Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Ryssland - Historia - Litteraturanvisningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryssland (Litteraturanvisningar)
664
1 663
todoxa bolsjevismen, för vilken Stalins
undanskjutande av bolsjevismens huvuduppgift,
arbetet för världsrevolutionen, framstår som
ett förräderi mot socialismens sak och som
i hans socialistiska nybygge i R. självt ser en
karikatyr av det socialistiska samhället. Den
ledande själen i oppositionen har från början
varit Trotskij; kring honom ha småningom
slutit upp nästan alla de gamla
»leninister-na», Lenins närmaste medarbetare; samtidigt
har den s. k. trotskismen vunnit stark
spridning i de breda partilagren, som känna sina
intressen hotade av Stalins taktik att till
ledande poster i samhällsarbetet i allt större
utsträckning kalla vad Stalin döpt till
»bol-sjeviker utanför partiet». De stämplingar
mot Stalin och stalinismen, som särskilt
alltifrån 1932 började bedrivas i olika, i kontakt
med varandra stående konspirationskretsar,
buro en första frukt i mordet på en av
Stalins närmaste män och presumtive
efterträdare, Kirov (se d. o., suppl.; dec. 1934).
Mordet, som fullständigt förfelade sin väntade
effekt att skaka stalinismen, ledde, utom till
massarkebuseringar av fullständigt
ovidkommande, till oskadliggörande av den s. k.
Zi-novjev—Kamenevgruppen. Dess medl.
avrättades 1936 efter en sensationell rättegång, där
de vidgingo sin delaktighet i mordet i
bekännelser av den oförklarliga typ, som vid
sovjet-rättegångar är den vanliga: den anklagade
uppträder som sin egen anklagare och
nedsvär-tar sig själv så mycket som möjligt. En ny
process följde 1937 mot en skara
konspiratörer, som bildat ett »parallellcentrum» vid
sidan av de förut dömda, främst v.
utrikesfolk-kommissarien Sokolnikov, v. folkkommissarien
för den tunga industrien Piatakov och en av
partiets för de mest skiftande uppdrag anlitade
krafter, Radek. Av deras bekännelser
framgick, att de, med R:s enl. deras mening
oundvikliga krig mot Tyskland och Japan för
ögonen, trätt i förrädiska förbindelser med dessa
makter för att försäkra sig om deras hjälp att
störta Stalin och att själva komma till
makten. Denna hjälp hade de varit villiga att
betala med stora landavträdelser (Ukraina
m. m.), ekonomiska medgivanden, som skulle
lagt R. under Tysklands ekonomiska ok, och
återinförande av kapitalistiska förhållanden;
samtidigt hade de satt i gång ett vittutgrenat
inre sabotage för att bryta den ryska
motståndskraften. Bekännelserna, om vilkas
sanningsvärde det utanför R. uppstod stor debatt,
voro helt visst i det väsentliga riktiga.
Taktiken skulle enligt beräkningen icke blott
leda till Stalins fall utan också skapa nya
chanser för världsrevolutionen, då ett
nationalsocialistiskt välde över R., under vilket
bl. a. de ryska och tyska proletariaten skulle
finna varandra, icke kunde bli långvarigt
utan snart måste leda till våldsamma nya
ekakningar. I god överensstämmelse med den
taktik Lenin på sin tid följde skulle alltså R.
offras för utsikten till världsrevolution. De
flesta anklagade avrättades; Sokolnikov och
Radek sluppo undan med deportation, möjl.
på grund av sin kännedom om de
stämplingar, som bedrivits också från ett tredje
konspirationscentrum, en »högergrupp» med
Izvestijas red. Bucharin i spetsen; processen
mot denna, till vilken Sokolnikov och Radek
skulle sparas som vittnen, har t. v. ej hörts
av. Som fortsättning på de stora
rättegångarna ha oavbrutna razzior företagits inom
statsapparaten. I april 1937 häktades själve
den förre G. P. U.-chefen Jagoda; om också
han konspirerat mot Stalin är oklart, säkert
är, att mannen, länge en av R:s allra
mäktigaste, avslöjats som jättesvindlare. I maj
häktades åtta av röda arméns spetsar med
borgar-krigshjälten och folkgunstlingen marskalk
Tu-chatjevskij i spetsen; även de anklagades för
landsförrädiska stämplingar med Tyskland
och avrättades efter en rättegång för slutna
dörrar, vid vilken de påstås ha bekänt. Deras
förhållande till den trotskistiska oppositionen
är oklart; om de, vilket icke är osannolikt,
verkligen konspirerat, har deras motiv helt
visst mindre varit trotskistiska kalkyler om
världsrevolution än önskan att rätt och slätt
bli av med Stalin, vars makt blivit den röda
armén för stor. De följ, månaderna ha
medfört en enda lång rad av förflyttningar,
degraderingar, häktningar och avrättningar av
högre och lägre sovjettjänstemän, bland dem
några av de allra främsta, vilka påstås ha
gjort sig skyldiga till trotskistiskt förräderi
och sabotage. Att stämplingar mot
stalinismen i stor utsträckning förekommit är
otvivelaktigt, i det att den trotskistiska
oppositionen givit av olika skäl missnöjda element,
bl. a. många i sin ambition ej tillfredsställda
partimedlemmar, impuls till aktion, bedriven
i för dem naturliga, konspirativa former. I
det väsentliga äro dock numera ingreppen
mot allsköns skadegörare, mot vilka ofta
riktas direkt orimliga anklagelser, ingenting
annat än stalinismens metod att täcka över
sina många misslyckanden och att för sig
vinna folkopinionen; särskilt har man behövt
syndabockar i massa för att förklara
misslyckandena på det ekonomiska området. 1
sin strid mot verkliga och inbillade
trotskis-ter synes Stalin verkligen ha fått de breda
massorna med sig; särskilt ha alla
avslöjanden om kontrarevolutionärernas
landsförrädiska planer givit stärkt uppsving åt de
nationalistiska känslor, som under de senaste
åren vuxit fram, närda bl. a. av den
måttlösa självbeundran de ideliga
triumfrapporterna om femårsplanernas segermarsch
skapat; uppslutningen kring Stalin, »det
socialistiska fosterlandets fader», synes f. n.
mäktigare än någonsin. A. Kgn.
Litteraturanvisningar. Allmänna arbeten:
O. v. Niedermayer och J. Semjonow, »Die
Sow-jetunion» (1934); B. W. Maxwell, »The soviet
state» (s. å.); S. och B. Webbs, »Soviet
com-munism» (2 bd, s. å.); N. Mikhaylov, »Soviet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
