Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Rasmussen, K. - *Rasmussen, L. - Rasmussen, Lauritz Emil - Rasmussen, Steen Ejler - *Rasmussen, V. R. - Rasmusson, Johan Magnus - Ras Schamra, Ras Shamra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
549
Rasmussen, L.—Ras Schamra
550
åttonde expeditionerna 1932—33 kartlades,
delvis från luften, kuststräckan mellan
Grönlands sydspets och Scoresbysund. Vid den
sista av dessa expeditioner ådrog sig R. en
matförgiftning, som efter hans återkomst till
Danmark medförde döden. R. utgav 1932
»Polarforskningens saga» och »Den store
slæ-derejse», redogjorde 1933 för sjätte och sjunde
Thuleexpeditionerna (jfr d. o. och T h u 1
e-kulturen) i The Geographical Review,
skrev uppsatser bl. a. i Geografisk
Tids-skrift samt utgav 1930—33 på eng.
skildringar av netsilik-, caribou-, iglulik- och
cop-pereskimåernas kultur. — Litt.:
»Mindeud-gave», utg. av P. Freuchen, Th. Mathiassen
och K. Birket-Smith (1934); K. Birket-Smith,
»K. R:s saga» (1936). G. R-ll.
*Rasmussen, L., avgick som minister 1932
och lämnade folketinget 1935.
Ra’smussen, Lauritz Emil, dansk
författare (f. 1873). Blev teol. kand. 1897. R.
har i många år uppehållit sig utomlands. Han
blev fil. dr 1900 på en avh. om Giacomo
Leopardi och har f. ö. utgivit en lång rad
romaner och berättelser, som visa kännedom om
internationellt konstnärs- och äventyrsliv.
Flera äro övers, till sv. P. E-t.
Ra’smussen, Steen Ejler, dansk
arkitekt (f. 1898). Som lärare, som danska
konst-akad;s representant i Dansk
byplanlaborato-rium (sedan 1924) och som arkitekt på
Köpenhamns stadsplanekontor har R. verkat för
stadsplanelösningar efter tidens krav på
bostadsförhållandena. Han var red. för danska
tidskr. Arkitekten 1927—32. R:s bok
»London» (1934) är ett utmärkt bidrag till
diskussionen om stadsbyggande i allm. E. L-k.
*Rasmussen, V. R., har som lärare vid
norska konstakad. (prof, där 1921) utövat en
för yngre skulptörer betydelsefull
verksamhet. R. har efter tävlan fått i uppdrag att
utföra Eidsvollsmonumentet, som skall
uppställas vid stortingsbyggnaden i Oslo. Som
porträttör återger han det karakteristiska
(byster av marmor och brons i
Nasjonalgal-leriet). E. L-k.
Ra’smusson, Johan Magnus, genetiker
och växtförädlare (f. 1894 10/8), fil. dr och
docent i Lund 1927. Var 1917—26 ledare för
statens köksväxtförsök på Alnarp, 1926—35
avd.-föreståndare vid Sveriges utsädesförening
i Svalöv och är sedan 1935 chef för Svenska
8ockerfabriks-a.-b:s vitbetsförädling på
Hil-leshög, Landskrona. R. har särskilt
intresserat sig för studiet av kopplingar, kvantitativa
egenskapers nedärvning, förädlingsteori och
försöksteknik. Han har bl. a. utgivit
»Geneti-cally changed linkage values in Pisum» (I
1927, 11 1934), »A contribution to the theory
of quantitative character inheritance» (1933)
och »Studies on the inheritauce of
quantitative characters in Pisum», 1 (1935), samtliga
publicerade i Hereditas. G. N.-L.
Ras Schamra, Ras Shamra
(»fänkåls-udden»), liten by i Syrien, nära Medelha-
Stele, rest av en egyptier åt B a’al Safon. Ras Schamra.
vet, med en naturlig hamn, benämnd Minet
el-Beidä, omkr. 12 km n. om Ladikije. Under
jordbruksarbete nära havsstranden upptäckte
i mars 1928 en inföding en underjordisk gång,
som slutade i en gravkammare. Då en
preliminär undersökning bragte i dagen keramik
av cyprisk och mykensk typ från 1200-talet
f. Kr., igångsatte fransmännen 1929 under
ledning av F. A. Schaeffer och G. Chenet på
dessa platser systematiska utgrävningar, som
ännu pågå. Att döma av skriftfynden har
man här träffat på den i Amarnabreven
omtalade blomstrande hamnstaden U g a r i t.
Ras Schamrakullens understa skikt med
rester av byggnader av obränt tegel synes
härröra från omkr. 2000 f. Kr. Det ovanför
liggande skiktet, som med hjälp av
anträffade egyptiska föremål kan dateras till 19001
—1600 f. Kr., utgöres av stadens äldre
nekro-pol. Ovanpå denna har man omkr. 1400 f. Kr.
uppfört ett stort tempel, vars grundmurar
frilagts och i vars kamrar mycket
uppseendeväckande fynd gjorts, särskilt av skriftliga,
minnesmärken. Sedan templet uppförts,
förlädes nekropolen till Minet el-Beidä. Templet
har härjats av brand på 1300-talet, trol. i
samband med någon fientlig invasion; man
antar, att en erövrare från det egeiska
området bemäktigat sig staden och att den rent
mykenska grav från 1300-talet, som ligger i
templets omedelbara närhet, tillhört honom.
Staden och templet ha efter denna katastrof
nödtorftigt iståndsatts, men den följ, tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
