Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Albanien
236
lienarna (c :a 70,000) ha efter kriget måst lämna
landet.
Bebyggelsen består huvudsaki. av enstaka
gårdar och små el. glesa byar. Slutna byar
uppträda i s. ö. och i Epirus. Exempel på den
inträngande europeisk-mediterrana kulturen utgöra
särsk. hamnstäderna Durrèsi (ital. Durazzo), som
under senaste decennier fått en helt ny prägel,
och Vlora (Valona). Huvudstaden Tirana (c:a
31,000 inv.) består dels av en nyuppförd stadsdel
med förvaltningsbyggnader, dels av den gamla,
trånga staden med livliga basarkvarter. Bland
övriga städer märkas illyrernas gamla huvudstad
Shkodra (Skutari) med 29,000 inv., Gjinokastra
(11,000 inv.), huvudorten i Epirus, och i det inre
A. Korqa, 23,000 inv.
Historia. Under romersk-bysantinska tiden
uppgick A. i prov. Illyrien och Epirus. Under
nationalhjälten Georg Kastriota el. Skanderbeg
hävdade A. sedan 1443 sin självständighet emot
turkarna men blev några år efter dennes död
turkisk provins (1478). På 1800-talet var landet
tummelplats för en mängd strider och uppror.
Genom Berlinkongressen 1878 gingo delar av A.
till Österrike, Montenegro, Serbien och Grekland.
Abdul Hamid II medgav en utvidgad lokal
själv
styrelse, men ungturkarnas försök att fullständigt
undertrycka albanerna ledde 1911 till uppror, som
slutligen mynnade ut i första Balkankriget okt.
1912. Nov. s. å. proklamerades A:s oberoende
i Vlora, och kort därefter erkände stormakternas
Londonkonferens principiellt A:s självstyrelse.
A. gick dock förlustigt en del av sitt naturliga
etnografiska område. Samma konferens tillsatte
en internationell kontrollkommission (1913) och
enades om att en europeisk furste skulle bli
landets regent. Prins Vilhelm av Wied mottog
kronan såsom A :s impret (el. mpret; av lat.
impe-rator) och anlände till Durazzo mars 1914. Men
redan en månad efter världskrigets utbrott måste
han och kommissionen i följd av inre oroligheter
och den f. d. turkiske generalen Essad paschas
intriger 3 sept. lämna landet, som åter råkade
i anarki. Ett försök av Essad pascha att grunda
ett militärvälde misslyckades mycket snart. I dec.
1914 ockuperade Italien Vlora, och grekerna
besatte 1915 trots makternas förbud norra Epirus.
Efter erövringen av Montenegro 1916 inryckte
österrikarna och bemäktigade sig huvuddelen av
landet. I södra delen av A. hade italienarna efter
sitt inträde i världskriget i slutet av 1915
landsatt trupper, och 1917 proklamerades A. som
en italiensk skyddsstat. Under
fredsförhandlingarna 1919—20 genomdrev president Wilson, att
A. alltjämt skulle förbli självständigt, och 1920
erkände Italien landets oberoende. I dec. 1920
upptogs A. formligen i Nationernas förbund, och
i nov. 1921 blevo gränserna mot Jugoslavien och
Grekland reglerade av ambassadörkonferensen.
De första mellankrigsåren voro i A:s historia
oroliga. Landet styrdes av regentskapsråd med
representanter för landets olika konfessioner, och
en folkvald nationalförsamling sammanträdde
1921. Flera statskupper förekommo. Till slut
kom muhammedanska partiets ledare Ahmed
Zogu till makten. Denne sökte snart anknytning
till Italien, som i ett fördrag 1926 i Tirana
erhöll vissa ekonomiska företrädesrättigheter och
i praktiken blev landets skyddsmakt.
Förhållandet till Jugoslavien försämrades i motsvarande
mån. Sedan A. 1925 proklamerats som republik,
valdes Zogu till president och upphöjdes 1928
till konung som Zog I.
Den internationella krisen på 1930-talet kom
på ett tidigt stadium att gå ut över A. Italiens
fascistiska regim strävade att direkt överta
landets styrelse. Samtidigt som Mussolini bedrev
underhandlingar med A., beslöt han den 23/s
1939 genomföra en aktion mot A. 7A landsattes
italienska trupper i Valona, och efter kortvarigt
motstånd besattes Tirana, medan Zog måste fly
ur landet. Ett slags nationalförsamling inkallades,
som förmåddes välja Viktor Emanuel III av
Italien till konung och proklamerade
personalunion. A. förvandlades i verkligheten till ett
italienskt lydland och måste vid Italiens sida
deltaga i 2:a världskriget. Under detta var landet
utgångspunkt för italienarnas misslyckade
aktion mot Grekland okt. 1940, och s. A.
ockuperades av grekerna. Med tyskarnas uppträdande
på denna krigsskådeplats 1941 ändrades dock si-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
