Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aquincum - Aquino - à quoi bon - A. R. - Ar (ytmått) - Ar (kemi) - Ara (Arara och Ararauna) - Araba, Wadi el - Arabat - Araber - Arabesk - Arabförbundet - Arabia felix - Arabia Petraea - Arabidopsis - Arabien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
665
Aquino—Arabien
666
Ara ararauna.
på Donaus h. strand, romersk koloni under
kej-sar Septimus Severus, föregångare till Budapest.
Aquino [akcofnå], liten ital. stad vid
järnvägen mellan Rom och Neapel. 3,000 inv. I A:s
närhet föddes Thomas av A.
å quoi bon [akcoabä’], fr., vad tjänar det till?
A. R. Inom astronomien förk. för asce’nsio
re’cta, rektascension.
Ar (plur. ar), ytmått, T ar = 100 m2; 100 ar
= 1 hektar. Ar är enheten vid jordmätningar.
Ar, tecken för en atom a r g o n.
Ara (egentl. A r a r a och Ararauna), namn
på några i Brasilien och Guayana levande stora
långstjärtade papegojor med kraftig näbb, nakna
kinder och ståtlig färgprydnad i sin fjäderskrud.
Den egentliga aran, A. macao, är
övervägande tecknad med rött, araraunan, A.
ararauna, däremot ovan med blått och på buksidan
med gult. Dessa papegojor förekomma tämligen
allmänt i fångenskap i Europa.
A’raba, Wadi el, en sydlig fortsättning av
Jordansänkan mellan Döda havet och Akabaviken
av Röda havet. A. är en vattenfattig och
obebodd dal mellan branta klippväggar.
Araba’t, en smal landtunga, som på Krims
n. ö. sida avstänger saltträsket Sivasj
(”ruttna sjön”) från Azovska sjön.
Araber kallas i vidsträcktare mening alla folk,
vilka ha arabiska till sitt modersmål, d. v. s.
den förnämsta delen av befolkningen på Afrikas
n. kust från Atlantiska havet till Suezkanalen
jämte Malta, vidare invånarna i Egypten, Sudan
kring Vita och Blå Nilens nedre lopp, på (ön)
Sansibar, i Syrien och Palestina, Mesopotamien
och Babylonien samt Arabien. Men i egentlig,
etnografisk mening omfattar ordet blott invånarna
i sistnämnda land. Dessa egentliga a. härstamma,
enligt judiska och från judarna lånade
muhammedanska legender, dels från J o k t ä n (arab.
Qahtän), farfars farfars farbroder till
Abraham, dels från Abrahams son I s m a e 1. Dessa
legender motsvaras av en gammal arabisk
tradition, enligt vilken a. dela sig i ’arab, ”(rena)
araber”, och mustä’riba (el. muta’ ärriba),
”arabi-serade” folk. Den förra gruppen, legendens j o
k-t a n i t e r, hade sitt hemland i södra Arabien, i
Jemen, den andra, legendens ismaeliter, i
norra och mellersta Arabien.
En annan inhemsk indelning av social
betydelse skiljer araberna i ahl badw, ”nomadfolket”,
”beduiner”, och ahl hädar, ”det bofasta folket”,
och, ehuru utgörande blott ett mindretal av hela
folkmängden, anses de förra såsom de
ouppblandade ”rena araberna”. Se vidare Beduiner och
Arabien.
Under den första erövringstiden på 600-talet
skedde ingen assimilering med de erövrade
folken. Under det följande århundradet ändrades
förhållandet. Det arabiska språket spred sig
bland befolkningen i de olika länderna, och
övergången till islam blev allt allmännare.
Skillnaderna mellan ”rena a.” och andra
arabisktalande muslims utjämnades och försvann. Så
småningom sönderföll det stora arabiska väldet, och
a. råkade undan för undan in under främmande
herravälde. Det oaktat växte alltjämt arabiskans
utbredningsområde i Afrika. A:s (och
arabiskans) utbredning framgår av följande siffror för
det ungefärliga antalet arabisktalande i olika
länder: Arabiska halvön 4—6 mill., Irak 3 mill.,
Syrien 3 mill., Palestina 0,9 mill., Egypten 14
mill., Sudan 1,2 mill., Libyen och Tripolitanien
3 mill., Tunisien 2 mill., Algeriet 3,5 mill.,
Marocko, övriga Västafrika och Sahara 3,5 mill.,
Östafrika 0,6 mill. Under senare decennier har
vuxit fram en känsla av intressegemenskap
mellan de olika arabiska folken. På sina håll är man
t. o. m. inriktad på en ”allarabisk” samling.
Arabe’sk, ett slags ytornament, bestående av
antingen brutna el. böjda, sammanflätade band,
som bilda invecklade stj ärnmönster, el. fantastiskt
ombildade och schematiserade växtformer, som
på liknande sätt slingras samman med varandra,
el. ock kombinationer av dessa båda element.
Arabesken utbildades redan i den
gammalarabiska konsten, sannolikt ur de bysantinska
akan-tusmönstren, och förelåg fullt utvecklad före år
1000. A. benämnes även moresk. Bild se sp.
667.
Arabförbundet, eng. the Arab League, se
Arabien, historia.
Ara’bia felix, se Jemen.
Ara’bia Peträea, se Petreiska Arabien.
Arabido’psis, se Backtravsläktet.
Arabien, inhemskt namn Djeziret el-’arab,
halvö i s. v. Asien mellan Röda havet, Arabiska
havet och Persiska viken. Gränsen i n. dragés
i allmänhet från Akabaviken till Persiska vikens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
