Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Spektralanalys - *Spektroskop - *Spektrum - *Spemann, H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
877
Spektroskop—Spemann
878
Modern spektrograf med anordning för kvantitativ spektralanalys med hjälp
av absorptionsspektra. Ljusstrålar från en gnista mellan elektroderna t. v.
passera genom de två över varandra liggande kyvetterna och återförenas vid
spektrografens spalt. Kassett med fotografisk plåt längst t. h. — Apparat
från Adam Hilger Itd., London.
av provet, bestämmas särskilt. Flera
metoder för kvantitativ s. på denna väg ha
utbildats; man kan härvid ofta uppnå hög
känslighet vid bestämning av ämnen, som
förekomma i små mängder i provet. Analysen
kan vanl. ske snabbt och lätt och utan att
förstöra provet. Sv. B-r.
*Spektroskop. Som en avart av s. kan man
beteckna monokromatorn (se d. o., suppl.),
med vars hjälp ljus av en enda våglängd
uttages ur en blandad strålning. Sv. B-r.
*Spektrum. Även under senare år har ett
intensivt arbete fortgått på att
experimentellt och teoretiskt allt noggrannare utforska
olika typer av s. Man har t. ex. undersökt
gnistspektra av högre ordning, d. v. s. sådana,
som utsändas av atomer, vilka förlorat mer
än en elektron. Flera lätta ämnens atomer
har man kunnat »skala av», så att blott en
enda elektron varit kvar. Det av dessa
atomer utsända s. är analogt med väteatomens
och kan beräknas exakt; överensstämmelsen
med experimenten är god. Gnistspektra av
högre ordning alstras bäst, då en stor
kon-densator urladdas genom en vakuumgnista,
och ligga till stor del i yttersta ultraviolett;
de undersökas med
vakuumgitterspektrogra-fer (se S p e k t r o g r a f, sp. 220).
Livligt bearbetad är även
hyperfinstruktu-ren. Denna effekt undersökes på
interfero-metrisk väg och sammanhänger dels med
ämnenas isotoper, dels med kärnans
impulsmoment och magnetiska moment (se Kär
n-fysik, suppl., sp. 1127).
Molekylernas bandspektra ha likaledes
fångat forskarnas intresse och givit många
betydelsefulla resultat rörande dels
isotoperna, dels molekylernas byggnad och de
sammanhållande krafterna mellan atomerna.
I samband härmed stå
flera egendomliga fenomen,
bl. a. predissociationen (se
d. o., suppl.). En
intressant typ av s. äro
lin-jeabsorptionsspektra hos
många kristaller. De för
de fria ionerna
karakteristiska linjerna äro här
starkt förskjutna och
uppdelade genom de starka
elektriska fält, som råda
mellan atomerna i
kristallen. Dessa kristallinjer
kunna av samma skäl även
uppvisa en kraftig
Zee-maneffekt.
För den teoretiska
klarläggningen av olika typer
av s. har
kvantummekaniken visat sig ytterst
betydelsefull. Se även
Atom, suppl. Sv. B-r.
*SpeIvik. 1933 återin
vigdes S:s medeltida
kyrka, som stått öde sedan
1847, då pastoratets båda församlingar för
enades om Ludgo kyrka.
*Spemann, H., erhöll 1935 Nobelpriset i
medicin. S. har i sin forskning inriktat sig
på analysen av den tidigare utvecklingen hos
groddjuren. Av grundläggande betydelse för
hans undersökningar
var utforskandet av
lämpliga
kultiverings-betingelser för de
ömtåliga tidiga
utvecklingsstadierna samt
utarbetandet av en
sinnrik
operationsteknik, med vilken
isolering och
trans-plantation av helt
små vävnadsstycken
äro möjliga. Genom
snörningsfönsök på
tvåcellstadiet, i vilka de båda första
klyv-ningscellerna helt el. delvis skildes från
varandra, kom S. till den uppfattningen,
att vissa delar av amfibieägget under
utvecklingen spela en för embryots
utformning avgörande roll. Ur denna
uppfattning och S:s fortsatta studier över
de olika embryodelarnas beroende av
varandra utvecklades »organisatorbegreppet» (jfr
Utvecklingsmekanik, sp. 1235),
vilket verkat ytterst befruktande framför allt
på den experimentella kausalanalysen av
ryggradsdjurens utveckling. S. har även läm
nat mycket viktiga bidrag till förståelsen av
amfibieögats utveckling. Hans forskargärning
präglas av konsekvent, avsiktlig begränsning
till vissa problem. S. har utgivit talrika
arbeten, bl. a. »Experimentelle Beiträge zu einer
Theorie der Entwicklung» (1936). P. E. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
