Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ahnlund, Nils - Aho, Juhanni (Brofeldt) - Ahom (Aham) - Ahrbom, Nils - Ahrenberg, Albin - Ahrenberg, Johan Jakob (Jacques) - Ahrens, Heinrich - Ahriman - Ahrle, Elof - Ahtyrka - Ahu - Ahuachapan - Ahuramazda - Ahwaz - Ahvenanmaa - Ai-ai el. Aye-aye - Aiakos - Aias - Aicard, Jean - Aïda - Aïdin - Aigeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Aho—Aigeus
184
och nordiskt från skilda tider” (1943). A. har
även varit verksam som utgivaren av historiska
källskrifter.
Aho [a’hå el. a’kå], J u’h a n i, urspr. B r
o-feldt, J., finsk författare (1861—1921). A:s
första verk voro folklivsberättelser, vilka utmärkte
sig för säker karaktärsteckning och godmodig
humor. Sedermera övergick han till psykologiska
romaner, bland vilka märkas ”Papin tytär” (1885;
”Prästens dotter”),
”Helsinkiin” (1889;
”Till Helsingfors”),
”Yksin” (1890;
”Ensam”) och ”Papin
rouva” (1893;
”Prästens hustru”, s. å.).
Ett omfattande verk
är A:s
kulturhistoriska roman ”Panu”
(1897; sv. övers.
1898). Av smärre
berättelser, utkast och
skisser offentliggjorde
A. bl. a. flera
samlingar ”Lastuja”
(”Spånor”) samt ”Katajainen kansani” (”Enris”).
A. har haft en genomgripande betydelse för
utbildningen av en konstnärlig finsk prosastil. —
Litt.: G. Castrén, ”J. A.” (2 bd, 1922).
Ahom (A h a m), en i Assam bosatt stam,
tillhörande taifolken; den inträngde år 1228
ös-terifrån i detta land och gjorde sig småningom
till härskare därstädes. På grund av inre
partistrider inkallades 1810 burmanerna i landet och
regerade där till 1825, då de utdrevos av
engelsmännen. Ahomstammen, som torde räkna 180,000
medl., hade från början en egen, ganska primitiv
religion, men blev småningom hinduiserad.
Språket är utdött.
Ahrbom, Nils Olof, arkitekt (f. 1905 24/s),
prof, i arkitektur vid Tekniska högsk. 1942. Han
har gjort ritningar till flera skol- och
industribyggnader, Linköpings museum m. m.
Ahrenberg, Johan Oskar Albin, flygare (f.
1889 27/g). A. har nedlagt ett framgångsrikt
arbete på flygningens popularisering. På sin tid
voro hans långflygningar uppmärksammade.
A. startade juni 1929 en försöksflygning till
Amerika, men flygningen måste till följd av
motorfel och senare dålig väderlek avbrytas i
Ivig-tut. I maj 1931 flög A. ånyo till Grönland för
att söka den försvunne polarforskaren Courtauld,
och företaget lyckades. Efter hemkomsten
utnämndes A. till kapten i marinen.
Ahrenberg, Johan Jakob (Jacques),
finländsk arkitekt och skriftställare (1847—1915).
Med en ej obetydlig, om ock ganska oj ämn
berättartalang förenade A. en stor produktivitet som
förf. Bland hans arbeten märkas: ”Hihuliter”,
”Stockjunkaren”, ”Familjen på Haapakoski”,
”Från Karelen”, ”Bilder, minnen och intryck”
och ”Vår landsman”. Sina minnen utgav A. i
romantisk form under titeln ”Människor som jag
känt” (6 bd, 1904—14).
Ahrens, Heinrich, berömd tysk rättslärd
(1808—74). 1850 blev A. prof, i Graz och 1859
i Leipzig. Vetenskapliga verk: ”Cours de droit
naturel” (1838; på tyska under titel
”Natur-recht”) samt ”Juristische Encyklopädie” (1855—
57), båda övers, till flera språk. A. var även
politiskt verksam.
Ähriman, i Zoroasters lära det ondas
personifikation.
Ahrle, Gustaf Elof, skådespelare (f. 1900
21/i). A. har uppträtt i en lång rad lustspels- och
farsroller på scen och film men har också visat
sig mäktig djupare karaktärsroller. A. har även
arbetat som regissör samt förf, filmmanuskript
och en pojkbok (”Sextetten Karlsson”, 1944).
Ahty’rka, stad i Ukraina, 100 km v. n. v. om
staden Charkov, c:a 27,000 inv. Läder- och
textilindustri.
Ahu, en asiatisk getras.
Ahuachapa’n, stad i republiken Salvador,
Centralamerika; 15,000 inv. Kaffehandel.
Ahuramazda, se Ormuzd.
Ahwa’z, huvudstad (30,000 inv.) i persiska
prov. Arabistan, vid Karun. A. var i början av
200-talet e. Kr. under parternas siste konung,
Artabanos IV, rikets lysande huvudstad, varom
ståtliga ruiner ännu bära vittne. A. är nu
ad-ministrationscentrum för ett stort oljedistrikt och
har järnväg.
Ahvenanmaa [a’lf- -mä], finska namnet på
Åland.
Ai-ai el. A y e-a y e, en halvapa, vanl. kallad
fingerdjuret (sed. o.).
Ai’akos (lat. Aeacus), son till Zeus och konung
på ön Aigina. Till följd av sin mildhet och klokhet
sattes han efter döden av gudarna att skipa rätt
i de dödas rike. Hans söner, aiakiderna, voro
Peleus, fader till Akilles, och Telamon, fader till
Aias.
Ai’as (lat. Ajax), två grekiska kämpar i
striderna vid Troja. 1) A., son till Oileus, konung
i Lokris, var enligt Homeros näst Akilles den
snabbaste av alla grekerna. Emedan han vid
Tröjas erövring ådragit sig Athenas vrede, led
han på hemfärden skeppsbrott. Av Poseidon
räddades han och kastades upp på en klippa, men
då han trotsigt utropade, att han kunde rädda
sig själv utan gudarnas hjälp, splittrade
Poseidon klippan med sin treudd och lät A. sjunka i
djupet. — 2) A., son till konung Telamon på
Salamis och broder till Teukros. Homeros säger,
att han, näst Akilles, var grekernas tappraste
kämpe. Senare skalder förtälja om hans tragiska
död. Då efter Akilles’ död Odysseus och A.
tvistade om hans vapen, tillerkändes dessa av de
övriga furstarna Odysseus, och A. blev av harm
däröver ursinnig och störtade sig på sitt svärd.
Aicard [äkä’r], Jean, fransk författare (1848
—1921), har skrivit flera formfulländade och
känsliga poem, däribland ”Poèmes de Provence”
(1874) och ”La chanson de 1’enfant” (1880).
Aida, opera av Verdi med text av Ghislanzoni,
uppförd f. f. g. 1871 i Kairo.
Aidin, stad i Turkiet, se Aydin.
Ai’geus (lat. Aegeus), sagokonung i Aten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
