Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A.D. - Ad - Ad (In) absurdum - Ad acta - Adagio - Adak-Kuorbevarefältet - Adalbero - Adalbert (apostel) - Adalbert (ärkebiskop) - Adalbert, Henrik Vilhelm - Adaldag - Adalhard - Adalhending - Adalin, bromdietylacetylkarbamid - Adalkona - Adalvard, den äldre - Adalvard, den yngre - Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
A.D.—Adam
70
A.D., förkortning för anno Do’mini, lat.,
under Herrens år (d.v.s. efter Kristi födelse). —
a.D., efter tyska titlar, förkortning för ausser
Dienst, ur tjänst, sål. = svenskt f.d. (före detta),
förutvarande. — a.d., förkortning för a dato
(se d.o.).
Ad, lat. prep. till, efter.
Ad (In) absuTdum, lat., till det orimliga.
Driva el. reducera något ad el. in absurdum,
uppvisa de orimliga följderna av ett påstående
och därigenom dess egen orimlighet.
Ad acta, se Acta.
Adagio [ada’d?å], it., långsamt; i musiken
en tempobeteckning, som utmärker en
långsammare rörelse än andante men icke så
långsam som largo, även beteckning för den
avdelning av en symfoni, sonat, kvartett m.m., som
skall utföras i sådant tempo.
Adak-Kuorbevarefältet [-å’r-], malmfält i
Malå socken, Västerbottens län, innehåller
komplexa sulfidmalmer, bestående av kopparkis och
magnetkis jämte mindre mängder av svavelkis
och arsenikkis. Fyndigheten upptäcktes 1930.
A’dalbero, ärkebiskop av Hamburg-Bremen
(d. 1148). Efter sin utnämning till ärkebiskop
1123 verkade han för att Norden åter skulle
läggas under Hamburg och fick slutligen påven
Innocentius II att gå med härpå 1133. Beslutet
kom dock aldrig till utförande, och senast 1139
erkände påvestolen åter ärkebiskopen av Lund.
Adalbert, preussarnas apostel (omkr. 950—97),
982 biskop i Prag. 996 drog han som missionär
till östpreussen och blev av hedningarna dräpt
på kusten av Samland.
Adalbert, ärkebiskop av Hamburg-Bremen (d.
1072). Han blev ärkebiskop omkr. 1045 och inlade
stora förtjänster om Nordens kristnande. Till
Sverige sände han icke mindre än sex vigda
biskopar. Bland venderna tog missionsverket kraftig
fart genom A:s tillskyndelse, och ända till
Finnmarken, Orkneyöarna, Island och Grönland
sträckte sig hans missionsnit. Hans anspråksfulla
politik mötte dock starkt motstånd i de nordiska
länderna. Först efter långvariga tvistigheter
försonade han sig sålunda med Sven Estridsson i
Danmark, vars kyrka omorganiserades och som
fick flera nya stift grundade. Mot slutet av A:s
episkopat utbröt en hednisk reaktion i Sverige
och Vendland. — A:s politiska inflytande i
Tyskland var utomordentligt stort. Han var bl.a.
medhjälpare till Henrik III, och sedan var han
Henrik IV :s främste rådgivare. Hans iver att
bygga upp en stark kungamakt, stödd på
biskopar, väckte dock till liv en reaktion, som
slutligen framkallade hans fall (1066). Hans
sista år förmörkades av svåra motgångar på det
politiska och kyrkliga fältet. Hans person och
historia har ingående skildrats av Adam av
Bremen.
Adalbert, Henrik Vilhelm, prins av
Preussen (1811—73), brorson till Fredrik
Vilhelm III. Som överbefälhavare över preussiska
(1861—71) och nordtyska (1867—71) marinen
samt därefter som generalinspektör bidrog han
kraftigt till tyska örlogsflottans bildande och
ut
veckling. A. var morganatiskt g.m. dansösen
Therese Elssler.
Adaldag, ärkebiskop av Hamburg-Bremen (d.
988). Han blev ärkebiskop 937 och verkade
kraftigt för kristendomens utbredning på den
jylländska halvön och för det hamburgska ärkestiftets
höjande. Under hans biskopstid vanns den danske
konungen Harald Gormsson för kristendomen, och
A. invigde de första suffraganbiskoparna i Hedeby
(Slesvig), Ribe och Aarhus samt senare i Odense.
I sina fromma bemödanden understöddes A.
verksamt av kejsarna Otto I och Otto II. Den
förre försökte också vinna länsherrerätt över
Danmark. Det tyska väldet i Danmark bröt
dock samman, och de av A. vigda biskoparna
fördrevos.
Adalhard, abbot i det nordfranska klostret
Corbie, nära Amiens (d. 826), kusin till Karl den
store. Han utövade avsevärt inflytande på
Ludvig den fromme och tillförsäkrade därvid kyrkan
stora fördelar. Från hans kloster grundlädes
Nya Corvey vid Weser, där Ansgarius blev munk
och skolmästare.
A’dalhending, isl., se Assonans.
Adalin, bromdietylacetylkarbamid,
användes som lugnande medel och sömnmedel.
Adalkona, i gamla svenska och danska lagar
uttrycket för ”äkta hustru”.
Adalvard, den äldre; av Adalbert av
Bremen vigd till götarnas biskop, var han en
av de första biskoparna i Skara (omkr. 1060),
i vars biskopskyrka han blev begraven. Han
predikade med framgång kristendomen även i
Värmland och stod i högt anseende såväl hos
konung Stenkil i Sverige som hos Harald
Hård-råde i Norge, där han även predikade.
Adalvard, den yngre, missionsbiskop,
vigd av Adalbert av Bremen till biskop i
Sigtuna. En hans plan att förstöra avgudatemplet
i Uppsala avstyrdes av konung Stenkil. Mot
kyrklig ordning åtog han sig självrådigt skötseln
av det ledigvordna Skarastiftet. Han
hemkalla-des då, trol. före 1068. A. avled kort därefter.
Adam (hebr., människa), enligt bibelns
berättelse den första människan, människosläktets
stamfader. Bibeln framställer människans
skapelse på två olika sätt. Enligt berättelsen i
Prästskriften (1 Mos. 1—2:4) skapades
mannen och kvinnan samtidigt och efter alla
andra varelser ”till Guds avbild”. Enligt
jah-vistens skildring (1 Mos. 2:4—25) danades först
mannen ”av stoft från jorden”. Därefter
planterade Herren en lustgård i Eden och satte A.
till att bruka och bevara den. Sedan därpå även
djuren skapats, byggde Herren till sist kvinnan
av ett revben från mannen. Senare sagor
berätta om det första människoparets barn: Kain,
Abel och Set. Paulus uppställer A. som en
motsats till Kristus, ”den andre Adam” (se 1 Kor.
15:22, 45, Rom. 5:12 m.fl. ställen). Av den
skolastiska teologien utvecklades denna
parallel-lism ytterligare; liksom Eva skapades ur A:s
sida, så framgick den kristna kyrkan, ”den nya.
Eva”, ur Kristi sidosår o.s.v. — A. och Eva ha in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
