Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ras Schamra, Ras Shamra - Rast - Raštikis, Stasys - Rastjapino - Rathbone, Basil - *Rationalisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
551
Rast—Rationalisering
552
är en förfallsperiod, och på 1200-talet har
staden gått sin undergång till mötes, möjl. i
samband med något hetitiskt härtåg mot
Syrien. Under sin glansperiod i 2:a årtusendet
hörde staden till Egyptens syriska välde;
fynd i andra skiktet visa, att egyptiska
ämbetsmän suttit där och att de hemburit
stadens gud sin hyllning. Det egyptiska inslaget
i stadens kultur är mycket starkt vid sidan
om det inhemskt syriska och det
mesopotamiska. Fr. o. m. templets tid gör sig ett
cypriskt och mykenskt inflytande kraftigt
gällande. Befolkningen var mycket blandad
och bestod dels av mindreasiater (subaréer),
dels av semiter, dels av främlingar, som från
alla håll samlades i denna internationella
sjöstad, där också en livlig industriell
verksamhet (purpurtyger) rådde. I templet fanns
en skrivarskola, där den internationella
assy-riskan lärdes; assyriska brev och syllabarer
ha anträffats.
Mest uppseendeväckande är upptäckten av
ett hittills okänt kilskriftsalfabet, som
hu-vudsakl. användes för ortens semitiska språk.
Detta alfabet dechiffrerades 1930—31 av
tysken H. Bauer och fransmännen Dhorme och
Virolleaud. Det är en bokstavsskrift av
samma typ som den senare västsemitiska
(fe-niciska, hebreiska, sydarabiska) och återger
således endast konsonanterna; till skillnad
från denna betecknar den dock a, i och u
efter ’ (alef). Det semitiska språk, som skrevs
därmed, är klart västsemitiskt men icke
identiskt med något förut känt västsemitiskt
språk; måhända är det en amoritisk dialekt.
En rik religiös och mytologisk litt. på detta
språk har kommit i dagen; den ger för första
gången en djupare inblick i fornvästsemitisk
religion. Många från G. T. kända kanaaneiska
gudomligheter uppträda här. Högste gud är
El, som får många namn (bl. a. »Tjuren») ;
vid sin sida har han Elat el. Asirat (=
bibelns Asera), havets gudinna och gudarnas
moder. Detta gudapar är omgivet av en stor
mytologisk hierarki. Främst bland de lägre
gudarna står Ba’al Safon, »Baral över Safon»
(= Mons Casius), lokal skyddsgud. Ilan heter
också Al’ijän Ba^al och »Zbl, jordens herre»
(jfr N. T:s Beelzebul). Han är trol. en
åskgud, herre över den efter regntiden spirande
vegetationen. Ilans syster är den jungfruliga
Anat, känd även från Israels
religionshistoria. Hans främste motståndare är Mot,
omtalad även av fenicierna, sommarhettans och
den mognande skördens gud, broder till
solgudinnan. Ett mycket livfullt och färgstarkt
mytologiskt epos skildrar huru Al’ijän Bafal
kämpar med Mot och dödas, varpå Anat
besegrar Mot och uppväcker brodern. Astarte
nämnes, men hennes manlige partner Astar,
dyrkad även i Sydarabien, omtalas oftare.
Andra av fenicier och hebréer kända gudar
äro Resef, av vilken en statyett återfunnits,
och Dagon; en mångud och en daggud
förekomma också. Ett mytologiskt epos om Ke-
ret, konung av Sidon, synes återspegla
historiska händelser; här nämnas de israelitiska
stammarna Aser och Zebulon. Åtskilliga
händelser synas tilldraga sig i s. Palestina. För
studiet av G. T. äro alla dessa texter
synnerligen viktiga.
Litt.: J. Friedrich, »Ras Schamra, ein
Über-blick über Funde und Forschungen» (i Der
Alte Orient, 33, 1933); grävningsrapporterna
och texterna i tidskr. Syria (Paris) 1929—36;
Ch. Virolleaud, »La légende phénicienne de
Danel» och »La légende de Keret, roi des
sidoniens» (i serien »Mission de Ras Shamra»,
I—II, 1936); R. Dussaud, »Les découvertes de
Ras Shamra (Ugarit) et 1’Ancien testament»
(s. å.); A. W. Persson, »Med hacka och med
spade» (1934). H. S. N.
Rast. d. v. s. uppehåll i arbetet för att
bereda de arbetande tillfälle till vila och
måltider, är i allm. föremål för reglering i olika
länders arbetarskyddslagstiftning. Den
svenska lagen om arbetarskydd meddelar
beträffande r. endast två bestämmelser, av vilka
den mer allmängiltiga stadgar, att arbetet,
där dess natur det medger, bör avbrytas
genom en eller flera lämpligt förlagda r. av
tillräcklig varaktighet. Den andra innehåller
några föreskrifter om r. för minderåriga,
väsentligen åsyftande att tillförsäkra dessa
en hygieniskt tillfredsställande lokal, vari de
kunna tillbringa sina r. A. M.
Rasfikis [rajti’kis], Stasys, litauisk
militär (f. 1896). Blev rysk officer 1917,
inträdde 1919 i litauisk krigstjänst och deltog
såsom kompanichef i striderna mot
bolsjevi-kerna och polackerna men föll s. å. i
fångenskap och återvände först 1920 till Litauen.
Efter att ha tjänstgjort bl. a. som avd.-chef
vid generalstaben och regementschef
utnämndes R. 1934 till chef för generalstaben och
1 jan. 1935 till armébefälhavare (chef för hela
krigsmakten). C. A. E.
Rast ja’pino, se Dz e rz j i n s k, suppl.
Rathbone [rä’pbåun], B a s i 1, engelsk
filmskådespelare (f. 1892 i Johannesburg,
Sydafrika). R. kom till England redan som barn,
blev efter universitetsutbildning
försäkrings-tjänsteman men övergav detta arbete, sökte
sig till teatern och debuterade 1912. Efter
framgångar på scenen i London och New York
började han 1925 filma i Hollywood, där han
uppburit karaktärsroller i andra planet i bl. a.
Garbos »Anna Karenina», »Pompejis sista
dagar», »David Copperfield», »Kapten Blod»
samt »Romeo och Julia». R. A-g.
♦Rationalisering, vars allmänna syfte är en
klok och förutseende hushållning, skiljer sig
ej från den sedan gammalt tillämpade
bespa-ringspolitiken i fråga om målet men desto
mer i fråga om medel och tillvägagångssätt.
Den innebär, att man efter vetenskapliga och
systematiska metoder söker lösa
förekommande problem av organisatorisk och ekonomisk
art. R. har alltså ej tekniska förbättringar
som mål utan bättre ekonomi samt billigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
