Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aigeus - Aigion - Aigisthos - Aigospotamoi - Aigrette - Aigues-Mortes - Aiguillon, Emmanuel Armand de Vignerod du Plessis Richelieu - Aigun - AIHS - Aijubiderna ejjubiderna - AIK - Aiken, Conrad - Aiken, Howard Hathaway - Aikio, Matti - Ailanthusspinnare - Ailette - Ailio, Julius Edvard - d’Ailly, Pierre - Ailnoth - Ailuropus - Aimabel, ämabel - Aimard, Gustave - Ain - Aîné - Ainley, Henry - Ainmüller, Max Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Aigion—Ainmüller
186
Fader till den store hjälten Theseus (se d. o.).
Egeiska havet är uppkallat efter A.
Ai’gion (lat. Aegion), hamnstad i Grekland
vid Korintiska viken; fordom berömd stad i det
gamla Akaja.
Aigi’sthos (lat. Aegisthus), son till Thyestes,
förförde under Agamemnons frånvaro hans
maka, Klytaimestra, och mördade sedan med
hennes hjälp honom själv vid hans återkomst. A.
blev sedan dödad av Agamemnons son, Orestes.
Afgospotamöl’ (lat. Aegospotamos) kallades
fordom en liten flod i trakiska Chersonesos, s.
om Gallipoli. Utanför dess mynning blevo
atenarna 405 f. Kr. besegrade av spartanerna.
Aigrette [ägrä’t], fr., se Ägrett.
Aigues-Mortes [äg-må’rt], liten stad i s.
Frankrike, nära Medelhavet. Ända till 1500-talet
var A. en av de mest betydande platserna på
medelhavskusten, och ännu finnas väl bibehållna
befästningar, stadsmurar, torn och slott kvar
sedan medeltiden.
Aiguillon [ägijå’], Emmanuel Armand
de Vignerod du Plessis Richelieu,
hertig av A., fransk minister (1720—82). A.
gjordes av Ludvig XV 1770 till utrikesminister
och senare även till krigsminister. Efter
konungens död 1774 blev A. avsatt; den
utrikespolitik han förde var svag och vacklande. För
Sveriges historia har A. betydelse genom de
kraftiga uppmaningar han under löfte om fransk
hjälp i slutet av 1771 och början av 1772 ställde
till Gustav III att företaga en revolution.
Aigun, hamnstad i Manchuriet, på h. stranden
av Amur. C:a 30,000 inv. Järnväg till Harbin.
I trakten finnas guldfält.
AIHS, förk. för Artilleri- och
ingenjörhögskolan.
Aijubi’derna, ejjubiderna, en från Aijub
ibn Shadi (d. 1173) härstammande
muhammedansk dynasti av kurdisk härkomst, vars välde
över Egypten, Syrien och Jemen grundades och
fick sin största utsträckning under Saladin, som
vid sin död 1193 delade riket mellan sina söner.
AIK, förk. för Allmänna idrottsklubben.
Aiken [éi’kin 1, Conrad, amerikansk skald
(f. 1889). A. har gjort sin främsta insats som
lyriker. Han har försökt skapa en ”absolut”
poesi, för vars form han hämtat mönster i
musiken. Den har haft en viss betydelse för
mel-lankrigslyriken i USA.
Aiken [ei’kin], Howard Hathaway,
amerikansk matematiker (f. 1900), prof, i tillämpad
matematik vid Harvard’s Univ. 1939. Han har
gjort sig känd som konstruktör av
matematikmaskiner av största värde.
Aikio, Matti, norsk författare (1872—1929),
till 1906 Mathis Isaksen. Son till lapska
föräldrar, kom han in på seminariet i Tromsö och
blev senare student och lärare. I sin diktning
har A. givit färgrika skildringar av livet i
nordligaste Norge.
Aila’nthusspinnare, en fjäril, tillhörande
sil-kesf järilarna (se d. o.).
Ailette [älä’t], flod i Frankrike, se Lette.
Stadsmuren i Aigues-Mortes.
Ailio [ai’liå], Julius Edvard, finländsk
arkeolog och politiker (1872—1933),
avdelnings-föreståndare vid nationalmuseum i Helsingfors
1920, docent i arkeologi vid Helsingfors univ.
1910—26. A:s arbeten beröra främst stenåldern.
A. tillhörde den kulturella eliten inom det
socialdemokratiska partiet, var
undervisningsminister 1927 och ledde den s. k. arbetarakademien.
d’Ailly [daji’], Pierre, fransk kardinal (1350
—1420), biskop i Cambrai, kansler vid univ.
i Paris. Liksom mystikerna påyrkade d’A.
bibelns studium. På reformkonsilierna i Pisa
och Konstanz hävdade han den åsikten, att
kyrkomötena stå över påven.
Ailnoth [äi’lnåt], engelsk-dansk författare
(omkr. 1100), kom till Danmark, där han blev
klerk i Odense, skrev omkr. 1122 en utförlig
legend om den danske Knut den helige. Skriften ger
många uppgifter om Danmarks äldsta historia.
Ailuröpus, se Björnar.
Aimäbel [ä-], ämabel, älskvärd.
Aimard [ämä’r], Gustave, fransk författare
(1818—83). Han kom som skeppsgosse till
Amerika och tillbragte nära tio år bland västerns
vilda folkslag och äventyrare. Efter ytterligare
resor i främmande land skrev han en mängd
livliga och spännande äventyrsskildringar i
Coo-pers stil. Flera av dessa äro översatta till sv.
Ain [a], departement i ö. Frankrike, med
gräns mot Schweiz; 5,826 km2; 306,778 inv.
(1946). A. uppfylles i sina ö. delar av
Jura-bergen. Den lilla floden Ain, efter vilken dep.
fått sitt namn, genomflyter det från n. till s.
Landet mellan denna flod, Rhöne och Saöne,
de gamla landskapen la Bresse och les Dombes,
är ett vågformigt platåland, delvis mycket
sumpigt. Huvudstad Bourg.
Ainé, [äne’], fr., äldre. Motsats: cadet.
Ainley [ei’nli], Henry, engelsk skådespelare
(f. 1879), sedan 1900 verksam i London, där
han på olika scener befäst sitt anseende som en
av det moderna Englands intressantaste,
själfullaste och högst kultiverade scenkonstnärer.
Ainmüller, Max Emanuel, tysk konstnär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
