Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Valsgärde - Valtari, Mika Toimi - *Walter, B. (B. W. Schlesinger) - *Walther, Johannes - Walton, William Turner - Valutadumping - Valutakontroll - Valutapolitik el. Penningpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1271
V altari—V aluta politik
1272
forntida festhallarnas naturliga utsmyckning
—, delvis åter nygjorda föremål, som till både
form och ornering tydligt återgå på äldre
förebilder. I den mån 700-talets uppländska
konstsmeder förmått åsätta sina arbeten
personlig prägel, beror det främst på deras
omisskänneliga strävan efter att nå en
fastare, dekorativ helhetsverkan. Eljest förvånar
man sig över att traditionerna från den
egentliga folkvandringstiden alltjämt förmått
bevara sin livskraft. Det slöseri, varmed ännu
700-talets båtgravar utrustades, tyder på
fort-varon av de gynnsamma konjunkturer, som
väl berodde av eller hängde samman med
sveaväldets expansion. Utan tvivel ha de
storbondeätter, som jordat sina huvudmän i
gravbackarna vid V., i Vendel (se d. o.) etc.,
spelat en betydande roll i tidens historia. —
Ny litt.: G. Arwidsson i Fornvännen 1935 och
Acta Archaeologica, V: 3, s. å.; S. Lindqvist
i Rig 1936. S. L-t.
Va’ltari, M i k a T o i m i, finländsk
författare (f. 1908). V:s synnerligen rika alstring
omfattar såväl lyrik och dramatik som
noveller och romaner. Mest betydande äro
några Helsingforsromaner: »Mies ja haave»
(Mannen och drömmen; 1933), »Sielu ja
liekki» (Själen och lågan; 1934), »Palava
nuo-ruus» (Den lågande ungdomen; 1935) och
»Su-run ja ilon kaupunki» (Sorgens och glädjens
stad; 1936). I sv. övers, finnes romanen
»Suuri illusioni» (1928; »Den stora
illusionen», 1930). G-rC.
♦Walter, B. (eg. B. W. S c h 1 e s i n g e r),
är sedan 1936 åter knuten vid Wienoperan,
nu som musikalisk rådgivare och dirigent.
Han är vidare en av de musikaliska ledarna
för festspelen i Salzburg. W. gästdirigerade
vid Kungl. teatern och Konsertföreningen i
Stockholm hösten 1936. Han har utgivit en
bok om Mahler (s. å.). — Biogr. av P. Stefan
(s. å.). G. M.
♦Walther, Johannes, dog 1937.
Walton [coältn], William Turner,
engelsk tonsättare (f. 1902). Framträdde f. ggn
inför en internationell publik vid musikfesten
i Salzburg 1923 med en stråkkvartett och har
med en konsert för viola (1929; Göteborgs
orkesterförening 1937), »Belshazaar’s feast»
för kör och orkester (1931) och en symfoni i
b moll (1935; Konsertföreningen i Sthlm
1937) trätt i främsta ledet bland samtida
engelska tonsättare. G. M.
Valutadumping, se D u m p i n g, sp. 100.
Valutakontroll, se Valutapolitik,
nedan, sp. 1272.
Valutapolitik el. Penningpolitik har
till syfte att reglera dels penningens
köpkraft inom landet i förhållande till varor (se
Penningvärde) och dels dess värde i
förhållande till utländska valutor (se V ä x e
1-kurs), varvid i allm. en stabilisering av
dessa värdeförhållanden anses principiellt
önskvärd. För samtidigt uppnående av
stabilt penningvärde inom landet och stabila
växelkurser för utländska valutor fordras
givetvis, att dessa sistnämnda valutor själva
representera ett stabilt penningvärde i det
egna landet. Den allmänna tillämpningen av
guldmyntfot (se Myntfot och
Guldpunkt, båda även i suppl., samt
Guldparitet) under tiden före världskriget
medförde stabila växelkurser, medan
penningvärdet allmänt befann sig i sjunkande, vartill
guldproduktionens ökning bidrog. Härtill
kom, att man då lika litet som nu
lyckades eliminera de förändringar i
penningvärdet, som följa av konjunkturväxlingar (se
Handelskris). Förkrigstidens lugnare
samhällsförhållanden, sundare statsfinanser
och gynnsammare villkor för internationella
affärstransaktioner medförde dock, att den
reglering av penningmängd, kreditmarknad
och växelkurser, som utövades av
centralbankerna (se S e d e 1 b a n k) genom
diskontopolitik (se d. o.), open market policy (se d. o.,
suppl.) samt finanstransaktioner i utländsk
valuta för utjämnandet av
betalningsbalansen i förhållande till utlandet (se
Handelsbalans), då krävde blott förhållandevis
rutinmässiga ingripanden.
Penningväsendets våldsamma omvälvningar
under och efter världskriget syntes ha nått
sitt slut i början av 1929, då världens valutor
med få undantag stabiliserats i förhållande
till guld. Redan samma och närmast följ, år
inträffade emellertid kursfall eller infördes
valutakontroll (se nedan) för valutor i
viktiga råvaruexporterande länder (Syd- och
Centralamerika, Australien, Nya Zeeland). Till
följd av finanskrisen 1931 infördes
valutakontroll i stora delar av Mellaneuropa, och i
sept. s. å. övergav England guldmyntfoten,
följt av imperiet och de nordiska länderna
(jfr Sterlingblocket, suppl.). I april
1933 och i jan. 1934 nedskrevs dollarns
guldvärde, och i sept. 1936 vidtogs
valutadevalvering i Frankrike, Holland och Schweiz, den
egentliga kärnan i guldblocket (se d. o.,
suppl.). Sedan detta exempel följts av Italien,
Tjeckoslovakien och Rumänien, hade mot
slutet av 1936 praktiskt taget alla valutor
antingen helt lämnat guldmyntfoten eller fått
nedsatt guldvärde, oftast med uttryckligt
provisorisk giltighet, eller också underkastats
valutakontroll, ofta förstärkt med
importrestriktioner o. dyl. Med valutakontroll avses,
att ett statsorgan givits eller genom avtal
med affärsbankerna förvärvat mer eller
mindre fullständigt monopol på handeln med
utländska valutor. Den har ibland föregått en
devalvering av valutan i förhållande till guld
eller ledande valutor och ibland fått kvarstå
även sedan sådan devalvering genomförts.
Genom valutakontrollen ha också maskerade
devalveringar genomförts 1) genom
införandet av premier för exporten och avgifter för
importen, 2) genom att för vissa
betalnings-ändamål införts särskilda valutor med lägre
kurs än den officiella, t. ex. registermark (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
