Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bibelsällskap - Bibeltext - I. Gamla testamentets text - II. Nya testamentets text - Bibeltrogna vänner - Bibeltryckstunnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
923 Bibeltext—Bibeltryckstunnan 924
inom sällskapet 1825—27 utger det inga
bibelupplagor, som innehålla de apokryfiska böckerna.
— Sällskapet trädde tidigt i förbindelse med äldre
föreningar med liknande syfte inom och utom
Brittiska riket och gav direkt anledning till att
b. grundades i många länder, däribland i Finland
1812, i Danmark 1814, i Sverige 1815 och i
Norge 1816. Flera skotska b. sammanslötos 1861
till National Bible Society of Scotland, de
amerikanska redan 1816 till American Bible Society.
—• Se även Svenska bibelsällskapet.
Bibeltext. I. Gamla testamentets text. Med
undantag av några mindre, arameiska stycken är
G. T:s språk hebreiskan. Skrifttecknen, som
användes i de tidigt förlorade
originalhandskrifterna, voro de gamla hebreiska. Småningom
övergick man emellertid efter babyloniska
fångenskapen, i samband med arameiska språkets seger som
talspråk över hebreiskan, till den gamla arameiska
skrifttypen, ur vilken sedan framgick den ännu
gängse ”kvadratskriften”. Om både det äldsta
och det nyare skrivsättet gäller det, ätt endast
konsonanterna kommo till användning vid
skrivningen. Från början av 100-talet e. Kr.
föreligger denna konsonanttext i den form, vari vi
nu äga den. Vi har här att se en direkt följd
av kanoniseringen, som måste rikta intresset även
på fastställandet av själva texten. En minutiös
överensstämmelse kom därvid att härska mellan
handskrifterna i avseende på denna konsonanttext.
Med fixeringen av textens konsonantelement
måste ock följa ett starkt intresse för fasthet
i vokaliseringen och därmed klarhet i
uppfattningen av textens innehåll. Från 600-talet e. Kr.
finna vi de skriftlärda s. k. massoreterna
i färd med att i själva texten införa ett
punkte-ringssystem, vari till konsonanterna fogades
tecken för vokalerna; till ledning för läsningen i
synagogorna och för den riktiga uppfattningen
försågs texten likaledes av massoreterna med en
genomförd accentuering. Massoreternas arbete
fick en utomordentlig betydelse; allmänt upptogo
privata handskrifter, som nu förfärdigades, deras
”punkterade” text. Den nuvarande
kapitelindelningen övertogo judarna från Vulgata, där den
infördes på 1200-talet. Den massoretiska texten
av hela G. T. uppträder i tryck första gången
1488. Luther begagnade för sin översättning en
upplaga av 1494. Den första ”polyglotten”, som
bredvid den hebreiska texten återger även dess
grekiska och latinska översättning, utkom 1514
—17 i Spanien (”Complutenserbibeln”).
II. Nya testamentets text. N. T:s språk är
alltigenom grekiskan och — vad huvudparten av
skrifterna beträffar — den form grekiskan under
den hellenistiska tidsåldern fått såsom
umgänges-och talspråk i en stor del av den antika världen
(den s. k. koine). N. T:s skrifter, vilkas
original tidigt gingo förlorade, skrevos urspr. på
papyrusblad. En tid framåt nyttjades detta
material vid avskrivningen. Under 300-talet
övergick man till det varaktigare pergamentet.
Pergamenthandskrifterna behöllo länge den från den
litterära papyrusrullen övertagna seden, att man
skrev med från varandra fristående, stora
bok
stäver (litterae unciales el. majusculae) och utan
mellanrum mellan orden, till en början även utan
accenter, spiritus och skiljetecken. Först från
800-talet äga vi handskrifter med kursivskrift,
med en löpande, hopbindande skrift med små
bokstäver (litterae minusculae). I tävlan med
majus-kelskriften segrar denna och blir från 1000-talet
i handskrifterna av N. T. allenarådande. Dessas
text försågs så småningom (400—700-talen) med
genomförd interpunktering, accenter och andra
läsetecken. Vår kapitelindelning stammar först
från 1200-talet; versindelningen ha vi först i en
tryckt upplaga av år 1551. — Texten har under
de första århundradena företett mycken skiftning
och förändring. För fortsatt förvildning
skyddades den genom att en nytestamentlig kanon
bildades. Tryckpressen återger N. T. först i
Complutenserbibeln 1514 (se ovan) samt en edition,
verkställd av Erasmus Rotterdamus 1516 (efter
en 2:a uppl. översatte Luther N. T.).
Väsentligen är det denna Erasmus’ (i flera uppl.
utkomna) nytestamentliga text, som därefter under
lång tid går igen i editionerna. Senare tiders
textkritiska arbete har gått ut på att ersätta
denna ”textus receptus”, som var baserad på
handskriftsmaterial av ringa värde, med en ny,
på de äldsta och bästa handskrifterna grundad
text.
Bibeltrogna vänner är ett missionssällskap,
som brutit sig ut ur Evangeliska
fosterlandsstiftelsen i anledning av den strid om bibelns
inspiration, som 1908—11 söndrade nämnda
organisation. Sedan Fosterlandsstiftelsens
årskonferens 1909 med knapp majoritet uttalat sig för
en något modifierad uppfattning av
inspirations-frågan, slöto sig anhängare av den gamla,
förut av stiftelsen omfattade,
verbalinspirationsteo-rien samman under namnet Evangeliska
fosterlandsstiftelsens Bibeltrogna
vänner och sökte bekämpa bibelkritiken inom
stiftelsen. Vid konferensen 1911 blevo de
emellertid uteslutna ur Fosterlandsstiftelsen, och de
konstituerade sig då såsom ett självständigt
missionssällskap under ovan angivna namn. Ett stort
antal föreningar i landets s. och v. delar slöt
sig till det nya sällskapet. Detta bedriver både
inre och yttre mission, den yttre i Central- och
Östafrika (Etiopien och Kenya). B. räknar nära
30,000 medl. Bland sällskapets ledande
medlemmar märkes redaktör Axel B. Svensson,
vilken utgiver tidskriften Nya Väktaren.
Bibeltryckstunnan var en avgift, som enligt
ett kungl. brev av 1601 utgick med 1 tunna
spannmål för varje ”kyrkohärbärge” till
bekostande av bibelns tryckning. Efter 1618, då
bibeltrycket avslutats, blev den ett slags allmän
litteraturfond, varmed t. ex. tryckningen av Tegels
”Gustav Vasas historia” bekostades. 1637 ersattes
den med ett anslag av församlingarna till
Stockholms barnhus och krigsfolkets hospital. Den
återupplivades 1674 och anslogs då till
Antikvitetskollegiet (för avlöningar och
tryckningskostnader). Senare användes den ”till lärde mäns
underhåll och nyttige böckers publicerande”, från
1690 till utgivande av skolböcker och lönetill-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
