Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aftonbladet - Aftonfalk - Aftonfjärilar el. skymningsfjärilar - Aftonposten - Aftonpunkt, västpunkt - Aftonrodnad - Aftonskola - Aftonstjärna - Aftonstjärna - Aftonsång - Aftontidningen (frisinnad) - Aftontidningen (socialdemokratisk) - Aftös - Afyonkarahisar - Afzelius, släkt - Afzelius, 1. Adam - Afzelius, 2. Jan - Afzelius, 3. Pehr von - Afzelius, 4. Erik - Afzelius, 5. Arvid August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Aftonfalk—Afzelius
150
av f. statsrådet, överdirektören P. E. Lindström
såsom huvudredaktör. Denne efterträddes av T.
Telander (1924—32). 1932 försåldes A. till ett
bolag, vari Stockholms-Tidningens ab. är
huvuddelägare. A. betraktas nu som organ för
Folkpartiet. Huvudredaktör var 1932—33 Gösta
Sjöberg, som efterträddes av Per-Gustaf Peterson.
1944—48 var jur. dr Hilding Eek politisk red.
och fick fil. dr Hans-Krister Rönblom till
efterträdare. Som medarbetare märkes prof. J.
Landquist. Även under 2:a världskriget gjorde
sig A. känt för sina protyska sympatier.
Aftonfalk, Falco vesperti’nus, en hos oss
tillfälligt förekommande falk och en av de minsta
i sitt släkte.
Aftonfjärilar el. skymningsfjärilar,
Crepuscula’ria, kallades förr, enligt en numera
övergiven indelning, en avdelning bland
fjärilarna. De kallades så, emedan de vanligen flyga
först efter solens nedgång. Bland våra nordiska
fjärilar höra tre familjer till denna avdelning:
svärmarna, glasvingefj ärilarna och
bastardsvärmarna.
Aftonposten, middagstidning i Göteborg,
startade 1 jan. 1951. Den utges från den officin,
som tidigare utgav den samtidigt nedlagda
Morgonposten. Chefredaktör är Gustaf Nydahl (f.
1916).
Aftonpunkt, västpunkt, den västliga
skärningspunkten mellan horisonten och
himmels-ekvatorn. Vid tiden för vår- och
höstdagjäm-ningarna, då solens skenbara dagliga rörelse på
himmelssfären försiggår utefter ekvatorn, går
solen ned i aftonpunkten. Den motsvarande
östra punkten kallas morgonpunkt el.
östpunkt.
Aftonrodnad, se Skymning.
Aftonskola, skola, i vilken undervisningen är
förlagd till aftnarna, emedan lärjungarna om
dagarna äro upptagna av yrkesarbete, t.ex.
fort-sättningsskola, teknisk yrkesskola, lärlings- och
yrkesskola, a. för studentexamen.
Aftonstjärna, se Venus.
Aftonstjärna, se St järnlöksläktet.
Aftonsång, eftermiddagsgudstjänst, som
hålles i städerna på sön- och helgdagar. Namnet
härleder sig från den katolska tiden, då hela
v e s p e r n, mot vilken aftonsången svarar,
utgjordes av sång.
Aftontidningen uppsattes hösten 1909 som
frisinnad kvällstidning i Stockholm. Tidningens
grundläggare och förste redaktör var
journalisten Valfrid Spångberg. Bland dess
medarbetare var August Strindberg, som 1910 där hade
sin stora uppgörelse med Heidenstam och Sven
Hedin, ”Strindbergsstriden”. Hösten 1912
övertogs tidningen av K. Eländer från Göteborg
och våren 1913 av riksdagsmannen C. G.
Ekman; den senare gjorde tidningen till organ särsk.
för det nykterhetspolitiska förbudssträvandet. Han
efterträddes våren 1918 av T. Fogelqvist, som
återknöt tidningens förbindelse med
kulturradikalismen. Tidningen nedlades hösten 1920.
Aftontidningen, AT, socialdemokratisk
efter-middagstidning i Stockholm, ekonomiskt
under
stödd av Landsorganisationen, började utkomma
2«/3 1942. Chefred, sedan starten är f.d.
stats-sekr. Frans Severin. Kulturred. var 1942—46
Stig Ahlgren; han efterträddes av Karl
Vennberg.
Aftö’s, behäftad med a f t, en karakteristisk
inflammation av munslemhinnan, som mest
förekommer hos barn i tandsprickningsperioden.
Afyo’nkarahisa’r, huvudstad i vilajetet A. i
v. Turkiet; 27,000 inv., knutpunkt på
Bagdad-banan för järnvägen till Smyrna (Izmir).
Afzelius, en gammal, vitt utgrenad släkt, som
härstammar från hemmansbrukaren i
Brodde-torps by och socken i Västergötland Afze
Larsson, vars son Lars (1669—1743), komminister
i Dala och Borgunda, 1694 antog namnet A.
1) Adam A., naturforskare (1750—1837),
till en början docent i österländska språk i
Uppsala men snart en av Linnés mest lovande
lärjungar. Han företog resor på Afrikas
Gui-neakust 1792 och 1794 och blev 1812 prof,
i materia medica i Uppsala. Han utgav 1823
Linnés ”Egenhändiga anteckningar”.
2) Johan (Jan) A., kemist (1753—1837),
prof, i kemi i Uppsala 1784—1820. Han var
lärare för bl.a. Berzelius. Mest betydande är
hans undersökning av myrsyran, vars olikhet
med ättiksyran han ådagalade.
3) Pehr von A., läkare (1760—1843), prof,
i praktisk och teoretisk
medicin i Uppsala 1801
—20. Som
överdirektör för arméns
medicinalverk från 1789
sökte han genomföra
ett bättre ordnande av
fältsjukvården. 1812
blev A. arkiater och
förste livmedikus hos
kronprinsen,
överfältläkare vid armén och
generalinspektör över
arméns medicinska
vård samt blev
konungens första arkiater 1818.
4) Anders Erik A., svensk-finländsk jurist
(1779—1850). Han utnämndes 1818 till prof, i
lagfarenhet i Åbo. Hans frispråkighet om det
övervakningssystem, som vice kanslern greve J.
F. Aminoff ville införa, vållade dock redan 1822
hans nödtvungna avskedstagande. Han ägnade
sig sedan åt advokatverksamhet, men ådrog sig
generalguvernören Zakrevskijs onåd, fängslades
1831 och fick tillbringa sitt återstående liv på
olika förvisningsorter i Ryssland och Livland.
5) Arvid August Ä., präst och historisk
författare (1785—1871), kyrkoherde i Enköping
sedan 1820. Han var en av de tidigaste
medlemmarna i det 1811 stiftade Götiska förbundet och
lämnade flera bidrag till tidskriften ”Iduna”.
Märkligast bland dessa är dikten ”Näcken”,
som sj unges ännu i våra dagar (”Näckens
polska”). A:s första försök som arbetare på
folkmusikens område var samlingen
”Traditioner af svenska folk-dansar” (1814—15), vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
