Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biel, Gabriel - Bielas komet - Bielefeld - Bielefeldt, Viggo - Bieliderna - Bielitz - Bielke (Bjelke) - Bielke, 1. Nils Turesson - Bielke, 2. Sten Bengtsson - Bielke, 3. Ture Turesson - Bielke, 4. Erik Turesson - Bielke, 5. Anna Eriksdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
Bielas komet—Bielke
4
tidsteolog (omkr. 1425—95), sedan 1484 prof,
i teologi i Tübingen. Hans huvudarbete,
”Collec-torium circa quatuor libros sententiarum”, som
till sin åskådning nära ansluter sig till W.
Oc-cam, ger en omfattande sammanställning av de
olika skolastiska riktningarnas lärosatser. I stor
utsträckning har Luther därur hämtat sin
kännedom om de olika skolastiska teorierna.
Bielas komet [bi’las-], upptäckt 1826 av och
uppkallad efter den österrikiske astronomen W.
von Biela (1782—1856), som bevisade, att
den var periodisk och identisk med en komet,
som redan iakttagits 1772, 1779 och 1805. Den
har senare delat sig i två kometer och slutligen
fullständigt upplösts i en stjärnfallssvärm.
Bielefeld [bl’lafält], stad i n. v. Tyskland på
nordsidan av Teutoburgerwald vid floden Lutter,
prov. Westfalen; 135,000 inv. B. är
medelpunkt för Westfalens linneindustri och har i
övrigt stora siden- och plyschväverier,
symaskins-och velocipedfabriker m. m. Stora
inkorporeringar gjordes 1930. Nära B. pastor v.
Bodel-schwinghs storartade välgörenhetsinrättningar.
— B. kom 1614 till Brandenburg i arv efter det
utslocknade huset Jülich.
Bielefeldt [bi’-j, Viggo Emil, dansk
musiker (1851—1909). Han vann stor popularitet
som konsertsångare och var 1880—87 kantor i
Trinitatiskyrkan, sedan i Holmenskyrkan. Som
sånglärare (från 1883 vid kungl. konservatoriet)
utövade B. betydande verksamhet.
Bieliderna [bi-], meteorer, uppkallade efter
Bielas komet.
Bielitz [bi’lits], stad i Polen, se Bielsko.
Bielke (Bjelke), en av Sveriges äldsta och
förnämligaste adliga ätter. Den är känd från
slutet av 1200-talet och spelade under 500 år en
synnerligen framstående roll i
Sveriges historia. Släktnamnet, som
upptogs först på 1500-talet, härleder
sig från vapenbilden. De första, om
vilka man med säkerhet vet, att de
förde detta vapen, voro bröderna
Ture och Nils Kettilsson, den förre
omtalad redan 1283. Bröderna voro riddare,
Ture, tillika riksråd; hans son Erik
Tures-s o n (d. omkr. 1328) var den främste svenske
underhandlaren med ryssarna i Nöteborg 1323.
Ättens ursprungliga hemort synes ha varit
Västbo härad i Småland, dess tidigaste
huvudgods däremot Kråkerum i Mönsterås socken,
Kalmar län. Redan under medeltiden delade den
sig i flera grenar och spred sig till andra
landskap. Bland Bielkegods må nämnas Rävelsta
och Salsta i Uppland samt Åkerö i Södermanland.
Ätten innehar nu som fideikommiss Sturefors i
Östergötland. Ätten erhöll friherrlig värdighet
1608 med B.11). Från hans sonson, B.14), svensk
greve 1687, härstammar även den grevliga
grenen. Denna kvarlever ännu och innehar även
sedan 1686 romersk riksgrevlig värdighet.
1) Nils Turesson (B.), riksråd (d. 1364).
Han omtalas 1339 som lagman på Öland, 1344
som riksråd och konungens drots, senare som
lagman i Tiohärad och innehade efter 1357
Vi
borgs slott som län. I striden mellan konung
Magnus Eriksson och dennes son Erik ställde sig
B. på den senares sida. Han blev 1363
lands-förvist av konung Magnus, spelade s. å. en
framträdande roll vid inkallandet av Albrekt av
Mecklenburg, återkom med denne till Sverige och
stupade, enligt en medeltidskrönika, året därpå vid
belägringen av Åbo slott.
2) Sten Bengtsson (B.), den föreg:s
brorson (d. 1408), marsk 1376. Han var till en
början anhängare till Albrekt. Han utsågs av
Bo Jonsson Grip till en av dennes
testamentsexekutörer, mot vilka Albrekt från 1386 riktade
angrepp. B. övergick då till Margareta och var
sedan 1388 hennes trogne medhjälpare.
3) Ture Turesson (B.), den föreg:s
sonson, riksråd (1425—omkr. 1490). Han var en av
de mest typiska representanterna för det svenska
unionspartiet under 1400-talet. 1451 fick han av
Karl Knutsson befälet på Axevalls slott. Där
stod han i hemlig brevväxling med danskarna,
vilka han meddelade konung Karls fälttågsplaner.
När Tord Bonde 1452 överrumplade Lödöse, föll
denna brevväxling i hans händer, och förrädaren
togs genast av herr Tord till fånga men
undkom s. å. till Danmark. I Sverige dömdes han
1453 att mista liv, ära och gods. När Kristian I
1457 uppsteg på Sveriges tron, återfick B. sina
gods, erhöll Kalmar i län och utnämndes till
marsk och befälhavare på Stockholms slott. Han
gjorde senare Kristian viktiga tjänster: nedgjorde
1463 på Helgeandsholmen en bondehär från
Uppland och försvarade 1464 tappert Stockholms
slott mot Karl Knutsson men måste 1465
överlämna det åt ärkebiskop Jöns Bengtsson
(Oxenstierna). B. stred även på danskarnas sida i
Brunkebergsslaget 1471 samt uppgav i mars 1472
Kalmar slott åt Sten Sture. B. försonade sig s. å.
med denne och återfick sin riksrådsbefattning.
4) Erik Turesson (B.), den föreg:s
son, riksråd (d. 1511). Född på 1460-talet, stod
han som yngling Sten Sture d. ä. nära. Samtidigt
med Sten Sture hyllade han 1497 konung Hans,
som 1499 anförtrodde honom Viborgs och
Olofs-borgs slottslän i Finland. Han uppsade 1502
konung Hans tro och lydnad och förordnades 1504
av riksföreståndaren Svante Sture till ståthållare
över hela Finland. På sin utsatta gränspost
lyckades B. — trots konung Hans’ trägna
försök att hetsa Moskva mot Sverige — nödtorftigt
trygga freden med ryssarna och vann småningom
hos dem stort förtroende. B. styrde Finland
kraftigt och klokt, strävade målmedvetet att, med
brytande av hansans makt i öster sjöbäckenets
östligaste del, göra Viborg till transitohamn för
Rysslands handel med v. Europa och påbörjade
byggandet av en kanal mellan Finska viken och
Saimavattnen. Sista året av sin levnad stod B.
i rätt spänt förhållande till riksföreståndaren. —
B:s änka, den kraftfulla Gunilla B. (d. 1553),
behöll befälet över Viborg två år efter makens
död. Hon återvände sedan till Sverige för att
sköta sina omfattande jordagods.
5) AnnaEriksdotter (B.), den föreg:s
dotter (d. omkr. 1525). Hon var sedan 1514
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
