Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anilinfärger - Anilinförgiftning - Anilinolja - Anilintryck - Anima - Animal el. animalisk - Animalkulism - Animal magnetism - Animal sociale - Animal vaccination - Animato - Animera - Animism - Animositet - Animoso - Animus - Aning - Anio - Anion - Anis - Anisett - Anisofylli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
547
Anilinförgiftning—Anisofylli
548
vid närvaro av kopparsalter. Det föres ej i
handeln i färdigt tillstånd utan framställes på
fibern vid färgningen.
Anilinförgiftning uppstår stundom vid arbete
med anilin men också på grund av dess
användning som lösningsmedel inom industrien. A.
medför omvandling av hemoglobinet i
methemo-globin, som ej kan användas för syretransporten,
samt framkallar blodbrist, huvudvärk, svindel,
andnöd, medvetslöshet och utsöndring av
blodfärgämne med urinen. Behandlingen består i
avlägsnandet av orsaken (ev. magsköljning,
tvättning), allmänt stimulerande medel och
syrgasin-andning.
Anilinolja, en blandning av anilin och toluidin.
Anilintryck, urspr. benämning på ett
Ijusko-pieringsförfarande. Numera avses med a.
tryckning med användande av anilinfärgämnen, lösta
i sprit el. andra snabbt avdunstande
lösningsmedel, utförd enl. högtrycksprincipen och i de
flesta fall med gummiklichéer.
A’nima, lat., eg. luft, andedräkt, senare också
själ. A. mundi, världssjälen.
Animäl el. animälisk, djurisk, vad som
tillhör el. är egendomligt för djurvärlden.
Animalkuli’sm, se Preformationsteorien.
Animäl magneti’sm, en benämning, kommen
i bruk genom den tyske läkaren Anton
Mes-mer vid mitten av 1700-talet. Mesmer antog,
att i universum funnes utbrett ett slags
magnetiskt fluidum. De även hos människan
förefintliga yttringarna av och mottagligheten för
detta fluidum kallade han a. Denna skulle
enligt Mesmer äga stor betydelse för uppkomsten
av lidanden men ock som läkemedel: härav
sökte Mesmer begagna sig. Hans efterföljare
ansågo såväl somnambulismen som k 1 ä
r-voaj ansen bero på a. De lyckade
resultaten vid den ”magnetiska behandlingen”
förklarar man numera som beroende på
suggestion. A:s historiska betydelse ligger i att den
varit det första i större skala genomförda
avsiktliga användandet av hypnos som botemedel.
A’nimal sociäle, lat., samhälleligt djur.
Uttrycket är övers, av de grekiska ord, som
Aristo-teles använder, då han framhåller, att människan
endast kan leva i samliv med sina likar.
Animäl vaccination, det tillvägagångssätt vid
ympning mot koppor, då ympämne från djur
användes.
Anima’to, it., med livfullt musikaliskt föredrag.
Animera, liva, uppmuntra. Adj.: Animerad,
livlig, glad.
Animi’sm. 1) En beteckning för de primitiva
folkens tro, att naturen och alla naturföremål
äro besjälade. Karakteristiskt för den
animis-tiska uppfattningen är, att naturkrafterna
betraktas som självständiga viljor, vilka
åstadkomma naturföreteelserna genom viljeakter, analoga
med de mänskliga. A. blir sålunda en tro på
el. en lära om levande orsaker,
en livskraft el. viljekraft i el. bakom själva
föremålen. Med ett uttryck, som präglats av
Marett, kallar man detta stadium p r e a n i m i s-
tiskt. Den egentliga a. förutsätter
föreställningen om själar, väsen av en finare materiell
substans, som finnas bakom de yttre
naturföreteelserna. Man skiljer på två slags
själsföreställningar: själen som livskraft, vanl. kallad
”kropps-själen”, och själen som andeväsen. Kroppssjälen
uppfattas oftast som ett finare fluidum inuti
kroppen, åt vilken den förlänar dess livskraft.
Den finnes koncentrerad i hjärtat, njurarna,
blodet, håret, naglarna o. s. v. Denna uppfattning
har givit upphov till många egendomliga bruk,
t. ex. kannibalismen. På mera kultiverade
stadier, särsk. hos bofasta folk, utvecklar sig a.
till verklig s j ä 1 a t r o, föreställningen om
att de avlidna fortsätta sitt liv i de kvarlevandes
närhet, i graven, i huset el. gården. Denna a.
har behärskat större delen av Orientens och
antikens folk och utövat stort inflytande på deras
offer- och övriga kultväsen, deras fester och
hela deras kultur. Gravkulten, som kan iakttagas
hos egypterna, i den mykenska tiden hos
grekerna, ja, ända upp i den romerska kejsartiden,
är en gestaltning av animistisk tro.
Litt.: M. P:n Nilsson, ”Primitiv religion”
(3:e uppl. 1934); N. Söderblom, ”Gudstrons
uppkomst” (1914).
2) Medicinsk lärobyggnad, framställd 1708 av
G. E. Stahl i Halle, som sökte förklara
livsföreteelserna genom att hänföra dem till en
gemensam orsak, själen (anima).
Animositét, stark ovilja, hätskhet, agg;
förbittring.
Animoso [animå’så] el. con a’nimo, it.,
musikterm, själfullt och levande.
A’nimus, lat., själ, ande. Jfr Anima.
Aning, den dunkla uppfattning, som man
stundom tror sig ha av något på annan ort el. i
framtiden. Den grundar sig på de känslor, som
åtfölja de ifrågavarande föreställningarna, och
torde ha sitt upphov i obemärkt gjorda
iakttagelser samt i omedvetna slutsatser från dessa.
A’nio, antikens namn på floden A n i e n e.
Aniön, se An jon.
Anis, Pimpine’lla anisum, en till fam.
flock-blomstriga, Umbellatae, hörande, ettårig ört
med hjärtlikt rundade, vanligen djupt treflikade
jordblad och treflikade el.
par-flikade stjälkblad med smala,
nästan jämnbreda flikar.
Frukterna — den som krydda
använda anisen — bestå av två,
ganska fast förenade
delfrukter och äro tjockt äggformiga,
grågröna, korthåriga och
försedda med korta,
kvarsittan-de skaft. Sedan urminnes tid
har anis använts som
läkemedel.
Anise’tt, en med anis
beredd. vit likör.
Anisofylli, en hos många
växter förekommande
egendomlighet, som består däruti,
Anis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
