Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bokhandel - Bokhantverk - Bokhara - Bokhållare - Bokklubbar - Boklund, Johan Christoffer - Boklus - Boklåda - Bokmal - Bokmåleri - Boknfjorden - Bokning - Bokollon - Boksburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
Bokhantverk—Boksburg
396
i Uppsala funnos knappast i hela landet några
fasta boklådor, utan böckerna såldes på
marknader av kringresande bokbindare. Så var det under
hela 1600- och 1700-talet samt in på 1800-talet.
I Lund öppnade 1784 dåv. doc., sedermera prof.
J. Lundblad bokhandel. Småningom tillkommo
fasta bokhandelsaffärer dessutom i Göteborg,
Malmö, Gävle, Karlskrona, Linköping och
Västerås, men i stort sett var b. oordnad i Sverige
ända inemot mitten av 1800-talet. Den man, som
tog saken om hand, var dåtidens störste svenske
förläggare, boktryckaren Zacharias Hæggström,
genom vars kraftiga ingripande Svenska
bokförläggareföreningen (först
kallad Svenska förlagsföreningen) stiftades 1843.
Dess ändamål var bl. a. att anskaffa dugliga
och pålitliga bokhandlare i hela landet.
Föreningen fick god tillslutning och tog så gott som
omedelbart itu med sitt viktiga uppdrag. De
antagna bokhandlarna voro inalles något över 70.
1887 utgick en del medlemmar och bildade Nya
bokförläggareföreningen, som
fortsatte sin verksamhet samt hade eget organ, Nya
Bokhandelstidningen, intill slutet av 1912, då den
upplöstes och medlemmarna ingingo i den gamla
föreningen. Svenska bokförläggareföreningen
utger sedan 1863 Svensk Bokhandelstidning, sedan
1861 Årskatalog för svenska bokhandeln samt
från 1866 till 1895 tioårskataloger och därefter
kataloger för varje avslutad femårsperiod. Det
ömsesidiga affärsförhållandet mellan förlag och
sortiment hade obestämda konturer, och
slitningar förekommo ej sällan, varför Svenska
sor-timentsbokhandlareföreningen stiftades
1893. Föreningen, vars namn 1918 ändrades till
Svenska bokhandlareföreningen,
har till ändamål att avvärja missförhållanden samt
främja b:s sunda utveckling. Den räknade i april
1950 288 medl. (A-bokhandlare). Den utger sin
egen tidn., Sortimentaren, och sedan 1913 den
månatligen utkommande ”Svenskbokförteckning”.
De i sortimentsbokhandeln anställda äro sedan
1888 sammanslutna i Svenska
bokhandelsmed-hjälpareföreningen, som utger tidn. BMF.
En internationell sammanslutning är
Commis-sion Internationale des éditeurs. För
internor-diskt samarbete inom b. verkar sedan 1936 Det
nordiska förläggarrådet.
Litt.: E. Werdet, ”Histoire du livre en France”
(5 bd, 1861—64); ”Geschichte des deutschen
Buchhandels”, utg. av F. Kapp & J. Goldfriedrich
(4 bd och registerbd, 1886—1923); F. A. Mumby,
”Publishing and bookselling” (1930) ; C. Nyrop,
”Bidrag til den danske boghandels historie”
(1870); A. Hånell, ”Blad ur
sortimentsbokhan-delns historia” (i ”Liber librariorum”, H, 1920) ;
H. Schück, ”Den svenska förlagsbokhandelns
historia”, I—II (1923); Y. Hirn, ”Akademiska
bokhandeln” (1943).
Bokhantverk, se Bok.
Bokhara, se Buchara.
Bokhållare, person, som sköter bokföringen i
ett affärsföretag.
Bokklubbar ha i Sverige lanserats av några
förlag vid utgivandet av bokserier, vilka
försäl
jas till billigare pris mot att medlemmarna i b.
förbinda sig att inköpa hela el. viss del av serien,
t. ex. Svalan (Bonniers), Tidens bokklubb.
Boklund, Johan Christoffer, målare
(1817—80). Han studerade vid konstakademierna
i Köpenhamn och Stockholm, uppehöll sig
därefter i München 1846—54 och i Paris 1854—55.
Återkommen till Stockholm 1855, blev B. 1856
prof, vid Konstakademien där. Han ryckte upp
den akademiska undervisningen, blev 1867
direktör för denna, var därjämte från 1866 intendent
för det då nya Nationalmuseums konstavdelning
och från 1867 hovintendent och föreståndare för
Karl XV :s tavelsamling. Han var även
konungens lärare i målning. B :s nära ställning till
denne gav honom stora
möj ligheter att
kraftigt och oegennyttigt
verka till
konstnärernas bästa. I
Stockholms konstnärsliv
under Karl XV:s tid var
han en av
centralfigurerna. Hans
mångahanda sysslor och
uppdrag verkade i längden
skadligt på hans egen
konstutövning. Efter
sin hemkomst från
München och Paris
var han i Stockholm
den främste företrädaren för Coutures på den
tiden moderna och omstridda målningssätt,
blev berömd för sin behagliga kolorit och
för en elegans i pensel f öringen, som ingen
av de hemmasittande målarna ägde. I Stockholm
blev jämte porträtt svensk historisk genre hans
huvudområde. Hans alstring är av högst
växlande värde, hans bästa alster — även från
avty-nandets tid — äga friskhet i behandlingen och
koloristisk känsla.
Boklus, A’tropus pulsatöria, en till ordningen
Corrodentia och fam. Atropidae hörande insekt.
Den är 1,5—2 mm lång, gulvit, saknar bakvingar
och har framvingarna antydda genom små fjäll.
Förekommer allmänt inomhus, i gamla böcker,
herbarier m. m.
Boklåda, se Bokhandel.
Bokmal, äldre benämning på insekten boklus
(se d. o.) ; numera vanl. om en person, som
huvudsaki. ägnar sig åt böcker utan sinne för den
omgivande verkligheten.
Bokmåleri, se Handskrift och Miniatyr.
Boknfj’orden, den sydligaste av Norges stora
Västlandsfj ordar, n. om Stavanger. Den är fylld
av en mängd betydande öar, ss. Mosteröy,
Rennesöy, Finnöy samt Stora och Lilla Bokn,
samt förgrenar sig starkt och sänder flera armar,
ss. Sandefjorden och Lysefjorden, långt in i
landet.
Bokning, äldre term för större malmstyckens
sönderslagning till en för uppsättning på
smältugn lämplig storlek. Verb-. Boka.
Bokollon, se Bok.
Bo’ksburg [-bag], stad i Transvaal, Sydafrika,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
