Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Australien el. Australkontinenten - Upptäcktshistoria - Kolonisering och äldre historia - Australiska språk - Australiska statsförbundet el. Commonwealth of Australia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Australiska språk—Australiska statsförbundet
110
1862; han upptäckte under sina många resor bl. a.
Mac Donnell- och Reynoldsbergen i det inre.
Sedan telegraf ledningen 1872 dragits från
Ade-laide fram till n. kusten, har denna varit
utgångspunkt för många resor. Bland senare
upptäcktsresande märkas bröderna J. och A. Förrest (1869
—79), Lindsay (1882—92; bl. a. Arnhems land),
Lumholtz (1886—90; Queensland), Gillen och
Spencer (1901; inre A.), J. W. Gregory (1901—
02; Eyresjön), Canning, svensken Mjöberg (1910
och 1912—13; Nordvästaustralien och
Queensland) m. fl. I det stora hela är A. nu ett
någorlunda genomforskat land.
Kolonisering och äldre historia. A:s förbindelse
med brittiska kronan räknas från 1770, då James
Cook på sin första upptäcktsexpedition landade
vid Botany Bay några km s. om det nuv. Sydney
och sedan tog ö. kusten, som han kallade Nya
Syd-Wales, i besittning för brittisk räkning.
Den första koloniseringen skedde emellertid först
1788 och då genom anläggning av en straffkoloni
för deporterade förbrytare vid Botany Bay, kort
därefter flyttad till Port Jackson, där Sydney
grundades. Ytterligare kolonisering påbörjades i
Tasmanien 1803, Queensland (först som en under
Nya Syd-Wales lydande straffkoloni) 1826,
Väst-australien 1829, Victoria 1835 och Sydaustralien
1836. Den sista självständiga kolonibildningen var
Queensland 1859.
Kolonilandets huvudnäringar blevo överallt
jordbruk och boskapsskötsel, särsk. fåravel. På
de stora vidderna i det inre funno fårägarna,
s. k. squatters, för sina ofta till många
tiotusentals djur uppgående hjordar outtömliga förråd
av bete i den australiska ”bushen”. Den jämnt
tillväxande befolkningen uppgick 1850 till något
över 400,000. Då gjordes 1851 i Nya Syd-Wales
och Victoria sagolika guldfynd vid Bathurst,
Ballarat och Bendigo m. fl. ställen, och en
”guldfeber” uppstod, som framkallade en oerhörd
in-vandrarström från Europa. Under de tio följande
”stora” guldåren nästan tredubblades befolkningen
och uppgick 1861 till 1,146,000 inv., och en ny
tid av allmän företagsamhet vidtog.
Nya Syd-Wales, Victoria, Sydaustralien och
Tasmanien erhöllo 1854 nya författningar med
egna parlament, inför dessa ansvariga ministärer
och dispositionsrätt över all statsjord men
utgjorde fortfarande politiskt som ekonomiskt fullt
skilda enheter. Den separatistiska tendensen
underhölls ock genom bristen på enande
kommunikationer, och först på 1880-talet blevo de s. och ö.
koloniernas huvudstäder, Adelaide, Melbourne,
Sydney och Brisbane, förenade genom järnvägar,
dock av olika spårvidd. 1859 fick Queensland
och 1890 Västaustralien självstyrelse.
Det offentliga livet kännetecknades, sedan
de-porteringsfrågan upphört att sysselsätta sinnena,
av motsatsen mellan den äldre befolkningen, de
konservativa jordägarna, och nyinvandrarna, som
voro intresserade för en demokratisk utveckling.
Demokratiens mest framstående män blevo Henry
Parkes i Nya Syd-Wales och Graham Berry i
Victoria. Efter hand genomfördes allmän
rösträtt till underhuset och fullständig skilsmässa
mellan stat och kyrka, varjämte
folkundervisningen blev statsangelägenhet. Därjämte sökte
man genom gynnsamma jordupplåtelser skapa ett
småbrukarstånd. En stor ekonomisk kris i början
på 1890-talet gjorde arbetarfrågan brännande.
Det nya arbetarpartiet vann snart inom de särsk.
parlamenten ganska stort inflytande, lyckades
snabbt och omfattande genomdriva en modern
social lagstiftning samt kom emellanåt i besittning
av regeringsmakten.
Redan vid de parlamentariska författningarnas
införande hade frågan om en politisk
sammanslutning mellan alla australiska kolonier kommit
på tal. Men först på 1880-talet väckte tanken,
som i ovannämnde Parkes funnit en outtröttlig
målsman, allmännare insteg vid oron för ”den
gula faran” och även under påverkan av
farhågor för Tysklands expansionspolitik i Stilla
havet. 1880 lyckades Parkes genomdriva
gemensamma åtgärder mot kinesinvandringen. 1883 lät
Queenslands regering besätta s. v. delen av Nya
Guinea, varpå området av brittiska regeringen
förklarades ockuperat 1884. Om gemensamt
försvar höllos konferenser under ledning från
moderlandet. Men först 1899—1900 blev ett av ombud
från samtliga stater utarbetat förslag till
för-bundsakt antaget av de sex koloniernas parlament
och sedan framlagt till eng. parlamentets
godkännande, varefter genom en kungl. proklamation
1900 stadgades om de sex koloniernas förening
fr. o. m. 1 jan. 1901 till Australiska
statsförbundet (se d. o.).
Australiska språk. Liksom Australiens
infödda befolkning är splittrad i en mängd
stammar, företer den även språkligt en stor
sön-derdelning. Dess språk bilda ingen enhet; de
kunna delas i två huvudgrupper: en mindre,
nordlig samt en större, sydlig. Inom den senare
finnas likheter såväl i grammatik som ordförråd,
medan n. gruppens tungomål till stor del sakna
beröringspunkter och många av dem stå isolerade
gentemot varandra. Däremot förefalla de till en
del besläktade med språk på Nya Guinea.
Ordförrådet är rikt på uttryck för konkreta ting men
fattigt på abstrakta ord. — Tilläggas må, att
australierna ha väl utvecklade teckenspråk, som
dock mest brukas mellan medlemmar av samma
stam (t. ex. högra handen för ögonen betyder
”döda” i n. Queensland).
Austräliska statsförbundet el.
Common-w e a 11 h of Australia består av sex
stater Nya Syd-Wales (huvudstad Sydney; 801,431
km2, 2,9 mill. inv.), Victoria (Melbourne; 227,620
km2, 2 mill. inv.), Queensland (Brisbane; 1,736,595
km2, 1 mill. inv.), Sydaustralien (Adelaide;
984,381 km2, 600,000 inv.), Västaustralien (Perth;
2,527,763 km2, 490,000 inv.), Tasmanien (Hobart;
67,897 km2, 270,000 inv.) samt två territorier,
Nordterritoriet (huvudstad Darwin; 1,356,176
km2, 5,000 inv.) och förbundshuvudstadens
territorium, 2,432 km2, 15,000 inv. Om hela A:s
areal och invånarantal, se Australien. Härtill
komma besittningar: 1) Papuaterritoriet,
omfattande ö. delen av Nya Guinea; 234,489 km2,
303,000 inv., brittiskt protektorat 1884,
under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
