Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ancona - d’Ancre, Concino Concini - Ancus Marcius - Ancylopoda - Ancylus - Ancylussjön - Ancylustiden - And, Andreas Andreæ - Andalusien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
483
d’Ancre—Andalusien
484
Syrakusa. Staden led svåra skador under 2:a
världskriget.
d’Ancre [däkr], Concino Concini, fransk
marskalk och minister (d. 1617). Urspr. en
italiensk äventyrare, hade han år 1600 med
Henrik IV :s gemål, Maria av Medici, kommit
till Frankrike och utövade efter Henriks död
(1610) ett obegränsat inflytande över
änkedrott-ningen-regentinnan, som gjorde honom till
markis och slutligen (1614) till marskalk av
Frankrike. Den oduglige och övermodige främlingen
blev föremål för allmänt hat, och formliga
uppror ägde rum under ledning av rikets främsta
stormän. Slutligen bildades, under ledning av
Luynes, en ung gunstling hos Ludvig XIII, en
palatssammansvärjning, och d’A. blev
nedskjuten av konungens garde.
A’ncus Ma’rcius, enligt sagan Roms fjärde
konung. Han skall ha fört ett framgångsrikt
krig mot latinerna. Anläggandet av hamnen
Ostia vid Tiberns utlopp tillskrives honom.
Ancylöpoda, en utdöd underordning av
hovdjuren, omfattande medelstora och stora,
växtätande, femtåiga former, som uppträdde i
Nordamerikas eocen, men vars sista representanter
levde i Kina under istiden.
A’ncylus, en till lungsnäckorna hörande
sötvattensmussla, varav tre arter förekomma i
Skandinavien, samtliga i sött
vatten. Skalet är
skålformigt utan spira och
mynningen lika vid som skalet.
Ancylus livnär sig av växter.
A’ncylussjön.
östersjöområdet var närmast efter
istidens slut ett från haven
avskilt sötvattensbäcken.
Gent
emot en tidigare åsikt, att A. haft sitt utlopp
genom Svea älv, anser man numera, att avloppet
torde ha gått genom Dana älv i s., d. v. s. över
Darsser-tröskeln och Stora Bält. Den
landförbindelse, som existerat mellan kontinenten och
Sydskandinavien, bröts, och land, som tidigare
varit skogbeväxt, kom att sänkas under A:s yta.
Namnet A. härleder sig från en liten snäcka,
Ancylus fluviatilis.
Strecket anger
snäckans
verkliga storlek.
Landskapsbild från s. v. Andalusien, n. ö. om Kap Trafalgar.
Ancylus, som då levde i Östersjön och som
finnes i grusavlagringar från denna tid i Uppland,
Närke, på Gotland och annorstädes. Genom en
landsänkning förvandlades denna stora insjö till
ett inhav, Litorinahavet, och därmed
skedde en övergång från ”ancylustiden” till
”litorinatiden”.
A’ncylustiden, den del av kvartärperioden, som
motsvarar Östersjöns ancylusstadium. Den
infaller omkr. 6,000—5,000 år f. Kr. Under denna tid
invandrade förelöparna till vår flora och fauna,
inkl, människan, på de landbryggor, som
förbundo s. Sverige med kontinenten.
Karakteristisk för a:s skogar var rikedomen på asp och
hassel. Klimatet synes ha varit svalt och ganska
torrt.
And, Andreas Andreæ, lärd, mecenat
(d. 1317). A., som var domprost i Uppsala, var
en av Sveriges medeltids mest betydande kyrkliga
personer. Han var därjämte en av sin tids
lärdaste svenskar och en vetenskapens ivrige och
frikostige gynnare. A. nämnes från 1288 bland
konungens råd. Han inköpte 1285 ett hus med
tomt i Paris, som han 1291 skänkte till ett
kommunitet (”Collegium Upsalense”) för
studerande svenskar; han överlät det 1313 i Uppsala
domkapitels vård. Kollegiet ägde bestånd till
1350-talet. I sitt testamente 1316 skänkte han
en ö i Uppsala åt domskolan jämte
underhålls-gods. 1302 uppbyggde A. ett stort stenhus i
Uppsala som helgeandshus (för sjuka och
fattiga), Vid utarbetandet av Upplandslagen
(stadfäst 1296) var A. den ende kyrkomännen i
kommissionen, vars ordf, var hans kusin,
upplandslagmannen Birger Persson, och han utövade
där stort inflytande icke minst genom sin
ka-nonistiska lärdom.
Andalüsien, sp. Andalucia, landskap i
sydligaste Spanien, med kust vid Atlanten, Gibraltar
sund och Medelhavet. 89,264 km2, c:a 5,4 mill.
inv. — In. skiljes A. av Sierra Morena från
Estremadura och Nya Kastilien. I s. och ö.
fylles det av Granadas bergland med dess
högplatåer och väldiga kedjor, av vilka Sierra
Nevada är den högsta. Därifrån mottager
Guadal-quivir, som i hela sin längd genomflyter A.,
sina viktigaste tillflöden,
främst Genil. Mitten
upptages av det andalusiska
låglandet kring Guadalquivir.
Det gynnsamma läget och
medelhavsklimatet medföra,
att folktätheten i A. är högre
än i Spanien för övrigt. A.
är av stor betydelse för
Spaniens näringsliv genom sina
hamnar (Almeria, Malaga,
La Linea, Cädiz och
flodhamnen Sevilla), sina talrika
fyndigheter av koppar, bly,
kvicksilver och stenkolslager,
genom sina olivlundar och
sina vinodlingar, genom sina
vetefält, citron-, apelsin-,
mandel- och fikonodlingar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
