Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Addison, Christopher - Addison, Joseph - Addisons sjukdom - Additatment - Addition - Additional, additionell - Additionalakt - Additionsmaskin - Additiv egenskap - Adduktion - Adefagi, polyfagi, bulimi - Adekvat - Adekvat kausalitet - Adel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Addison—Adel
80
Sedan han 1937 blivit pär (i:e Baron A. of
Stallingborough), var han i flera år
arbetarpartiets ledare i överhuset. A. har utg. flera
medicinska och politiska skrifter.
Addison [ä’disan], Joseph, engelsk författare
(1672—1719). A. fick en grundlig klassisk
utbildning i Oxford. Hans 1704 på beställning skrivna
hjältedikt ”The
cam-paign” till
förhärligande av
Marlbo-roughs seger vid
Blen-heim förskaffade
honom icke blott stor ära
utan ock ett väl
avlönat ämbete. 1717 blev
han som
statssekreterare medlem av
whig-ministären men avgick
året därpå till följd
av sjuklighet. För
ettervärlden har A.
emellertid uteslutande
betydelse som
förfat
tare. Som sådan gjorde han sig först gällande
som medarbetare i den av hans vän Rich. Steele
1709 grundade veckoskriften ”The Tatler”
(”pratmakaren”) och genom sin verksamhet i den
av A. och Steele 1711—12 utgivna veckoskriften
”The Spectator” (”åskådaren”).
Särskilt den sistnämnda tidskriften har i
litteraturhistoriskt hänseende haft en ofantlig
betydelse. Förf, låter en fingerad grupp av
personer ur olika samhällsklasser och med olikartade
intressen diskutera dagens händelser ur sina
skilda synpunkter. Tidskriftens ståndpunkt är den
sunda moralens. Bland A:s övriga arbeten
må framhållas det i den franska klassicitetens
anda skrivna sorgespelet ”Cato” (1713). Den av
A. skapade tidskriftsformen fick synnerligen
talrika efterföljare över hela Europa. I
Sverige blev ”Spectator” den närmaste
förebilden för Dalins tidskrift ”Then swänska Argus”.
Addisons sjukdom, en efter den eng. läkaren
Th. Addison uppkallad sjukdom, vars förnämsta
symtom äro allmän mattighet, försvagad
hjärtverksamhet och en egendomlig brunfärgning av
hud och slemhinnor. A. orsakas av förstöring av
binjurens barkzon, t. ex. av tuberkulos, vilket
medför en rubbning av binjurens
utsöndrings-funktion. Sjukdomen kan gynnsamt påverkas
genom behandling med binjurebarkhormon.
Additame’nt, tillägg, bihang, senare
tillkommen ändring, särsk. till statsrättsliga
författningar — mest bekant i Sveriges historia är
1660 års a. till RF 1634, som ökade riksrådets
makt och stärkte ständernas ställning.
Addition kallas i aritmetiken en av de
fyra grundoperationerna för räknandet, den
varigenom två eller flera givna tal, kallade a d d e
n-d e r, sammanläggas till ett enda, kallat summa.
— Additionstecken, det vid addition
brukliga tecknet -|- (plus), utmärker, att de tal,
emellan vilka det står, skola sammanläggas
till ett.
Additional, a d d i t i o n e’l 1, tilläggs-.
Additionalakt, tilläggsakt, brukas ofta om
tilläggsbestämmelser till en avslutad traktat. Så
kallades ock den författning av 22 april 1815,
som Napoleon I utfärdade efter återkomsten
från Elba under de 100 dagarna. Den nya
författningen, som utarbetats av B. Constant,
stipulerade bl.a. tvåkammarsystem och
ministeransvarighet.
Additionsmaskin, se Räknemaskin.
Additiv egenskap, sådan egenskap hos en
blandning el. kemisk förening, vars talvärde,
mer el. mindre approximativt, kan framställas
som en summa av de talvärden, som tillkomma
de olika beståndsdelarna, t.ex. vikt (massa),
trycket i en gasblandning, molekylarvolym, vissa
optiska egenskaper o.s.v.
Adduktiön, rörelse av extremitet, finger el.
tå mot kroppens, armens, resp, benets mittlinje.
— A d d u’k tor, muskel, som åstadkommer
sådan rörelse. — Verb: adducera.
Adefagi, polyfagi, bulimi, sjukligt
ökad aptit, symtom bl.a. vid vissa
sinnessjukdomar.
Adekvat, fullt passande, överensstämmande,
riktig. Ett begrepp är adekvat, när det upptager
det för saken väsentliga. Samma krav gäller
våra definitioner och omdömen.
Adekvat kausalitet föreligger, enl.
straffrätts-teorien, när en handling el. ett faktum enl. gängse
erfarenhet kan förväntas medföra en viss
inträffad (brottslig) effekt.
Adel, samhällsklass el. stånd, som äger
lagstadgade (ärftliga) företräden, i ett mer
utvecklat samhällsskick särskilda politiska och sociala
rättigheter, ofta förenade med titlar och
heraldisk vapensköld. Många olika faktorer ha
betingat uppkomsten av en a. Inte minst har
därvid olikhet i förmögenhetsförhållanden spelat en
betydande roll. Former av adelskap kunna
spåras hos de flesta folk sedan urminhes tider.
I det gamla Rom utgjorde patricierna en
adel; senare uppväxte där en ny, optimate
r-n a. Hos germanerna bildade först de kungliga
el. furstliga ätterna ett slags adel. I det
fran-kiska riket uppkom sedan en tjänsteadel, som
sammansmälte med den gamla bördsadeln, och
något sådant förekom även hos andra
germanfolk. Slutligen utbredde sig länsväsendet till
hela adeln och bestämde dess utveckling.
Även i Sverige fanns tidigt en sorts
bördsadel. Från mitten av 1200-talet bildade
medlemmarna i konungens hird en
tjänstemannaklass, vars medlemmar gjorde vapentjänst
till häst. Genom Alsnö stadga (1279)
bestämdes, att var och en, som tjänade på detta
sätt, skulle åtnjuta frälse, d.v.s. skattefrihet.
Under 1300-talet fixerades den svenska adelns
karaktär av en krigisk tj änstemannaklass med
skattefrihet som privilegium. Så småningom
skaffade den sig flera förmåner, såsom rätt att
uppbära böter på sina gods, uteslutande jakträtt
o.s.v. Redan på 1200-talet framträdde olika
frälseklasser: riddare, svenner el. väpnare samt
allmänna frälsemän. Medl. av konungens råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
