Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trendelenburg, Ernst - Trendelenburg, Paul - Trendelenburg, Wilhelm - Trenker, Luis - Trenkner, Werner - Trent, William Peterfield - Treperiodsystemet - Tres Arroyos - Tretong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1163
Trendelenburg, P.—Tretong
1164
undergeneralsekr. i N. F. Sedan Tyskland
utträtt ur N. F., har T. nyttjats i olika
näringspolitiska organisationer, bl. a. som
ställföreträdande chef för riksekonomikammaren
(Reichswirtschaftskammer) och ledare av den
tyska industriens riksorganisation (sedan
april 1935). E. Hlr.
Tre’ndelenburg [-bork], Paul, tysk
farma-kolog (1884—1931), bror till E. T. och W. T.
Var prof, i farmakologi från 1919, först i
Rostock, sedan i Freiburg im Breisgau och
från 1927 i Berlin. T. lämnade viktiga
bidrag till narkosens teori, tarmrörelserna och
inre sekretionen. Bland hans arbeten
märkes »Die Ilormone» (d. 1 1929, d. 2 postumt
1934). Ljd.
Tre’ndelenburg [ bork], Wilhelm, tysk
fysiolog (f. 1877), bror till E. T. och P. T.
Har varit prof, i fysiologi i Innsbruck,
Gies-sen och Tübingen samt innehar sedan 1927
motsv. befattning i Berlin. T. har lämnat
värdefulla bidrag bl. a. till metodiken vid
studiet av centrala nervsystemet, till
hjärtats fysiologi samt till stämbildningens och
musikutövningens fysiologi. Ljd.
Trenker, L u i s, tysk-österrikisk
filmskådespelare och filmregissör (f. 1896). T. fick i
egenskap av alpförare småroller i alpfilmer
men slog igenom som filmskådespelare först
1931 med »Den dödsdömda bataljonen», där
han även biträdde som regissör. Han har
sedan haft huvudrollerna i de av honom själv
iscensatta filmerna »Rebellen», »Den
förlorade sonen», »Kejsaren av Kalifornien» och
»Örnen från Lombardo», samtliga utmärkta
genom sin starkt esteticerande
fotografering. R. A-g.
Trenkner, Werner, tysk tonsättare (f.
1902). Bedrev studier vid konservatorierna i
Leipzig och Weimar samt univ. i Halle. T.,
som är bosatt i Berlin, har framträtt med
variationsverk för orkester, två symfonier, en
violinkonsert o. a. orkesterverk,
kammarmusik och körverk. G. M.
Trent, William Pe te rf ield,
nordamerikansk litteraturhistoriker (f. 1862), prof, vid
Columbiauniv. 1900—29. T. har skrivit biogr.
över R. E. Lee (1899), J. Milton (s. å.), »English
culture in Virginia» (1889), »A history of
ame-rican literature 1607—1865» (1903),
»Longfel-low and other essays» (1910), »Defoe» (1916)
m. m. och var medred. av »Cambridge history
of american literature» (4 bd, 1917—21). R-n B.
Treperiodssystemet, arkeol., indelningen av
förhistorisk tid i sten-, brons-(koppar-) och
järnålder. Långt fram i nyare tid ansågos
de jordfunna stenartefakterna dock vara
nedslungade av blixten (»torviggar») och
nyttjades för magisk-medicinskt bruk. Först
med ökade kunskaper om naturfolkens
primitiva redskap och vapen började man i
stenartefakterna se förhistoriska bruksföremål, så
t. ex. i Sverige M. von Bromell 1730. En
förhistorisk åldersföijd sten-koppar-järn
fram-ställes flera gånger under 1700-talet,
motive
rad arkeologiskt och metallurgiskt (koppar
lättare att utvinna än järn), även av
svensken P. J. Hjelm 1797. Teorierna
om t. brötos med andra (stenartefakter
som kultföremål el. som symboler;
indelning, under inflytande från Snorre, i
kummel-, bränne- och högålder) och slogo ej
igenom, ehuru ansatser finnas hos t. ex.
dansken L. S. Vedel Simonsen 1813 (även
periodnamnen) och svenskarna A. J. Retzius, N. H.
Sjöborg 1815 och M. Bruzelius (denne talar
1822 om »stenålder»). Ett empiriskt grundat
t. (med hänsyn till vapen, skärande redskap
och ornamentik) genomfördes först av dansken
C. J. Thomsen (se d. o.) genom ett efter
noggranna fyndiakttagelser ordnat
fornsaksmu-seum med stort jämförelsematerial.
Musei-plan med fornsakstredelning hade Thomsen
redan juli 1818, hans t. var fullt utbildat i varje
fall 1824 och framställdes i tryck 1836 (ty.
övers. 1837, eng. 1848). Thomsens t.
överfördes till Lund 1830 av hans lärjunge B. E.
Hildebrand, som sedan efter t. ordnade även
fornsakssamlingen i Stockholm; den
arkeologiska åldersföljden upptogs i viss mån,
under påverkan från Thomsen, även av Geijer
1832. T. utvecklades vidare av Sven Nilsson
(särskilt från 1835), som närmare studerade
stenåldern, daterade de förhistoriska
föremålen till vida äldre tid än förut skett och
starkare betonade det arkeologiska värdet
av kraniologisk och osteologisk forskning.
Även Thomsen och Nilsson kombinerade i
viss mån t. med den isländska Odenssagan,
medan Chr. Molbech 1833 förnekade Odens
existens som människa. Från det
historiska traditionsstoffet frigjordes
fornkunska-pen och t. ytterligare av J. J. A. Worsaae
samt av H. Hildebrand och O. Montelius; jfr
Typo log i. I Tyskland framkommo
trepe-riodsidéer särskilt från 1836—37 (Danneil,
Lisch), men mot 1800-talets slut bekämpades
det nordiska t. där en tid på många håll.
Småningom har t. emellertid vunnit allmän
spridning och användes även inom klassisk
och orientalisk arkeologi. Jfr B. Hildebrands
monogr. om C. J. Thomsen, I (1937; akad.
avh.), med där anf. litt. B. H-d.
Under de senaste årtiondena har huvudsakl.
de skilda periodernas inbördes ställning varit
forskningens föremål. Att hällkisttiden och
bronsålderns första period delvis täcka
varandra torde vara otvivelaktigt, och
detsamma är fallet med bronsålderns sjätte och
järnålderns första perioder. Inom vissa
periferiska områden (i Norge, Norrland,
Finland) saknas praktiskt taget bronsålder;
kvardröjande stenålderskulturer ha sannolikt
funnits där. Dessa frågor äro dock ännu föga
utredda. H. An.
Tres Arroyos [- arå’jås], stad i prov. Buenos
Aires, 170 km ö. n. ö. om Bahfa Blanca; 50,625
inv. (1936). Viktigt handels- och
jordbrukscentrum.
Tre’tong, ett i husbyggnader använt mate-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
