Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Mälarhöjden - Mältningsgrad - *Människan - Mäntsäläupproret - Mäntynen, Johan (Jussi) Rikhard - Märgkål - Märkeffekt - Märkningstvång - *Mästersång - *Mättningsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Mälarhöjden—Mättningsström
216
»Björnpar.» Skulptur i granit av Jussi Mäntynen.
I Nationalmuseum i Stockholm.
*Mälarhöjden hade 2,530 inv. 1937.
Mältningsgrad. Om spannmål under
mognaden och bärgningen utsättes för regn,
börjar den ofta gro el. mälta. Härvid aktiveras
enzymer i kärnorna, och genom deras inverkan
påbörjas i själva mjölkroppen en senare vid
degberedning och gräddning fortsatt
upplösning av dess stärkelse och äggvita. Graden
av dessa förändringar,
mältningsgra-d e n, är av stor betydelse, särskilt betr,
spannmåls användbarhet för
mjölframställning. Tidigare har m. endast bestämts med
ledning av halten grodda kärnor, men
numera användes härför en av E. G. N. Molin
(se d. o., suppl.) utarbetad kemisk metod,
genom vilken halten under en viss tid
nedbruten stärkelse fastställes medelst en
dopp-refraktometer. För de härvid erhållna
refrak-tometervärdena användes beteckningen m
o-1 i n enheter. — Numera göres avdrag på
försäljningspriset alltefter m:s storlek, men
m. får ej överstiga ett visst värde, för att
spannmålen skall godkännas som brödsäd. Ä.Å.
*Människan. 3. Hominiderna, d. v. s. utdöda
och nu levande m., ha otvivelaktigt utvecklat
sig ur förfäder, som stått de människolika
aporna nära. Försök på senare tid att
närmare utreda denna utveckling ha dock ej lett
till säkra resultat. Vissa forskare, ss. F. W.
Jones och H. F. Osborn, hävda, att
hominiderna redan så tidigt som i eocen eller
oli-gocen avgrenats från primaterna, andra åter,
ss. O. Abel och W. K. Gregory, att vissa
representanter för det miocena apsläktet
Dryo-pithecus äro de former, från vilka både
ho-minider och människolika apor utvecklats.
En vid Taungs i Bechuanaland 1924 funnen,
högt utvecklad människolik apa
(Australo-pithecus africanus) ansågs länge bilda
övergång mellan de människolika aporna och
hominiderna. Detta motsäges av senare forskningar
och av 1936 vid Sterkfontein i Transvaal
gjorda fynd av en närstående, med yngre
neander-talare jämnåldrig form (A. transvaalensis).
Kännedomen om de fossila hominiderna har
genom nya fynd kraftigt ökats, men
beträffande tolkningen av fynden gå meningarna
starkt isär. Följ, uppfattning, huvudsaki. enl.
F. Weidenreich (se d. o., suppl.), förefaller
f. n. vara den mest antagliga. Det hittills
äldsta kända hominidstadiet — bortsett från
de till sin ålder osäkra Keniafynden (se
Afrikanska f or n 1 ä mn i n g a r, suppl.)
samt Piltdownmänniskan — representeras av
Sinanthropus pekinensis (se d. o., suppl.),
Pi-thecanthropus erectus samt möjligen den 1936
vid Modjokerto på Java funna skallen, alla
från äldsta pleistocen. Av dessa uppvisar
Sinanthropus redan utpräglade mongoloida
drag. Nästa stadium utgöres av
Neandertal-gruppen, till vilken även
Heidelbergmänni-skan torde få hänföras. Inom denna grupp
kunna tre typer urskiljas: en asiatisk,
företrädd av den 1931 vid Solofloden på Java
påträffade Solomänniskan, Javanthropus
so-loensis, vilken, ehuru typisk neandertalare,
visar stora likheter med Sinanthropus och
förmodligen utgör ett mellanstadium mellan
denna och nutida mongoler; en afrikansk, vars
representant, den 1921 vid Broken hill i
Rhodesia funna Rhodesiamänniskan, har negroida
drag och möjligen har givit upphov till
neger-rasen; en europeisk, företrädd av talrika fynd
i Europa samt angränsande delar av Asien
och Afrika, bland vilka den vita rasens
ursprung torde få sökas. De nya fynden i
Gali-léen och berget Karmel i Palestina tyda på
en m., som höjt sig över Neandertalstadiet
och bildar övergång mellan
Rhodesiamänniskan och moderna negerraser.
Litt.: O. Abel, »Die Stellung des Menschen
im Rahmen der Wirbeltiere» (1931); A. S.
Romer, »Man and the vertebrates» (1933);
W. K. Gregory, »Man’s place among the
anthropoids» (1934); om skrifter av F.
Weidenreich se d. o., suppl. E. J-k.
Mä’ntsäläupproret, se Finland, suppl.,
sp. 97, och Lapporörelsen, suppl.
Mä’ntynen, Johan (Jussi) Rikh a r d,
finländsk djurskulptör (f. 1886), är sedan 1919
konservator vid zoologiska museet i
Helsingfors. M., som ingående studerat olika djurs
anatomi och djurframställningar i antik och
modern konst, har som skulptör utbildat en
ganska personlig stil. Arbeten av honom
finnas bl. a. i Viborg (en 4 m hög älg av brons),
Helsingfors (älgko av brons och björn vid
myrstack av granit) och Stockholm (i
Nationalmuseum; björnpar av granit). E. L-k.
Märgkål, se Fodermärg k ål, suppl.
Märkeffekt, den effekt, för vilken en
maskin (t. ex. turbin, ångmaskin eller elektrisk
maskin), transformator eller strömriktare
normalt är avsedd under innehållande av
givna garantier i fråga om verkningsgrad,
uppvärmning, spänningsfall m. m. F. D-n.
Märkningstvång, se
Ursprungsbeteck-n i n g, även i suppl.
*Mästersång. Jfr H. O. Burger, »Die
Kunst-auffassung der frühen Meistersinger» (1936).
*Mättningsström, se även Glödelek
t-risk effekt, suppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
