Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Stab - Stabsunderofficer - Stabsvakt - Stachanovsystemet - *Stachovitj, M. A. - Stacpoole, Henry de Vere - -stad - *Stad - *Stadener, N. S. - *Stadling, J. J. - *Stadsarkiv - Stadsbana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
889
Stabsunderofficer—Stadsbana
890
personalärenden och undervisning m. m.
Härtill komma expedition, signaltjänstavd. och
krigskassaavd. samt ett stabskomp.,
bestående av vaktpluton, ordonnanser m. m. Till
dessa högre s. äro anslutna särskilda
signalförband.
Svenska marinens stabsorganisationer ha
även undergått vissa förändringar genom 1936
års försvarsordning. Marinstaben och
chefen för kustartilleriet med
stab biträda direkt chefen för marinen.
Vidare ha tillkommit s. inom de olika
marindistrikten. C. A. E.
Enl. 1936 års försvarsbeslut ingår i
sv. flygvapnets ledning en f 1 y g s t a b,
bestående av chef samt expedition,
organisations- och utbildningsavd.
Stabsunderofficer finnes i allm. i sv.
rege-ments- och bataljons- (och däremot svarande)
staber såväl i fred som i fält. Under den
officer, som förestår stabens eller vederbörande
stabsavdelnings expedition, skall s. i allm.
övervaka expeditionsarbetet och utöva det
direkta befälet över där tjänstgörande
manskap. K. H-g.
Stabsvakt ingick tidigare som en särskild
underavd. i infanteriregementsstab i fält men
borttogs 1937.
Stachanovsystemet [stalja’nof-], se Rys
s-1 a n d, suppl., sp. 661.
♦Stachovitj, M. A., dog 1923.
Stacpoole [stä’kpöl], Henry de Vere,
engelsk författare (f. 1863), var först läkare,
ägnade sig sedan åt litteraturen och har
skrivit över 50 böcker, mest jaktskildringar och
reseböcker samt romaner (ett 10-tal övers,
till sv.) och otaliga berättelser. S. är
underhållande och berättar otvunget; han har även
översatt Sapfos och F. Villons dikter. R-n B.
-stad ingår som slutled i en mängd svenska
ortnamn. Jämförelsevis unga äro de
stadsnamn, där -stad har den från tyskan lånade
betydelsen »köpstad», t. ex. Kristianstad,
Fi-lipstad; de äro i allm. givna av stadens
grund-läggare. En fåtalig grupp utgöres av namn,
som innehålla ett -stad i betydelsen »strand»,
»landningsplats», t. ex. Båstad (»båthamnen»),
Ystad (»öjabornas hamn»). I den stora
huvudmassan av gårds- och bynamn har -stad
den ursprungliga betydelsen »ställe» (såsom
ännu i bostad); formen är i äldre tid plural,
-stadhir (dat. -stadhum), ett slags kollektiv
plural med betydelsen »boplats och allt vad
därtill hörer», »gård», -stad-namn av detta
slag äro spridda över hela Norden men
förekomma talrikast på slättbygderna i
Östergötland, Närke, Södermanland och Uppland.
Däremot saknas de nästan fullständigt i de för
jordbruk mindre lämpliga skogsbygderna.
Liksom de sydskandinaviska -lev- och
-lösa-namnen och de mera västligt orienterade
-hem- och -vin-namnen utgöra de en
ålderdomlig grupp av bebyggelsenamn, som vittna
om en ordnad jordbrukskultur och fast
äganderätt till jorden. De äldsta synas härstamma
Bild 1. Tvärsektion av stadsbana på viadukt. Berlins
»Hochbahn».
från den äldre järnåldern, men
namnbildningen har säkerligen mycket länge varit
produktiv, ända in mot hednatidens slut.
Förleden är nästan alltid ett personnamn:
Ramstad, Grimstad, Finnstad, Kolstad, Ilelgestad,
Ånestad (till Anund), Åsmestad (till Äsmund),
Gistad (till Gisle), Sjögestad (till Sigvald),
Tollstad (till Torulv), Utterstad (till Ottar),
Kättilstad och Källstad (till Kättil) o. s. v.
— Se J. Sahlgren i Namn och Bygd, 9. 1921,
10, 1922, och 15, 1927. E. W-én.
♦Stad. Om 1930 års kommunallagstiftning
se Kommun, suppl. Handels- och
politi-borgmästarbefattningen i Göteborg har
in-dragits (se Göteborg, suppl., sp. 536 f.).
♦Stadener, N. S., dog 1937 ®/s- Han avgick
i jan. 1937 som ordf, i Allm. svenska
prästföreningen. Minnesskrift av flera förf. (1937).
♦Stadling, J. J., dog 1935 n/5.
♦Stadsarkiv. Litt. om Malmö s.: L.
Liung-berg, »Stadsarkivet i Malmö» (i Malmö
Forn-minnesfören :s Ärsskr. 1934).
Stadsbana. Utom spårvägar ha sedan
gammalt fjärrbanorna antingen genom särskilda
lokaltåg på stamlinjerna eller genom
särskilda linjer ombesörjt personbefordran inom
storstäderna och deras förortsområden. Med
storstädernas tillväxt, fortgående
differentiering och allt skarpare uppdelning i skilda
arbets- och bostadsområden ha emellertid
kraven på snabba och effektiva transportmedel
ytterligare skärpts. Detta har lett till
anläggande av särskilda — i regel kommunala
— järnvägar (stadsbanor) för den interna
stadstrafiken. Dessa banor förläggas vanl.
helt skilda från gatutrafiken, varigenom stort
vagnantal i tågen och hög
befordringshastig-het kunna uppnås. De äldre s. ha ofta i de
inre stadsdelarna lagts på viadukt, t. ex. i
New York, Chicago, Hamburg och Berlin (bild
1), men läggas numera av stadsplanetekniska
skäl i tunnel under gatuplanet (se Tunnel,
suppl.). I storstädernas utkanter och
förortsområden, där markvärdet i regel är lägre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
