Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aagesen, Andreas - Aagesen, Svend - Aakirkeby - Aakjær, 1. Jeppe - Aakjær, 2. Svend - Aalbækbukten - Aalberg, Ida Emilia - Aalborg - Aalesund - Aalholm - Aall, norsk släkt - Aall, 1. Niels - Aall, 2. Jacob - Aall, 3. Jörgen - Aall, 4. Anathon - Aall, 5. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5
Aagesen—Aall
6
dansk rättslärd (1826—79), professor i
lagkunskap vid Köpenhamns universitet 1856. A.
sysselsatte sig företrädesvis med den danska
förmögenhetsrätten.
Aagesen [å’g-], Svend, se Svend Aggesson.
Aakirkeby, se Åkirkeby.
Aakjær [å’kär]. 1) Jeppe A., dansk
författare (1866—1930). Son till en fattig småbrukare
i Aakjær vid Skive i Jylland, fick han hjälp till
att bli elev på seminarium och folkhögskolor.
Under påverkan av G. Brandes blev han allt
radikalare i politiskt och religiöst avseende. Han
livnärde sig som föredragshållare och lärare.
1895 blev han student och året därpå fil. kand.
Efter att i flera år ha ägnat sig åt journalistisk
verksamhet slog han sig 1907 ned på egen gård,
Jenle på Jylland, där han till sin död ägnade
sig åt lantbruk och författarskap. Till att börja
med skrev A. huvudsakligen hembygdsskildringar.
Senare utgav han större romaner: ”Vredens
börn” (1904), ”Arbejdets glæde” (1914), ”Jens
Langkniv” (1915),
”Hvor der er
gjæren-de kræfter” (1916).
Mindre betydande äro
de skådespel han
skrivit. Liksom hans
romaner äro de starkt
tendenspräglade.
Störst namn har A.
skapat sig som
lyriker. Av hans
diktsamlingar må nämnas:
”Fri felt”, ”Rugens
sange”, ”Muld og
malm”, ”Vejr og vind
og folkesind”, ”Hjær-
tegræs og ærenpris”, ”Hejmdals vandringer”
(1924) och ”Under aftenstjærnen” (1927). A.
bedrev med stor iver hembygdsforskning och skrev
mot slutet av sitt liv en brett upplagd
självbiografi. Årslånga studier ägnade han St. St. Blicher
(”St. St. Blichers livstragedie”).
2) Svend A., den föreg:s son, arkivman
och topograf (f. 1894). Han blev landsarkivarie
i Viborg 1929 och stadsarkivarie i Köpenhamn
1944. A. har deltagit i utgivandet av Danmarks
gamla landskapslagar och skrivit flera historiska
och språkliga arbeten. Hans huvudarbete är
utgåvan av "Kong Valdemars Jordebog” (2 bd,
1926—43).
Aalbækbukten, se Ålbækbukten.
Aalberg [ä’l-], Ida Emilia, finländsk
skådespelerska (1858—1915). A. räknas som sitt lands
största skådespelerska. Genom sin verksamhet
vid Finska teatern (anställd där 1874, sedan
talrika gästspel) och som ledare av egen trupp
bidrog hon väsentligt till den finska
skådespelarkonstens höjande. Hon blev 1887 g.m. jur. kand.
L. Kivekäs (d. 1893) och 1894 omgift med
baron A. Uexkull-Güldenband i Petersburg.
Aalborg, se Ålborg.
Aalesund [å’l-], kuststad i v. Norge, se
Åle-sund.
Aalholm, se Ålholm.
Aall [ål], norsk släkt, som urspr. härstammar
från Jylland (Åls socken i Ribe amt), från
tiden omkr. år 1500.
1) N i e l s A., norsk statsman och bruksägare
(1769—1854). Han utnämndes av
prinsen-regen-ten Kristian Fredrik 1814 till regeringsråd och
chef för handelsdepartementet. På sommaren
s.å. sändes han till London för att av engelska
regeringen utverka erkännande av Norges
självständighet. Men deputationen avvisades och
måste lämna landet. Efter hemkomsten deltog
han i förhandlingarna i Moss och gick med på
konventionen, trots att han eg. var motståndare
till kompromisspolitiken. Han avgick därefter
som statsråd och ägnade sig sedan huvudsakligen
åt sin omfattande affärsverksamhet. Hans
”Erindringer fra 1814” utgåvos 1911.
2) Jacob A., den föreg:s bror, politiker,
historiker och bruksägare (1773—1844). Han drev
upp Nes järnbruk till landets förnämsta. Under
krigsåren 1807—14 utförde han en stor patriotisk
gärning genom sina
insatser att hålla
spannmålstillförseln i
gång och hejda
hungersnöden. I
riksförsamlingen på Eidsvold
1814 tog han en
framstående del i
grundlagens utarbetande och
anslöt sig till
Wedel-Jarlsbergs åsikt om
nödvändigheten av en
förening med Sverige.
Han utövade som
stor-tingsman (1815—30)
ett stort inflytande i
synnerhet i bank- och penningfrågor. Han hade en
väsentlig andel i den nyare norska
bergslagstiftningen. A. hade starka vetenskapliga intressen.
Han kan betraktas som Norges förste
statsekono-miske förf, av betydelse. Sitt varmaste intresse
ägnade han dock Norges forntidshistoria. Han
utgav själv flera sagoöversättningar och bekostade
utgivandet av flera verk. Bland hans många
historiska arbeten var hans 1844—45 utgivna
omfattande ”Erindringer” från 1800—15 det
värdefullaste och utmärkt av stor sakkunskap och
oväld.
3) Jörgen A., den föreg:s son, ämbetsman
och politiker (1806—94). Han utvecklade som
amtman i Bratbergs amt (1846—77) en
initiativrik verksamhet. I stortinget, som han tillhörde
med få och korta avbrott 1842—69, hade han
mycket stort inflytande och var i många år dess
president.
4) Anathon A., filosof (1867—1943), teol.
kand. 1892, fil. dr 1896. Efter att förgäves ha
sökt en professur i kyrkohistoria ägnade han
sig åt filosofi och blev prof, i detta ämne i
Kristiania 1908. Bl. skrifter: ”Der Logos” (1896
—99), ”Vort sjælelige og vort ethiske liv”
(1900), ”Macht und Pflicht” (1902), samt det
omstridda arbetet ”Filosofien i Norden” (1919).
5) Hans A., museiman (1869—1946). Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
