Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avesta (Zend-Avesta; religionsurkund) - Avesta (stad) - Avesta järnverk - Avestiska el. Zend - Aveyron (department) - Aveyron (flod) - Avfall - Avfallning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149 Avesta—Avfallning 150
till vår tid. Under den muhammedanska
erövringen av Persien (från 642 e. Kr.) förstördes
systematiskt de inhemska religionsurkunderna,
och bekännarna av Zarathushtras lära tvungos
antingen att antaga islam el. gå i landsflykt. Blott
några få av dem blevo sin religion trogna, och
av dem stannade det mindre antalet i Persien,
medan de övriga utvandrade till Främre Indien.
Hos dessa ha bevarats delar av A., särsk. sådana,
som voro närmare förbundna med kulten.
I sitt nuv. skick består A. väsentligen av
följande delar: 1) Yasna (”offer”), en samling
liturgiska texter, som i sin helhet reciteras vid
parähöm-oifret; i denna avdelning äro inneslutna
de s. k. Gäthä’s (”sång, hymn”), 5 av 17 kap.
bestående metriska predikningar på ett
ålderdomligt, till en del obegripligt språk, troligen
härstammande från Zarathushtra själv; 2) Vispered
(”alla herrar”), ett supplement till föreg. avd.,
innehållande böner och åkallan av diverse
gudomligheter (därav titeln); 3) Yasht (”lovsång,
åkallan”), 21 hymner till gudomligheter och heroer,
delvis av stort poetiskt och legendariskt värde;
4) Khordah Avesta (”lilla A.”), en samling
mindre texter av olika innehåll, mest litanior och
böner; 5) Vendidäd (”lag mot demoner”), en i
22 kapitel avfattad prästkodex, handlande om
olika slags reningar och botövningar samt delvis
av legendariskt innehåll; 6) strödda fragment.
Alla dessa avdelningar — utom Gäthä’s — äro
sammansatta av äldre och yngre partier och i
språkligt avseende ytterst ojämna. Till bättre
förstående av texten finnas en version på pehlevi
från sasanidtiden, en från denna verkställd
sanskritöversättning (från omkr. 1200) samt
versioner på nypersiska och gujaräti.
Avestahand-skrifter synas ha kommit till Europa redan på
1600-talet, och 1723 fördes en till Oxford, men
ingen kunde läsa dem, förrän fransmannen
A n q u e t i 1-D u p e r r o n 1754—61 i Indien
hos parserna själva fick lära att tolka texterna
och hemförde en mängd nya handskrifter av A.
En häftig och långvarig strid pågick sedan
rörande texternas äkthet, som definitivt fastställdes
först 1826 av dansken Rask.
De bästa upplagorna av A. ha utgivits av
Westergaard (1852—54) och Geldner (1886—96).
Delar av A. äro tolkade på svenska av N.
Söderblom i ”Främmande religionsurkunder”, II.
Avesta, stad vid Dalälven i s. Dalarne, intill
västmanlandsgränsen; Kopparbergs län. 12,30
km2; 7,635 inv. (1950). Industrisamhälle med
betydande kraftkällor i de inom staden belägna
fallen Storforsen och Lillforsen. Förnämsta
industriella anläggningar: A. järnverk (se d. o.),
sågverk, kraftstationen A. Lillfors, snickerifabrik
m. m. Mittemot järnverket ligger (i Grytnäs sn)
Månsbo aluminiumfabrik. A har
provinsialläkare, länslasarett, samrealskola med kommunalt
gymnasium; yrkesskola. Där utges Avesta-Posten
och Avesta Tidning (båda tryckta å annan ort).
Kyrkan, som urspr. uppfördes på 1600-talet men
förstördes av brand 1803, restaurerades 1904.
Taxeringsvärdet å jordbruksfastigheter 939,700 kr., å
annan fastighet 48,777,300 kr. Till kommunal
inkomstskatt taxerad inkomst för svenska ab.
895,900 kr., för fysiska personer 17,955,100 kr.
(1949). A. har järnvägsförbindelse norr- och
söderut; avståndet till Kr ylbo är c:a 3 km. Lyder
under landsrätt (Hedemora domsaga, Folkare
härads tingslag) och utgör eget pastorat i
Hedemora kontr., Västerås stift.
Vid A. anlades redan 1636 ett koppar
förädlings-verk. A. hade stadsprivilegier 1641—86. Falu
bergslag kom genom arrende och 1777 genom
köp i besittning av A., dit den vid Falu gruva
erhållna råkopparn fördes för att ”garas”
(renas), valsas o. s. v. Från 1644 till 1831 blev allt
rikets kopparmynt präglat i A. 1869 nedlades
det gamla kopparverket helt och hållet. A. blev
köping 1906, stad 1919.
Avesta järnverk, beläget i Avesta, omfattar
masugnar, ferrolegeringsverk, martinverk,
valsverk, press- och svetsningsverk, mek. verkstad
och gjuteri. Tillverkar tackjärn, göten,
ferro-legeringar samt valsverks- och smidesprodukter
av alla slag. A. har särsk. specialiserat sig på
rostfritt, syrafast och värmebeständigt stål och
gjutgods. A. leder sitt urspr. från början av
1300-talet och övergick till bolagsform 1883.
Antalet industriarbetare 2,200, aktiekapitalet 8 mkr.
Bolaget äger Engelsbergs bruk, Högfors &
Persbo ab., Sala silvergruva, Starbo
bruksägares ab., Krylbo träförädlings ab. samt delar i
Norbergs m. fl. gruvfält.
Ave’stiska el. (numera föråldrat) Z e n d, det
språk, varpå Avesta är avfattad. Det tillhör den
iranska avdelningen av den ariska språkfamiljen.
Man urskiljer inom a. två dialekter:
gäthä-dialekten, varpå de äldsta hymnerna, de s. k.
g ä t h ä ’s, skrivits, och den yngre a. En
skillnad mellan dessa är, att den äldre a. (som
i övrigt i många fall är oss obegriplig) förlänger
alla slutvokaler.
Aveyron [avärå’], departement i s.
Frankrike; 8,771 km2; 308,000 inv. A. ligger på
sluttningen mellan Cevennerna och Auvergnes
högland. S. om Lot utbreda sig delar av de stora
kalkplatåerna, les Causses. A. genomflytes av
Tarn, dess biflod Aveyron och av Lot.
Huvudnäring : boskapsskötsel; särsk. hållas får, av
vilkas mjölk roquefortost beredes. Stora tillgångar
på stenkol, järn, bly m. m. Huvudstad Rodez.
Aveyron [avärå’], biflod fr. h. till Tarn i s.
Frankrike; kommer från Cevennerna. 240 km
lång.
Avfall. 1) Avskräde, vad som faller bort ss.
obrukbart, t. ex. vid ett ämnes beredning i en
fabrik o. s. v. 2) Då någon övergår från en
religion till annan, kallas detta från den
övergivna religionens synpunkt sett a.; kallas även
apos t a s i; den som gör sig skyldig till a.
kallas avfälling el. a p o s t ä t. 3) A. hos
fartyg, se Avfallning. 4) I urmakeriet betecknar
a. dels utväxling, gång, dels den ojämna
rörelse, som uppstår, då driven i ett ur är för liten,
så att kuggarna glappa.
Avfallning, ett fartygs rörelse, varigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
