Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Ulricehamn - *Ulricehamn—Jönköpings järnväg - Ulrich, Luise - *Ulriksdal - *Ultracentrifug - Ultrakorta vågor - Ultraljud - *Ultrastrålning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1229
Ulricehamn—Ultrastrålning
1230
♦Ulricehamn. Folkmängden hade 1937
stigit till 4,562 inv. Järnvägen Ulricehamn—
Jönköping beräknas bli färdig 1938.
Industrien räknade 1934 39 arbetsställen med tills.
548 arb.; Bogesunds väfveri-a.-b. har
tillkommit. 1 jan. 1938 införlivas med U. Vists
och Brunns kommuner, varigenom arealen
ökas till 5,614 har, därav 5,131 har land,
och folkmängden med omkr. 1,400 pers. U.
ingår i U:s, Timmele, Brunns och Vists
pastorat. C. V. S-s.
♦Ulricehamn—Jönköpings järnväg, som
beräknas vara färdig 1938, övertages då jämte
Borås—Ulricehamns järnväg av S. J.
Ulrich [o’lri^], Luise, tysk skådespelerska
(f. 1911 i Wien). Efter teaterstudier
debuterade U. i Wien och kom några år senare till
Berlin, där hon livligt uppmärksammats som
skådespelerska och även framträtt i film med
huvudroller i »Rebellen», »Regine», »Schatten
der Vergangenheit» (»En kvinnas hemlighet»)
m. fl. filmer. R. A-g.
♦Ulriksdal. Om konferensen på U. 8 sept.
1863 se vidare H. Hamilton, »Anteckningar
rörande förhållandet mellan Sverige och
Danmark 1863—1864», utg. av A. Friis och E.
Hedin (1936).
♦Ultracentrifug. På senaste år ha vid
Rockefeller institute of medical research
utarbetats nya, väsentligt billigare typer av u.
Dessa u. äro luftdrivna, rotera kring en
vertikal axel och äro delvis byggda av
lättmetall. De tillåta centrifugering av större
volymer än tidigare. G. A-ff.
Ultrakorta vågor, inom radiotekniken vanl.
beteckning för vågor med våglängd ung.
mellan 1 och 10 m; området 10—100 m brukar
kallas korta vågor. Sv. B-r.
Ultraljud, annan term för ultratoner (se
d. o., även i suppl.).
♦Ultrastrålning har på senare tid varit
föremål för ett intensivt forskningsarbete,
som klarat upp många förut dunkla punkter
och som även lett till upptäckten av nya,
gåtfulla fenomen. U. har även från rent
fysikalisk synpunkt stort intresse såsom det enda
medlet att undersöka växelverkan mellan
ytterst energirik strålning och materia.
För undersökning av u. användas utom den
vanliga ionisationsmetoden i allt större
utsträckning räknerör (se d. o., suppl.), varvid
särskilt koincidensmetoden (se d. o. 2, suppl.)
kommit till användning. Vid blott ett
räknerör är man näml, liksom vid
ionisationsmetoden utsatt för störningar genom
radioaktiva föroreningar m. m., medan den enda
störningskällan vid koincidensmetoden är rent
tillfälliga koincidenser, sällsynta vid två och
ännu mera vid tre el. flera räknerör. Placeras
dessa på tillräckligt inbördes avstånd längs
en rät linje, kan även en skarp
riktnings-bestämning göras. Ett annat gott
hjälpmedel är Wilsonapparaten (se I o n i s a t i o n,
sp. 701), särskilt i kombination med ett starkt
magnetfält, som avböjer de genom apparaten
Wilsonfotografi av skur, utgä<
ende från kamerans övre vägg.
Nedtill t.v. spår av långsamma
tertiärelektroner, vilkas banor
av magnetfältet böjts till slutna
cirklar.
gående partiklarna
och därigenom ger
upplysning om
deras energi (C. D.
Anderson, Blackett
m. fl.). På grund
av u:s ringa
intensitet fordras vanl.
ett stort antal
exponeringar, för att
spår, framkallade
av u., skola
erhållas. Man placerar
därför ofta två
räknerör i
koinci-denskoppling på
ömse sidor om
Wil-sonkammaren och
låter
koincidenser-na med hjälp av
reläer utlösa
exponeringar. U. foto-
graferar sig då så att säga själv, och procent
talet brukbara bilder blir mycket större.
Av stor vikt för kännedomen om u:s natur
blevo omfattande mätningsserier över stora
delar av jorden (J. Clay, A. H. Compton
m. fl.), vilka ledde till upptäckten av
»latitudeffekten», som består i att u:s intensitet
är minst vid magnetiska ekvatorn för att
därifrån växa åt både n. och s., tills den
bortom omkr. 50° geomagnetisk
(jordmagne-tisk) latitud antar ett konstant värde, omkr.
15 % högre än vid magnetiska ekvatorn.
Detta förklaras genom det antagandet, att
den primära u. (till vilken ansluter sig en
följd sekundära fenomen, berörda i det följ.)
helt el. till större delen består av ytterst
snabba laddade partiklar, trol. elektroner,
som avböjas av jordens magnetiska fält i
enlighet med Störmers långt tidigare
uppställda norrskensteori. Vissa anomalier i
in-tensitetsfördelningen, bl. a. ett visst beroende
av longituden, bero på asymmetrier i det
jordmagnetiska fältet. Latitudeffekten växer
med höjden över havet, beroende på att
relativt långsamma, av det jordmagnetiska fältet
starkare avböjda elektroner, som ej nå ned
till havsytan, bidraga till den på större höjd
uppmätta intensiteten. De långsammaste
elektroner, som nå ned till havsytan,
beräknas utanför atmosfärens gräns ha en energi
om 3,500 eMV, medan partiklar med 100,000
eMV eller mer synas förekomma.
Möjligheten av noggrann
riktningsbestäm-ning med koincidensmetoden har lett till
upptäckten av »väst-östeffekten». Man finner,
att antalet västerifrån infallande partiklar
under en viss vinkel mot lodlinjen är större
än antalet från ö. under samma vinkel;
härav följer enl. Störmers teori, att u.
innehåller flera positiva än negativa partiklar.
Även en viss skillnad mellan antalet
partiklar från n. och från s. har iakttagits och
stämmer med teorien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
