Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Ultrastrålning - *Ultratoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1231
Ultratoner
1232
Absorptionsmätningar ha, delvis med
ra-diosonder (se d. o., suppl.), utförts ända
till 30 km höjd, där lufttrycket blott är
10 mm kvicksilver (Regener m. fl.), och i
gruvor under jordlager, ekvivalenta med 700 m
vatten (Kolhörster). Av de senare
mätningarna framgår existensen av en ytterst
genomträngande komponent. Tolkningen av
ab-sorptionskurvorna i detalj och beräkning av
de olika komponenternas antal och hårdhet
äro svåra att genomföra entydigt. Detta
beror delvis på de komplicerade
sekundärstrål-ningsfenomenen och de därmed
sammanhängande övergångseffekterna, som uppträda, då
under ett absorberande skikt tillfogas olika
tjocka skikt av annat material. Är det
senare skiktet ej för tjockt, ökas t. o. m. den
uppmätta effekten under vissa
omständigheter i st. f. att avta, då detta skikt tillfogas.
Med övergångseffekterna torde även
sammanhänga, att mätningar med ionisations- och
koincidensmetoderna ge intensitetsförlopp av
helt olika karaktär i atmosfärens högsta
lager. En följd av u:s absorption i atmosfären
är, att dess intensitet avtar, då
barometerståndet tillväxer.
Egendomliga sekundärstrålningsfenomen äro
s. k. svärmar el. skurar, vilka i
Wilsonap-paraten visa sig som ett stort antal
partikelbanor, stundom divergerande från
samma punkt, stundom från flera olika centra;
fotografier i magnetfält visa, att såväl
positiva som negativa partiklar finnas företrädda.
En sådan skur kan framkalla en koincidens
vid tre el. flera räknerör, som ej ligga i rät
linje, något som ej förekommer vid enstaka
partiklar med rätliniga banor. Detta ger en
enkel metod att studera skurarnas
uppträdande under olika förhållanden (B. Rossi
m. fl.). Ej för tjocka skikt av bly el. andra
metaller över apparaten öka deras antal,
vilket förklaras med antagandet, att de äro av
den primära u. utlösta sekundärstrålar. Av
flera skäl synes det, som om detta ej sker
direkt utan att den primära partikelns stöt
mot en kärna ger upphov till ett antal
foto-ner (el. neutroner?), av vilka var och en vid
sin absorption utlöser ett antal
partikelstrålar. Dessa kunna i sin tur framkalla
energi-fattigare fotoner, som ge upphov till
tertiär-elektroner. En teori för skurarnas uppkomst
har uppställts av Heisenberg.
Vid mätningar med ionisationskammare
iakttogos först av G. Hoffmann s. k. stötar,
bestående i plötslig bildning av flera mill.
ioner. Dessa stötar torde bero på ovanligt
partikelrika skurar, vid vilka många fotoner
ur den först nämnda gruppen absorberas
inom en relativt liten volym.
Om den primära u:s uppkomst vet man
ännu föga. Hypoteser av Millikan och
Regener om olika kärnreaktioner utgingo från
föreställningen om den primära u:s vågnatur
och förföllo, då dess korpuskulära natur blev
klarlagd. Enl. en intressant hypotes,
fram
lagd av H.O.G. Alfvén, skulle u. uppstå genom
successiv acceleration i det roterande fältet
omkring dubbelstjärnor på liknande sätt som
i den av Lawrence och Livingston angivna
apparaten (se Kanalstrålar, suppl., sp.
924). —• Litt.: Art. av F. Lindholm och A.
Beckman i Kosmos 1930 och 1936, av E. G.
Steinke och H. Geiger i Ergebnisse der
Exakten Naturwissenschaften 1934 oeh 1935;
»Kernphysik», utg. av E. Bretscher (1936).
Sv. B-r.
*Ultratoner kunna utom med hjälp av
piezoelektricitet (se d. o., även i suppl.) alstras
med hjälp av magnetostriktion: en stålstav
placeras i ett konstant magnetiskt fält,
överlagrat med ett växelfält från en
strömgenom-fluten spole, varvid staven förlänges och
sammandrar sig i takt med växelfältet. För
att uppnå nämnvärd effekt måste man
liksom vid den piezoelektriska metoden sörja
för resonans mellan växelfältet och den
vibrerande kroppens mekaniska egenfrekvens.
Andra källor till u. äro ljusbågar, matade
med likström, överlagrad med växelström,
Galtonpipan (se d. o.) samt J. Hartmanns
luftstrålningsgenerator, vid vilken en kraftig
luftstråle med hastighet, större än ljudets,
alstrar intensiva u., då den passerar en
reso-nator. Dessa o. a. liknande metoder ha sin
huvudanvändning för frekvenser från
hörbar-hetsgränsen upp till några hundra kHz (se
Frekvens, suppl.) samt delvis även för
alstring av vanligt ljud. U. mottagas vanl. med
hjälp av piezoelektriska el.
magnetostriktions-resonatorer, i vilka u. uppväcka elektriska
växelströmmar, således en omvändning av
förloppet i sändare för u. Även vanliga
mikrofoner och mekaniska verkningar av u. kunna
nyttjas för att påvisa dem. En synnerligen
intressant metod, 1932 angiven av P. Debye
och F. W. Sears och oberoende därav av R.
Lucas och P. Biquard, grundar sig på det
faktum, att de periodiska förtätningarna och
förtunningarna i ett av u. genomlöpt medium
verka som ett optiskt gitter och därför
avböja ljusstrålar. Fenomenet har senare
funnit teknisk användning i scophonysystemet
för television (se d. o., suppl.).
U:s våglängder i olika ämnen kunna
bestämmas med gittermetoden, med olika
optiska metoder för synliggörande av
ultraljudvågorna samt med metoder, analoga med
de optiska interferometrarna. Då frekvensen
är känd, kan hastigheten beräknas (se
Vågrörelse, sp. 821). Av stort intresse äro
sådana mätningar i fleratomiga gaser, i vilka
normalt råder ett visst jämviktstillstånd
mellan olika energiformer hos molekylerna
(trans-lations-, rotations- och svängningsenergi). Jfr
Ekvipartitions principen, suppl.
Vid mycket högfrekventa u. hinner denna
jämvikt ej inställa sig, varför gaserna då
uppföra sig som enatomiga, vilket visar sig
i ökad ljudhastighet. Även studiet av
ljudhastigheten i fasta kroppar samt av u:s ab-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
