Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ammoniter el. ammonshorn (fossil) - Ammonium - Ammoniumföreningar - Ammoniumjodid - Ammoniumnitratsprängämnen - Ammoniumperklorat - Ammoniumpersulfat - Ammoniumpikrat - Ammoniumsulfat - Ammoniumsulfatsalpeter - Ammonshorn - Ammophila sabulosa - Ammundsen, Valdemar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
Ammonium—Ammundsen
446
sifonen avsattes ett sifonalrör av samma
sammansättning som skalet. — A. bilda utmärkta
ledfossil: starkt föränderliga, ombildades arterna
på kort tid, medan däremot samma art
förekommer i horisontalt vitt skilda bildningar.
En indelning av a. måste utan
kännedom om de mjuka delarnas byggnad bli
mer el. mindre konstlad. Tidigare indelades a.
i släktena Goniatites, Clymenia, Ceratites och
Ammonites, Goniatites ansågs tillhöra devon,
Ceratites trias och Ammonites Alpernas trias
samt jura- och kritsystem. Sedermera har man
funnit, att t. ex. vissa juraammoniter ej hunno
utvecklas högre än till Ceratites el. Goniatites,
vadan dessa ”släkten” snarast böra uppfattas
såsom utvecklingsstadier. Mot slutet av krittiden
tar utvecklingen en ny riktning; då uppträder
nämligen s. k. ammonitiska bi former med mer
el. mindre fullständigt upprullad spiral el. med
korkskruvsspiral. — I Sverige förekomma a.
såväl i lias (Skånes stenkolsförande formation)
som i senon (den största är Parapuzosia Stobaei
ur Köpingesandstenen); däremot gå de ej upp i
Skånes yngre krita (danien).
Ammonium, H4N— (Am), den positiva jonen
i ammoniumsalter, ej känd i fri form men väl
löst i kvicksilver, ammoniumamalgam,
som är en vit, smörliknande massa, obeständig
vid vanlig temp.
Ammöniumföreningar. Vid direkt förening
av ammoniak med syror och en del andra
ämnen uppkomma ammöniumföreningar, av vilka
ett flertal har omfattande praktisk och teknisk
betydelse.
A m m o n i u m a 1 u n, se Alunarter.
Ammoniumbromid, H4NBr, användes
inom medicinen och fotografien.
Ammoniumfluorid, H4NF, användes
till uppslutning av silikater. Vid indunstning av
vattenlösningen avgår ammoniak, och ett surt
salt, H4NHF2, uppstår, vilket är mera
verksamt och därför användes till glasetsning.
Ammoniumkarbonat framställdes förr
genom torrdestillation av hjorthorn, ben etc.
och benämnes därför hjorthornsalt. Det
användes vid bakning och som luktsalt. Numera
erhålles det vid sublimering av ammoniumsulfat
el. salmiak med krita, även genom inverkan av
kolsyra på fuktig ammoniakgas i
kondensations-kamrar.
Ammoniumklorid, salmiak, H4N Cl,
framställes genom att inleda den ur gasvatten
erhållna ammoniaken i konc. saltsyra, genom
neutralisation av konc. kaustik ammoniak med
konc. saltsyra och enligt nyare metoder genom
sublimering av en blandning ammoniumsulfat och
koksalt.
Salmiak renas genom omkristallisering el. ännu
bättre genom sublimering. Vid upphettning i
gasform sönderdelas den delvis i ammoniak och
klorväte.
Rå teknisk salmiak är gulaktig; renad salmiak
vit. Den kristalliserar i små oktaedrar el. kuber,
är luktlös och har skarp, bitter saltsmak. 100 g
vatten lösa vid ioo° 72,8 g salmiak. Den
användes för framställning av en del
ammoniumföre-ningar, i färgfabrikationen, i galvaniska element,
vid lödning, förtenning, galvanisering samt i
medicinen.
Ammoniumnitrat, ammoniaksalpeter,
H4N. NOs, erhålles bl. a. genom att inleda
ammoniak i salpetersyra och indunstning i vakuum,
tills saltet erhålles som ett vitt pulver.
Ammoniumnitrat har skarp, bitter smak, är mycket
lättlösligt i vatten och smälter vid mellan 150 och
1600. Vid starkare upphettning, över 185°,
sönderdelas det i kväveox idul. Ammoniumnitrat
användes till kraftigt verkande köldblandningar och
i stora mängder inom sprängämnestil 1 verkningen.
Ammoniumsulfat, (H4N)2SO4,
framställes genom att inleda gasformig ammoniak i konc.
svavelsyra el. i sur konc. lösning av
ammoniumsulfat. Det användes som utgångsmaterial för
framställning av övriga ammoniumsalter, som
gödningsmedel o. s. v.; lättlösligt i vatten,
olösligt i alkohol; börjar i fast form redan under
ioo° avspjälka ammoniak.
Ammöniumjodid, NFEJ, färgas gul el. brun
av lins på gr. av att jod avskiljes.
Ammöniumniträtsprängämnen, ett slag av
säkerhetssprängämnen med
ammoniumnitrat som huvudbeståndsdel. Endast med
kraftig tändhatt kan ammoniumnitrat bringas att
explodera. Mot upphettning och stötar är
ammoniumnitrat ganska okänsligt. Om det blandas
med kolhaltiga, brännbara ämnen i sådan
proportion, att dessa förbrännas av det ur
ammoni-umnitratet frigjorda syret, erhållas kraftiga
sprängämnen, vilka ha relativt låg
explosions-temperatur, äro köldbeständiga och säkra att
hantera. En olägenhet är ammoniumnitratets stora
benägenhet att upptaga fukt, vilket gör, att det
måste inneslutas i vattentät packning. Exempel
på a. äro amatol, astralit, ammoncarbonit och
nitrolit, som är mycket använt i Sverige.
Ammöniumperklorät, se Perklorat.
Ammöniumpersulfät, se Persulfat.
Ammöniumpikrät, se Pikrinsyra.
Ammöniumsulfät, se Ammöniumföreningar.
Ammöniumsulfätsalpeter,
konstgödningsmedel, vilket framställes genom att blanda
ammoniumsulfat och ammoniumnitrat, innehåller c:a
28 °/o kväve.
Ammonshorn, se Ammoniter och Hjärna.
Ammöphila
sabu-lösa, lat. namnet på
den vanliga
sandste-keln (se Rovsteklar).
Ammundsen,
Valdemar, dansk
kyrko-historiker och biskop
(1875—1936), prof, i
kyrkohistoria i
Köpenhamn 1901, biskop över
Haderslev stift 1923.
A., som var en av
för-grundsmännen inom
danska kyrkan, har
framträtt som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
