Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - *Överspänning - *Överspänningsskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1395
överspänningsskydd
1396
Överspänningsskydd (de vertikala, mörka kropparna)
för 15,000 V ledning.
på en kraftledning har sålunda i de flesta
fall en varaktighet på endast några tiotals
milliondels sek. Under så kort tid som
någon milliondels sek. kan för övrigt ö. uppnå
sitt högsta spänningsvärde, vilket i vissa
fall kan uppgå till milliontals volt. Det är
tack vare de senaste årens utveckling av
spe-öiella mätinstrument, de s. k.
katodstrålsosoil-lograferna (se Oscillograf, suppl.), som man
fått möjlighet att undersöka spänning och
strömvariationer under så korta tidsintervall
som ned till bråkdelar av en milliondels sek.
De första mätningarna av genom blixten
orsakade ö. på kraftledningar upptogos i
Sverige 1925, och tre år senare påbörjades
liknande undersökningar i U. S. A. och i Schweiz.
Till skydd mot ö. begagnar man sig av
överspänningsskydd (se d. o., även nedan), och
systematiska undersökningar av ö. äro
nödvändiga för konstruktion av driftsäkra
överspänningsskydd. H. Ndr.
♦överspänningsskydd, skyddsanordning för
elektriska apparater och ledningar mot
elektrisk överspänning (se d. o., även ovan). För
ledningar med låg spänning (t. ex.
telefonledningar och radioantenner) användas ö., vilka
bestå av gnistgap, ibland inneslutna i
evakuerade glasrör.
För elektriska ledningar användes i vissa
fall ute i det fria ett ö., bestående av en över
ledningarna uppspänd lina (s. k. jordlina, se
d. o.), vilken beräknas i vissa fall skydda
ledningen mot direkta överspänningar
därigenom, att den i första hand träffas vid ett
direkt åskslag och därmed avleder
blixtströmmen till jord. Även mot indirekta
överspänningar skyddar en jordlina på det sättet, att
den nedsätter dessas amplitud.
För starkströmsledningar gjorde sig
behovet tidigt gällande av speciella ö., uppställda
på de för överspänningar känsliga ställena i
anläggningarna, och många olika
konstruktioner ha försökts. De äldre ö. visade sig
värdelösa ur skyddssynpunkt och medförde
t. o. m. i vissa fall en ökad fara för
driftstörningar. Detta berodde på att man vid
skyddens konstruktion saknade tillräcklig
kännedom om överspänningarnas natur, och
man behärskade därmed icke den
experimentella teknik, som var en nödvändig
förutsättning för ö:s konstruktion.
Ett på sin tid ofta använt ö. utgjorde
hornåskledaren (se Elektrisk
ar-betsöverföring, sp. 612), vilken dock,
efter vad erfarenheten visat, är föga
drift-säker och därför övergivits som ö.
Elektrolytåskledare (sed. o.), som
förr brukades särskilt i U. S. A., ha på grund
av sin besvärliga skötsel, känslighet för kyla
och bristande tillförlitlighet allmänt övergivits.
De ö., vilka numera användas i elektriska
anläggningar, utgöras dels av de s. k.
ventilskydden och dels av de s. k.
kondensator-skydden. Båda dessa skydd äro utvecklade
med stöd av de senaste forskningsresultaten
i fråga om överspänningarnas egenskaper.
Ventilskydden gå under olika namn,
t. ex. autoventilavledare el. katodfallavledare,
och grunda sig, som namnet anger, på en viss
ventilverkan. Vid en inkommande
överspänning öppnar skyddet en avledningsväg till
jord för de i överspänningen bundna
elektriska laddningarna. Skyddet har härvid den
egenskapen, att det hindrar anläggningens
driftström att följa efter i den
urladdnings-bana, genom vilken överspänningen avledes.
Skyddet fungerar alltså som en
säkerhetsventil. På skydden ställas stora krav i fråga om
reaktionshastighet, då de utan tidsförsening
skola avleda överspänningen inom intervall
av några få tiotal milliondels sek. Skydden
bestå av ett vattentätt hölje av porslin,
vilket innesluter ett eller flera gnistgap i
kombination med motståndsblock. På de senare
ställas speciella krav, och de utgöras oftast
av ett halvledande material, i vilket
kisel-karbid ingår. Motståndet i blocken måste ha
sådan egenskap, att det sjunker med den av
överspänningen orsakade stegringen i
strömmen. Det bör åter stiga, när överspänningen
når sitt lägsta värde, och vid detta tillfälle
utöva blocken jämte gnistgapen en sådan
spärr- och släckverkan till jord, att
driftströmmen hindras passera genom skyddet till
jord. Skydden måste tåla höga
strömbelastningar, i vissa fall överstigande tusentals
ampere. De tillverkas för olika voltvärden
från de låga spänningar, som gälla för
vanliga installationer i bostadshus, och upp till
höga driftspänningar. Ett ö., avsett för
installation i ett bostadshus, har ung. samma
utsträckning som porslinsdosan för en vanlig
säkring, ö. för höga driftspänningar ha
däremot mycket stora dimensioner, beroende på
att skydden måste på ett betryggande sätt
vara isolerade från jord (se vidst. bild).
Kondensatorskydden bestå av
kondensatorer med hög kapacitet, vilka
med sin ena beläggning inkopplas till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
