Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strategiskt överfall - *Stratosfär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
963
Stratosfär
964
Den vertikala temperaturfördelningen på skilda orter,
ningar (t. ex. fr. attaque brusquée). Den
politiska, militärtekniska och organisatoriska
utvecklingen anses allmänt ha ökat
stormakternas och särskilt diktaturstaternas
möjligheter att börja ett krig genom överfallsartade
operationer, utförda främst medelst flyg (även
fallskärmshopparförband) och motoriserade
trupper. Förutsättning för dylika
operationer är, att förbanden alltid befinna sig på
hög krigsstyrka eller snabbt och obemärkt
kunna mobiliseras. Fruktan för s. har gjort,
att flerstädes i Europa gränserna redan i fred
numera äro strängt militärt bevakade och
försedda med försvarsanordningar, särskilt mot
motoriserade förband (jfr art. om de olika
ländernas försvarsväsen, suppl.). C. A. E.
*Stratosfär. Strängt taget definieras
gränsen mellan s. och troposfär (se Jorden, sp.
1175) genom den yta, tropopausen, där
temp:s avtagande med höjden upphör.
Medan troposfären utmärkes av täml.
likformigt tempetatUraVtagande med höjden, vilket
i medeltal uppgår till 0,5—0,7° per 100 m,
är temp. inom de undre delarna av s. täml.
oberoende av höjden. Många författare
definiera s. såsom de delar av den övre
atmosfären, inom vilka temp. praktiskt taget är
konstant i vertikal led: Enl. denna definition
sträcker sig s. från tropopausen till de högsta
höjder, som nåtts med friballonger,
medförande registrerande instrument (30—40 km).
Enl. en bredare definition är s. de ovanför
tropopausen belägna delarna av atmosfären,
d. v. s. från tropopausen till atmosfärens
yttre gräns. Slutligen förekommer även en
mera begränsad definition, som hänför sig
till rörelseförloppet inom de atmosfäriska
störningarna. Kunskapen om s. i vidaste
bemärkelse är grundad dels på resultaten av
direkta mätningar med instrument, som
uppsänts med friballonger (upp till omkr. 35
km), dels på de slutsatser, som kunnat
dragas ur ljud- och radiovågornas fortplantning,
från norrskenets spektrum samt från
meteorernas lyskraft.
Den förste, som lyckades sända
registre-ringsinstrument upp i s., var L. Teisserenc
de Bort, som upptäckte vad man då benämnde
det »isoterma skiktet» (1902). Han fann, att
temp. icke avtog obegränsat utan att den
vid omkr. 10—15 km höjd upphörde att falla
med stigande höjd. Teisserenc de Borts
upptäckt var inledningen till utforskandet av s.,
varvid bl. a. följ, viktiga förhållanden
klarlädes.
Tropopausen ligger i allm. lägre över
polerna än över ekvatorn och lägre på vintern
än på sommaren. Vid polerna ligger den på
7—10 km höjd, vid ekvatorn ofta på 18—20
el. ännu högre. Enl. vad Teisserenc de Bort
först påvisade, ligger den lägre över cykloner
än över anticykloner. Den medelhöjd (H), på
vilken gränsytan mellan s. och troposfär
uppträder på skilda breddgrader, samt den
me-deltemp. (T), som befunnits råda vid s:s undre
gräns, framgå av följ. tab.:
7°S 30° N 43° N 50° N 68° N
H 17 km 14 km 12 km 11 km 10 km
T —85° —63° —61° —56° —54°
Härav framgår det märkliga resultatet, att
den undre s:s temp. är högre vid polerna än
vid ekvatorn, alltså omvänt mot
förhållandena vid jordytan (se även bild).
Ang. s:s övre lager har man varit hänvisad
till indirekta slutsatser. På grund av
radio-och ljudvågornas reflexion har man
beträffande ionisation och temp. i dessa lager
kunnat särskilja tre olika skikt, utmärkta av
ganska skilda temperaturförhållanden; dessa
skikt ha betecknats med bokstäverna E, Fi
och F2. Det understa av dessa, K e n n e 11
y-Heavis ideskiktet, ligger på omkr. 100
km höjd och har en temp. av omkr. —200° C,
Fi-lagret på omkr. 150 km höjd synes ha
en temp. av omkr. 0°, och slutligen har
F2-lagret, även kallat Appletonlagret, på
200 km höjd en temp. av omkr. 1,000°. De
korta radiovågorna reflekteras starkt av
F2-lagret, de långa av E- lagret. Lägre än
Heavi-sideskiktet ligger emellertid en region, som
sannolikt har en täml. hög temp., näml, det
s. k. ozonskiktet på mellan 20 och 50 km höjd.
De övre delarna av detta skikt ha sannolikt
en temp., som icke är mycket lägre än 0° C
(jfr Atmosfär, suppl.).
Vad de högsta luftlagrens sammansättning
beträffar, är man nu böjd att anse, att den
ej väsentligt skiljer sig från
sammansätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
