Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boëthius, Anicius Manlius Torquatus Severinus - Boëthius, släkt - Boëthius, 1. Jacob - Boëthius, 2. Daniel - Boëthius, 3. Simon - Boëthius, 4. Bertil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
Boèthius
348
har spelat en stor roll för musikhistorien och
musikteorien.
Boèthius [boè’tsius], präst- och lärarsläkt,
härstammande från herr Anders, den förste
protestantiske prästen i Sidensjö (i
Ångermanland) ; sedan dennes son Olaus Andreæ
Anger-mannus (d. 1607) 1574 blivit kyrkoherde i Mora,
har släkten mest varit knuten till Dalarna.
Släktnamnet, först skrivet B o è t i u s, togs efter den
sistnämndes sons förnamn Boètius (latinisering
av Bo) av dennes sonson Jacob B. (se nedan).
1) Jacob B., präst (1647—1718). Han blev
fil. mag. 1682, var från 1684 lektor vid Västerås
gymnasium och förflyttades till Mora som
kyrkoherde 1691, tillträdde 1693 pastoratet och blev
prost 1694. Två till
konungen och
ärkebiskopen ställda
skrivelser 1697 med
kritik mot enväldet samt
kyrkopolitiska
anmärkningar föranledde, att
B. häktades. Avsatt
från prästämbetet och
av Svea hovrätt dömd
förlustig liv, ära och
gods 1698, befriades
han från dödsstraffet
och ålades
livstidsfängelse s. å. Han
frigavs enligt
råds
beslut 1710. — Ledd av teokratisk åskådning,
uppträdde B. med en enligt sin uppfattning av
Gud direkt ingiven kritik mot bristen på
överensstämmelse mellan Guds ord och statsskicket.
Han var asketiskt anlagd och uppträdde med
drastisk skärpa mot överdåd i klädedräkt och
levnadssätt. Som Svedbergs medhjälpare i
psalm-boksrevisionen bidrog B. med flera psalmer;
sv. ps. 66 och 168 äro bearbetningar av B.
Litt: Biogr. av E. L. Petersson (1878).
2) Daniel B., den föreg:s sonsons son,
filosof (1751—1810). Han blev prof, i praktisk
filosofi i Uppsala 1783, teol. dr 1800. B. anslöt
sig först till Lockes åsikter, men sedan han blivit
bekant med Kants kritiska filosofi, blev han en
av de främsta utbredarna av denna i vårt land,
varvid han även självständigt utvecklade dess
grundtankar genom att giva religionen en
självständigare ställning och genom att sätta
sinnligheten i ett mera
positivt förhållande till
sedligheten. Inom
rättsfilosofien var han
påverkad av Fichte.
B. gav uppslaget till
den sedligt religiösa
världsbetraktelse, som
utgör grunddraget i
Höijers, Bibergs,
Gei-jers och slutl.
Boströms filosofi. Han
utövade stort
inflytande på den högre
bildningen i Sverige. Av
hans skrifter må nämnas ”Utkast till
föreläsningar i den naturliga sedoläran” (1782),
”Försök till en läro-bok uti natur-rätten” (1799) och
”Anvisning till sedeläran såsom vetenskap” (1807).
— Litt.: Torgny T. Segerstedt, ”Moral
sense-skolan och dess inflytande på svensk filosofi”
(1937).
3) Simon Johannes B., den föreg:s brorsons
son, historiker, politiker (1850—1924). Han blev
1877 docent i historia i Uppsala och var 1879
—89 lektor i historia, geografi och modersmålet
vid Uppsala högre allm. läroverk. Han blev 1889
e. o. prof, i historia vid Uppsala univ. och
var 1901—15 skytteansk prof, i vältalighet och
statskunskap. — B. var 1891—1902 led. av Andra
kammaren för Uppsala
stad. I riksdagen var
han en av de få
stads-representanterna, först
i Nya
lantmannapartiet och efter
sammanslagningen 1895 i
det återförenade
Lantmannapartiet, tillhörde
den moderata högerns
slagfärdigaste
debattörer och intog en
rätt partiobunden,
framstegsvänlig
ståndpunkt. I
rösträttsfrågan verkade han
för graderad skala el. proportionellt valsätt
såsom garantier vid rösträttens utvidgning. B. var
led. av 1899—1902 års läroverkskommitté och av
kyrkomötena 1898, 1903, 1908 och 1909.
B. var en grundlig och synnerligen produktiv
historisk och statsvetenskaplig förf. Bland hans
skrifter i svensk historia märkes ”Om den svenska
högadeln under konung Sigismunds regering”
(1877). Därjämte skrev B. del 5 av ”Sveriges
historia från äldsta tider till våra dagar” (1878
—79; om tiden 1718—1809) och en skildring av
Oskar II :s regering för samlingsverket ”Sveriges
historia till våra dagar”. Populära arbeten i
allmän historia äro ”Den franska revolutionen”
(1887) och ”Historisk läsning för skolan och
hemmet. Allmänna historien”, I—II (1895—98).
Som lärare i statskunskap lade han, starkt
påverkad av G. Jellinek, mycken vikt vid den
allmänna statsläran, särsk. vid de politiska idéernas
utveckling och deras växelverkan med politisk
praxis; hithörande forskningar sammanfattades i
”Om statslivet” (1916).
4) Simon Bertil B., den föreg:s son,
historiker, arkivman (f. 1885 31/i), fil. dr i Uppsala
1912, förste arkivarie vid Riksarkivet 1921,
stads-arkivarie i Stockholm 1930—44, riksarkivarie
1944—50; prof:s titel 1930. Sina forskningar om
Gustav II Adolfs tyska politik har B. främst
nedlagt i ”Svenskarne i de nedersachsiska och
westfaliska kustländerna juli 1630—nov. 1632” (1912).
Han har vidare förf, flera skrifter rörande
idéhistoria och svenskt statsskick, främst ”Svenska
riddarhusets förutsättningar och tillkomst” (i
”Sveriges riddarhus”, 1926) och ”Adelns insatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
