Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bielke, 5. Anna Eriksdotter - Bielke, 6. Ture Eriksson - Bielke, 7. Hogenskild - Bielke, 8. Claes - Bielke, 9. Ture - Bielke, 10. Gunilla - Bielke, 11. Nils Turesson - Bielke, 12. Sten (riksråd) - Bielke, 13. Sten (riksskattmästare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
Bielke
6
gift med hövitsmannen på Kalmar slott, Johan
Månsson (Natt och Dag), och övertog efter hans
död 1520 befälet på slottet, som hon därpå
tappert försvarade mot danskarna, trol. till aug.
s. å. Då Gustav Vasa 31 maj 1520 landstigit i
Kalmar, mottogs han på slottet av B. med stor
välvilja.
6) Ture Eriksson (B.), den föreg:s
bror, riksråd (d. omkr. 1533). Han blev 1527
hövitsman på Läckö och stod jämte andra
väst-götaherrar, bl. a. Måns Bryntesson Lilliehöök
och Ture Jönsson Tre Rosor, i spetsen för det
1529 planerade upproret mot Gustav. Enl.
planen skulle B. uppvigla Dalarne. Sedan företaget
misslyckats, försökte B. draga sig ur spelet
men dömdes s. å. att mista liv och gods. Han
benådades dock inom kort till livet och fick
behålla sina egendomar men måste erlägga en stor
summa till konungen.
7) Hogenskild B., riksråd (1538—1605).
Han blev 1562 riksråd och slöt sig i rådet nära
till Svante Sture, med vars dotter Anna han blev
gift 1569. Vid Johan IH:s kröning 1569 sökte
B. få in i adelsprivilegierna vittgående garantier
för adelns politiska och ekonomiska inflytande.
B. var klokt beräknande och sökte gärna genom
att intaga en medlande el. oklar ställning undgå
faror och skaffa sig fördelar. Liksom högadeln
i övrigt, som i honom och Erik Sparre hade sina
ledare, tog han på 1580-talet parti för Johan
mot hertig Karl. I utarbetandet av de på
rådsmaktens stärkande inriktade s. k. Kalmar stadgar
tog han del och drabbades, ehuru ej tillstädes vid
mötet i Reval 1589, dock efteråt, liksom sina där
verksamma meningsfränder, av konungens onåd.
I rikets farliga ställning vid Johans död 1592
stod B. liksom rådet i övrigt på hertigens sida.
Under rådets brytning med hertig Karl efter
Söderköpings riksdag 1595 var han otvivelaktigt
ense med sina medbröder men förebar sin svåra
gikt som förevändning att ej deltaga i de
ömtåliga förhandlingarna
och medföljde ej
heller på flykten till
Polen. Också kunde han
vid rättegången på
Linköpings riksdag
(1600) icke
överbevisas att ha rått
Sigismund till
inbördeskriget, ehuru hertigen
svor vid himmel och
jord, ”att den gamle
räven vore rätta
orsaken till allt”. B. hölls
i fängsligt förvar på
Gripsholm. Där
glöm
de han sin vanliga försiktighet och skrev till
sin dotter och flera släktingar en mängd brev,
uppfyllda av smädelser mot Karl och dennes
familj. Några av dessa brev uppsnappades,
varjämte säkra bevis erhöllos för att han 1598 stått
i förbindelse med Sigismund. B. anklagades
därefter ånyo på riksdagen i Stockholm 1605 för
högförräderi, dömdes till döden och avrättades
3 juni s. å. — B. var Sveriges störste
bok-och handskriftssamlare på 1500-talet; större
delen av hans boksamling finnes nu i Uppsala
univ.-bibl.
8) Claes B., den föreg:s bror, riksråd (1544
—1623). Under striden mellan Sigismund och
hertig Karl stod han på Sigismunds sida, utsågs
1598 av denne till ståthållare på Stockholms slott
men sattes efter Karls seger s. å. i fängelse. Han
erhöll i Linköping på ödmjuk anhållan nåd men
kvarhölls i fängelse till 1606, då han
landsför-visades. Från sin landsflykt (i Danmark) fick
han 1615 tillstånd att återkomma.
9) Ture B., den föreg:s bror, riksråd (1548
—1600). Han erhöll en mycket vårdad
uppfostran, studerade vid utländska univ. och vistades
sedan flera år för diplomatiska uppdrag i
Italien. Han återkom till Sverige 1577, åtföljde
Sigismund till Polen 1587 och upphöjdes
sannolikt s. å. till riksråd. Under brytningen mellan
Sigismund och hertigen höll han stadigt fast vid
den förre. Utlämnad efter slaget vid Stångebro,
dömdes han till döden i Linköping och
avrättades 1600.
10) Gunilla B., sonsons dotter till B.4),
Johan HI:s gemål (1568—97), se Gunilla.
11) Nils Turesson B., friherre, riksråd
(1569—1639). Han inträdde vid unga år i hertig
Karls tjänst, blev enl. uppgift 1594 dennes råd,
utnämndes 1602 till hovråd och inträdde,
antagligen utan ny utnämning, i riksrådet. Av Karl
IX erhöll han en mängd förvaltningsuppdrag och
upphöjdes 1608 jämte brodern Svante
Ture-son B. (1567—1609; rikskansler 1602) till
friherre. Han organiserade som president i den
nyupprättade Äbo hovrätt 1623—30 denna och
var 1623—31 jämväl guvernör i Finland, där han
med kraft ingrep mot missbruken både i
förvaltning och rättskipning.
12) Sten Svantesson B., den föregrs
brorson, friherre, riksråd (1598—1638). Han idkade
grundliga studier i
Tübingen och Leiden
samt företog
vidsträckta resor (ända
till Jerusalem) och
anlitades kort efter sin
hemkomst 1629 som
svenskt diplomatiskt
ombud i Stralsund. I
juli 1631 blev B. legat
vid hertigliga
pommerska hovet, blev
1633 riksråd men
stannade i Pommern som
dess verklige
styresman till sin död.
Ehu
ru sjuklig, skötte B. sitt pommerska styrelsevärv
med fasthet och vaksamhet mot de
branden-burgska intrigerna.
13) Sten B., son till B.n), riksskattmästare
(1624—84). Han började sin bana vid flottan
och blev amiral och riksråd 1657 men nyttjades
av Karl X Gustav företrädesvis i diplomatiska
värv; han var en av de svenska underhandlarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
