Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bibelkommentar - Bibelkommission - Bibelkonkordans - Bibelkritik - Bibelkvinna - Bibelläsningsförbundet - Bibelot - Bibelsällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
921 Bibelkommission—Bibelsällskap 922
bibeln varit föremål för utläggning, och en
enorm kommentarlitteratur föreligger.
Vetenskaplig karaktär fick utläggningen först efter
reformationen och humanismen och i samband med
den moderna filologi ens utveckling. 1800- och
1900-talen ha alstrat en omfattande och högt
kvalificerad kommentarlitteratur till både G. T.
och N. T., de flesta ingående i stora
kommentarverk av många olika förf. Nyaste tiden har
även frambragt gedigna populära b. De
viktigaste b. finnas angivna i olika forskares
inledningar till de bibliska böckerna (G. T. t. ex.
av O. Eissfeldt 1934, N. T. av A. Jülicher 1894,
7:e uppl. 1931). En svensk b., ”Tolkning av
N. T.”, under red. av A. Nygren påbörjades 1944.
Bibelkommission, kommitté, som fått i
uppdrag att granska och förbättra en
bibelöversättning el. utarbeta en ny sådan. Sedan flera
yrkanden på en förbättring av den svenska
bibelöversättningen blivit framställda, tillsatte Gustav
III 1773 en b. med instruktion bl. a. att vid sitt
arbete på en förbättrad bibelöversättning ”följa
textens innehåll och rätta ordaförstånd och det
genom svenska ordalag av lika betydelse uti en
ren och otvungen mening uttrycka”.
Kommissionen utgav sin översättning 1773—94, men den
förkastades vid jubelfesten 1793 såsom alltför
parafraserande och neologisk. En ny kommission
började arbeta omkr. 1805 med Samuel ödmann
och J. A. Tingstadius som de verksammaste, och
1816 utkom en ny provöversättning av N. T.
Denna mottogs med ogillande för sitt
moderniserade språk, och under inflytande av nya
åskådningar beslöt man inrikta arbetet på att i detaljer
förbättra Luthers översättning. Av den 1841
omorganiserade kommissionen, vari A. E. Knös var
den verksammaste ledamoten, utgavs 1853 en
provöversättning av N. T. (revid. uppl. 1861).
Denna, som utsattes för en genomgående kritik,
blev lika litet som den 1868 utgivna
översättningen av G. T. godkänd av kyrkomötet 1868.
Av en ny b. utgavs 1873 en ny översättning av
N. T. Den kritiserades bl. a. av Viktor Rydberg,
och 1873 års kyrkomöte ansåg den böra undergå
förnyad revision. En ny provöversättning av
N. T. utgavs 1877 och av G. T. 1878, men 1878
års kyrkomöte begärde en revision av dem. För
revisionen av översättningen av N. T. tillsattes
1879 en kommission, bestående av A. N.
Sundberg, C. A. Torén och M. Johansson, och en
granskningsnämnd. Den 1882 utg.
provöversättningen av N. T. förordades av 1883 års
kyrkomöte till antagande till bruk vid undervisningen
i skola och kyrka, dock med vissa ändringar, och
blev med dessa av K. m:t stadfäst. Av
kommissionen utgavs en s. k. normaluppl. av N. T. 1883.
För revision av G. T. tillsattes en ny b. jämte
granskningsnämnd. Av denna kommission, bland
vars medl. märktes A. N. Sundberg, W. Rudin,
Es. Tegnér d. y., J. Personne och som
adjungerad lektor O. V. Knös, utgåvos flera
översättningar. 1887 utkom en översättning av Psaltaren,
som på förordnande av 1888 års kyrkomöte
godkändes till användning och prövning i
församlingen. En ”normaluppl.” av Psaltaren utgavs 1890.
1893—98 utgåvos översättningar av G. T:s övriga
kanoniska böcker. En reviderad provöversättning
av G. T. framlades vid kyrkomötet 1903,
varefter en normalupplaga utkom 1904. Av N. T.
utgavs 1907 en ny provöversättning, som i
enlighet med hemställan av 1908 års kyrkomöte
underkastades en ny granskning, varefter
normaluppl. framlades 1912. Denna jämte 1904 års
normaluppl. av G. T:s kanoniska skrifter framlades
inför 1915 års kyrkomöte. Detta antog för sin
del som kyrkobibel att användas vid kyrkans
gudstjänster de framlagda översättningarna med
förbehåll av att vissa rättelser samt de redaktionella
ändringar, som kunde finnas påkallade, iakttogos.
Kommissionen, som hade att utföra
ifrågavarande rättelser och redaktionella ändringar, bestod
slutl. av J. Personne, ordf., Es. Tegnér, E. Eidem
och J. Lindblom. Vid reformationsjubileet i
Uppsala domkyrka 31 okt. 1917 överlämnades till
konungen den av honom gillade och stadfästa nya
kyrkobibeln av samma dag. Därmed var det
bibelöversättningsarbete, som begynte, när Gustav III
1773 tillsatte sin stora b., slutfört. Följande dag
upplöstes kommissionen.
G. T:s apokryfiska böcker översattes av J.
Lindblom (Jesu Syraks bok och Tobias’ bok) och
B. Risberg (de övriga). Denna övers, trycktes
1915 och reviderades av en nämnd, som hade
sin provöversättning färdig 1919. Denna
framlades av K. m:t inför 1920 års kyrkomöte, som
för sin del antog översättningen till intagande i
1917 års kyrkobibel. Den gillades och stadfästes
av K. m:t 31 dec. 1921.
Bibelkonkordans, se Konkordans.
Bibelkritik är en stundom använd benämning
på den gren av bibelvetenskapen, som behandlas
i art. Bibelforskning.
Bibelkvinna, benämning på för arbete inom
inre el. yttre mission engagerade kvinnor, som
efter kort utbildning vid bibelinstitut el.
missionsskola ägna sig åt bibel- och skriftspridning,
sjuk-och fattigvård. B. användas särsk. på
missions-fälten, t. ex. Indien. I Sverige utbildas de bl. a.
vid Elsa Borgs bibelkvinnohem och Evangeliska
fosterlandsstiftelsens bibelinstitut.
Bibelläsningsförbundet, se Svenska
bibelläs-ningsförbundet.
Bibelot [biblå’], fr., litet prydnadsföremål,
grannlåt.
Bibelsällskap, föreningar för bibelns spridning.
Den äldsta stiftelsen med detta syfte är frih. von
Cansteins ”Bibelanstalt” i Halle, upprättad 1710
och sedermera införlivad med de franckeska
stiftelserna där. Märkligast är ”Brittiska och
utländska bibelsällskapet” (British and Foreign
Bible Society), som stiftades 1804 och enligt
stadgarna har till syfte att över hela jorden och på
alla språk främja ökad spridning av bibeln el.
delar därav. Sällskapet har utövat en
utomordentligt vidsträckt verksamhet. Enl. statistik för 1938
hade det under detta år en bibelspridning på
1,091,874 helbiblar och 1.273,805 N. T., och
genom dess förmedling har bibeln utgått på 732
språk. 1804—1939 har sällskapet spritt nära 510
mill. biblar och delar av bibeln. Efter en schism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
