Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anckarsvärd, 2. Carl Henrik - Anckarsvärd, 3. Johan August - Anckarsvärd, 4. Michael Gustaf - Anckers, Nils Elias Andersson - Ancona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
Anckers—Ancona
482
mot kungagunstlingen,
statsrådet R. Ceder—
ström. Från
regeringens sida gjordes
förgäves försök att vinna
honom. För att göra
sig kvitt honom till en
följande riksdag lät
regeringen 1822
anbefalla åtal ”för
majestätsbrott”, därför att
A. i en klagoskrift
över kasserandet av
några
munderingsper-sedlar kallat några
styrelseåtgärder ”landsfördärvliga”. Han
frikändes av hovrätten och fälldes endast till böter för
olämpligt skrivsätt. Med martyrglorian från detta
åtal och högt uppburen av oppositionspressen
kom A. till 1823 års riksdag. Han höll vid
denna sitt kanske mest uppmärksammade
anförande, i vilket han skarpt angrep regeringen.
A. valdes till medlem av den statsrevision, som
skulle sammanträda 1827.
Vid början av riksdagen 1828—30 var A. så
fruktad, att det misstänktes, att en ny regering
skulle bildas under hans ledning. En
”oppositions-klubb” bildades under namn av
”anckar-svärdska klubben”, och i A:s salonger träffades
riksdagsvärlden. Men hans egenskaper voro ej
ledarens, och under denna riksdag kunde
regeringen med allt större säkerhet räkna på
majoriteten å riddarhuset. Efter många lysande
talar-scener tog sig A. slutligen av riksdagens beslut
att pålägga rote- och rusthållare en extra avgift
anledning att lämna riksdagen okt. 1829.
1830-talets riksdagar bevistade han icke. I stället
ägnade han sig åt publicistisk verksamhet i liberal
anda. I förening med J. G. Richert utgav han
1830 ett ”Förslag till nationalrepresentation”,
som efter den norska grundlagens mönster
fördelade riksdagen i två avdelningar. 1833 utgav
A. sin namnkunniga skrift ”Politisk
trosbekännelse”, som väckte ett oerhört uppseende och
bl. a. föranledde en agitation för en petition
till konungen om ett kungligt förslag till
representationsreform.
Till 1840 års riksdag infann sig A. mäktigare
än någonsin. Han behärskade bänkmansvalen
och därigenom riddarhusets utskottsval samt var
själv under denna märkliga riksdag ordf, i
konstitutionsutskottet, som ställde konungens
rådgivare inför riksrätt och framtvang ett
representationsförslag, som blev vilande. Men på
riddarhuset kunde A. föga uträtta mot den starka
majoriteten. Därefter blevo hans politiska
insatser mera sporadiska. Han ivrade fortfarande
för förverkligandet av en ny riksdagsordning,
bl. a. som medstiftare av och ordf, i
”reformvännernas sällskap”. 1859 väckte han en motion,
att unionen skulle revideras så, att Sveriges
ledande ställning gjorde sig mera gällande.
3) Johan August A., den föreg:s bror,
greve, militär, politiker (1783—1874). Som
adjutant hos Adlersparre deltog han jämte brodern
NF I - 16
verksamt i den förres
revolutionsplaner mars
1809, tjänstgjorde
sedan som major och
överadjutant under
Puke i den
misslyckade expeditionen till
Norrbotten. Han tog
avsked 1819 som
överste och
generaladjutant. Som
politiker stod A. troget vid
broderns sida i
kampen för liberala idéer
och en
representations
reform. Själv framstående jordbrukare och
bergs-bruksidkare, uppträdde A. med stor kraft mot
jordbrukets skattetunga.
4) M i c h a e 1 Gustaf A., den föreg :s bror,
landskapsmålare och litograf, greve (1792—1878).
Han deltog som stabslöjtnant i fälttågen i
Tyskland och Norge 1813—14 samt avgick 1844 som
andre major ur militärtjänsten. Han var
dessutom 1844—58 över intendent och preses i
Konstakademien. Bland hans arbeten märkas de
litografiska planschverken ”Sveriges märkvärdigaste
ruiner” (1828—30) samt ”Svenska och norska
utsigter” (1830—37).
Anckers, Nils Elias Andersson,
sjöofficer, konstnär (1858—1921). A. blev
kommendör 1907, varvschef i Stockholm 1910—19,
övergick till reserven 1919. A. ägnade sig
fr. o. m. mitten av 1890-talet åt etsning och
utförde ett mycket stort antal blad,
företrädesvis med marinmotiv.
Ancona [aukå’na], stad i mellersta Italien,
i Markerna vid Adriatiska havet, huvudstad i
prov. Ancona. 89,000 inv. A. har en god hamn
mellan två mot varandra vända berguddar. Av
de två hamnpirerna prydes den nordligaste av
en praktfull triumfbåge, uppförd till Trajanus
ära 115 e. Kr. Staden har många märkliga
kyrkor, bland dem särsk. katedralen San
Ciria-co, byggd över ruinerna av ett venustempel.
Industrien omfattar socker- och sidentillverkning,
skeppsbyggeri m. m.; frihamn och örlogshamn.
— A. grundades omkr. 390 f. Kr. av greker från
Katedralen San Ciriaco i Ancona.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
