskapshistorien är en
icke mindre viktig uppgift än t. ex. av
konstens, skönlitteraturens och religionens
historia, för vilka nu sedan länge lärostolar
finnas vid varje univ. Betydelsefulla initiativ
till l:s nu pågående uppodling ha i främsta
rummet utgått från naturvetenskapligt och
medicinskt håll; viktiga insatser ha också
gjorts av klassiska filologer och filosofer.
Även inom historiekretsar märkes växande
intresse för den intellektuella kulturens
hävder och för studiet av vetenskapens och
idélivets roll i det allmänna historiska skeendet.
I de flesta kulturländer finnas nu
vetenskapshistoriska sällskap, som i regel utge
tidskrifter m. m.; de flesta dylika sällskap
samarbeta med den 1928 stiftade Académie
in-ternationale d’histoire des Sciences (säte i
Paris), som redan anordnat tre
internationella kongresser. I Sverige existerar sedan
1934 Lärdomshistoriska samfundet (se d. o.,
nedan). Vetenskapshistoriska lärostolar och
institut ha börjat inrättas vid univ.;
särskilt gynnad är medicinens historia. Allmän
vetenskapshistoria — i regel dock begränsad
till naturvetenskapernas, matematikens,
medicinens och teknikens historia — är nu ett
organiserat studium vid åtskilliga univ.
Sverige har sedan 1932 en vetenskapshistorisk
lärostol utan särskild begränsning, den
Carl-bergska professuren i idé- och
lärdomshistoria vid Uppsala univ.

Litt.: Om l:s historia se S. v. Lempicki,
»Gescbichte der deutschen
Literaturwissen-schaft» (1920); A. Mieli och P. Brunet,
»His-toire des Sciences», I (1935; inledningen), och

olika universitets historia. — Allmänt om 1.
och dess uppgifter, ställning och
förhållanden: G. Sarton, »History of Science and the
new humanism» (1931) och »The study of
the history of Science, with an
introduc-tory bibliography» (1936); J. Nordström,
»Vetenskapshistoria» (i Svenska Kalendern 1936).
— Viktigare tidskrifter: Isis (med löpande
bibliogr.), Archeion, Annals of Science,
Mit-teilungen zur Gescbichte der Medizin, der
Na-turwissenschaften und der Technik (viktigt
recensionsorgan), Sudhoffs Archiv für
Ge-schichte der Medizin und der
Naturwissen-schaften; i Lychnos årliga översikter av dessa
o. a. tidskrifter samt annan litt. i 1. Viktigare
allmänna vetenskapers historia: F.
Danne-mann, »Die Naturwissenschaften in ihrer
Ent-wicklung und in ihrem Zusammenhange» (2:a
uppl. 1920—23); G. Sarton, »Introduction to
the history of science» (hittills 3 bd, 1927 ff.;
standardverk, går till 1300-talet); A. Mieli
och P. Brunet, »Histoire des Sciences», d. 1:
»Antiquité» (1935); L. Thorndike, »A history
of magic and experimental science» (4 bd,
1923—34; om medeltidens naturforskning);
Preserved Smith, »A history of modern
cul-ture» (hittills 2 bd, 1930—34; allsidig,
ypperligt orienterande framställning med
värdefulla bibliogr.). J. N-m.

Lärdomshistoriska samfundet stiftades 1934
med säte i Uppsala, har f. n. (1937) omkr.
3,000 led. och utger årsboken Lychnos (1936
ff.) och monografiserien Lyehnos-Bibliotek
(bd 1 1936; utgöres av N. V. E. Nordenmark,
»Anders Celsius»). L:s sekr. och red. för
Lychnos är J. Nordström. J. N-m.

*Läroverkskoliegium. Led. av 1. är enl. 1933
års läroverksstadga rektor, varje vid
vederbörande läroverk tjänstgörande ord. lärare
och icke ord. lärare med full tjänstgöring.
Annan lärare skall i vissa fall delta i 1:8
överläggningar och beslut, så ock
skolläkaren. L:s medansvarighet för läroverkens
räkenskaper är sedan 1932 upphävd. Fr. Sg.

Läroverksstadgan, sammanfattningen av de
bestämmelser, som gälla för de allm.
läroverkens organisation, arbete, lärarpersonal,
förvaltning m. m. Dit höra däremot icke
stad-ganden om lärarpersonalens löne- och
pen-sionsförhållanden samt om tim- och
kursplaner för de allm. läroverken. L. kallades
tidigare skolordning eller skolstadga (se d. o.).
Senaste 1. är av 1933, utg. i kommenterad
uppl. av H. Grimlund och H. Wallin, jämte
tim- och undervisningsplaner (s. å.). Fr. Sg.

*Läspning, se även Talrubbningar.
Lättbetong, se Betong, suppl., sp. 516.
Lättmetaller, teknisk benämning på
metaller och metallegeringar med låg spec. v.
(under 4). Till 1. räknas aluminium, magnesium,
beryllium, alkalimetaller och de alkaliska
jordarternas metaller samt legeringar, i vilka
någon av nämnda metaller ingår som
huvudbeståndsdel. De för konstruktionsmaterial
brukade 1. äro aluminium och magnesium

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Aug 23 23:15:09 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfec/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free