Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Negrer - *Negri, A. - Negri, Pola - Negrin, Juan - Negro spirituals
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Negri—Negro spirituals
256
I boxning ha negeridrottsmän vunnit
åtskilliga framgångar vid olympiska spelen
såsom representanter för U. S. A. och
Argentina; inom den professionella sporten ha de
haft sådana världsstjärnor som Sam
Lang-ford, Jack Johnson (världsmästare i tungvikt
1908—15), Harry Wills och Joe Lewis. A-ö.
Litteratur. Särskilt i U. S. A. ha n. ägnat
sig även åt litterär produktion, med början
redan i slutet av 1700-talet. Från denna tid
märkas utom religiösa (metodistiska)
arbeten kulturhistoriskt viktiga självbiografier,
främst Gustavus Vassas »Life» (1789), med
angrepp på slaveriet. Under perioden 1790—
1840 uppsattes de första negertidningarna
(Freedom’s Journal 1827) och -tidskrifterna
(Mirror of Liberty 1838) och bedrevs en
energisk agitation mot slaveriet med hjälp av en
växande opinion (se A b o 1 i t i o n i s t e r 2).
Biografiska skildringar ur slavlivet, sådana
som James Williams’ och Moses Ropers,
spelade alltjämt en viktig roll i agitationen,
som lämnade ringa rum övrigt för vitterhet.
Den förnämste negerskalden var G. M.
Horton, en slav från Nord-Carolina, vars dikter
visa en egendomlig blandning av västerländsk
bildning och grotesk primitivitet. 1840—65
utkämpades den politiska striden om n:s
emancipation, som skapade en
omfångsrik socialpolitisk, negerhistorisk och
advo-katorisk litteratur men ej lämnade rum för
någon skönlitteratur. Ett starkt uppsving
karakteriserar däremot de följ, åren av
1800-talet, rika även på betydande historiska verk
som G. W. Williams’ »History of the negro
race in America» (1883) och W. E. Du Bois’
»The suppression of the african slave trade»
(1896). Två författare fingo betydelse som
föregångare: C. W. Chesnutt och P. L.
Dun-bar, den förnämste negerskalden vid årh:s
slut. — Först 1867 uppmärksammades de
svartas originellaste litterära alstring, de
religiösa visorna (se Negro spirituals,
nedan), då 30 av dem trycktes i Atlantic
Monthly och »Slave songs of the United
States» gavs ut.
1900-talet har medfört en rik skönlitterär
alstring. Anknytningen till de gamla visorna
och diktningen på negerdialekt är icke stark
men finns hos en och annan poet. Julia
Pe-terkin och R. Bradford skildra gammaldags
negerliv, pittoreskt och traditionellt, T. S.
Stribling m. fl. anlägger framför allt en
social synpunkt på sitt material och studerar
de moderna negerproblemen. De flesta av de
yngre, som börjat med dikter, ha ung. från
mitten av 1920-talet övergått till romanen
som huvudform, bl. a. C. Mc Kay och C.
Cullen. Andra negerförfattare av de senaste
generationerna som W. Thurman (»Infants of
the spring», 1932), W. White (»Rope and
faggot», 1929), Z. Neale Hurston (»Jonah’s
gourd vine», 1934), Jessie Fauset (»The
china-berry tree», 1931) m. fl. ha med stigande
skicklighet och växande skärpa behandlat
skilda motiv ur de alltjämt tillbakasatta
svartas levnadsförhållanden. Särskild
bitterhet präglar de böcker, som berätta om de
alltjämt pågående lynchningarna. En alldeles
ny och betydande litteratur har skapats
genom de två senaste årtiondenas
negerromaner, vilka skildra en förut okänd fas av livet
i Amerika. — Litt.: V. Loggins, »The negro
author» (1931; med rik bibliogr.); V. F.
Cal-verton, »Anthology of american negro
litera-ture» (1929) och »The liberation of american
literature» (1932); H. Hatcher, »Creating the
modern american novel» (1935). R-n B.
*Negri, A. Som skaldinna har N. vunnit
stora framgångar med samlingarna
»Vesper-tina» (1931) och »Il dono» (1936), vari hon
nått en mognad i innehåll och form som
aldrig tidigare. En god samling av nya
prosapoem är »Di giorno in giorno» (1933). Litt.:
N. Podenzani, »A. N. nelFarte e nella vita»
(1930); A. Manninio, »A. N. nella letteratura
contemporanea» (1933). G. B-h.
Negri, P o 1 a, tysk filmskådespelerska (f.
1897 i Polen). N. debuterade vid rysk teater
1913 och var bl. a. medl. av den berömda
ryska baletten men flydde vid revolutionens
början till Tyskland och blev
filmskådespelerska. Hon fick därefter engagemang i
Hollywood, där hon medverkat i flera filmer,
men har senare återvänt till tysk film. N.
har uppburit roller i »Madame du Barry»,
»Zigenarblod», »Hotel Imperial» (i Stillers
regi), »öster om Suez», »Förbjudna
paradiset», »Mazurka» och »Shanghai—Moskva»,
de båda sistnämnda tyska ljudfilmer. R. A-g.
Negri’n, Juan, spansk läkare och politiker.
N. var husläkare och vän till I. Prieto (se
d. o., suppl.) och anslöt sig till dennes
moderatare riktning inom det socialistiska partiet
men ingick sept. 1936 under inbördeskriget
som finansminister i den folkfrontsministär,
som då bildades av Prietos radikalare
konkurrent inom partiet, Largo Caballero. När
denne föll, bildade N. maj 1937 den nya
ministären, som åsyftade samling kring
»kampen för Spaniens oberoende» men som tillika
betecknar ett försök att frigöra sig från de
revolutionära ytterlighetselementen. L-ts.
Negro spirituals [nVgråu spi’ritjoolz],
religiösa sånger, tillkomna bland negerslavarna
i Amerika, diktade på engelska över bibliska
(i synnerhet gammaltestamentliga) motiv men
försedda med melodier, utmärkta av den rike
dom på skiftningar i fråga om rytmisering
och harmonisering, som kännetecknar de
afrikanska negerstammarnas musikaliska
improvisationer. Li.
Av särskilt intresse rent musikaliskt sett
äro de rytmiska bildningarna — synkoperna
—, vilka för den moderna musiken, särskilt
dansmusiken, varit av stor betydelse. I
konsertsalarna ha n. vunnit inträde genom
negersångare som barytonen H. T. Burleigh, P.
Robeson, likaledes baryton, tenoren R. Hayes
och Marian Anderson. G. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
