Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boksburg - Bokskogsregionen, bokregionen - Bokskorpion - Bokskuld - Bokslut - Bokspinnare - Bokstav - Bokstavsinspiration - Bokstavslås - Bokstavsmagi el. bokstavsmystik - Bokstavsrim - Bokstavsräkning - Bokstavsskrift - Bokstugan - Boktorn - Boktryckarkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
Bokskogsregionen—Boktryckarkonst
398
ung. 25 km ö. om Johannesburg, inom
Witwaters-rands guldfält; 22,000 vita inv. Betydande
guld-och kolförekomster.
Bokskogsregionen, bokregionen, det
område, inom vilket boken är det förhärskande el.
åtminstone det viktigaste skogsträdet. B.
omfattar i Sverige Skåne (utom n. ö. hörnet) och
kustbandet upp till mell. Bohuslän, Blekinge och s.
delen av Öland. I Europa sträcker sig b. i s. ö.
riktning ned mot Svarta havet.
Bokskorpion, Chèlifer cancroides, litet
spindeldjur, som tillhör ordningen klokrypare. B.
hittas ej sällan bland gamla böcker, i herbarier
el. insektsamlingar, där den livnär sig av kvalster,
boklöss o. dyl.
Bokskuld, se Bokfordran.
Bokslut, se Bokföring.
Bokspinnare, Dasychira pudibu’nda, kallas en
till fam. Lymantriidae hörande fjäril. Honans
framvingar ljusgrå med små brungrå punkter och
två tvärlinj er i
samma färg; hanen
något mörkare:
vingbredd 32—50
mm. Larverna
förtära främst bokens
blad men angripa
även andra lövträd.
B. förekommer i s.
Sverige.
Bokstav, se
Alfabet.
Bokstavsinspira-tion, se Ingivelse.
Bokstavslås, se
Lås.
Bokstavsmagi el. bokstavsmystik,
skrivtecknens bruk i trolldomssyfte. Den spelar
en stor roll särsk. i judisk, kabbalistisk mystik.
Grundtanken är, att ordet bildar en enhet med
därmed betecknat föremål, varför bokstäverna
äro tingens element. Däröver stå som en helhet
talen 1—10 och högst den absoluta enheten.
Romare och greker ha (åtminstone i senhellenistisk
tid) haft en på talvärdeprincipen — i regel
tecknens ställningsnummer i alfabetraden — grundad
b. Även de runristande nordborna ha övat b.
Bokstavsrim, dets. som allitteration (se d. o.).
Bokstavsräkning, den metod inom
matematiken, som består i införandet av symboler för
talen. Första gången man finner bokstäver som
symboler är under 200- och 300-talet e. Kr. hos
Pappos och Diofantos. Något senare
förekomma de hos hinduerna. Den, som först i något
rikligare mått kunde göra metoden fruktbringande,
var fransmannen Viète (1540—1603), som med
framgång tillämpade den inom algebran och
ek-vationsläran.
Bokstavsskrift, den skrift, som består av
särskilda tecken (bokstäver) för särskilda språkljud.
Bokstugan, en särsk. för studiecirkelarbetet
inom IOGT avsedd folkbildningstidskrift, gr. 1917
av O. Olsson och R. Sandler. Fr. o. m. 1929
övertogs B. av Arbetarnas bildningsförbund och Good-
templarordens studieförbund. 1936 uppgick B. i
”Folklig kultur”.
Boktorn, en i vissa moderna bibliotek använd,
mer el. mindre tornformig typ av bokmagasin
med bokvåningar av ringa höjd.
Boktryckarkonst, konsten att medelst rörliga
typer och tryckpress till papper el. annat material
överföra text, resp, bilder.
A. Boktryckarkonstens historia.
Redan på 500-talet e. Kr. utövades i Kina konsten
att i trätavlor utskära skrift, och på 900-talet
trycktes enligt denna metod flera av Kinas
klassiska verk. På 1000-talet började man använda
rörliga typer, vilka tidigast förfärdigades av
bränd lera, sedermera (från 1300-talet) av koppar
el. bly. Dessa bokstäver kunde sammanställas
efter behov. Den kinesiska uppfinningen var
alldeles okänd i Europa och blev därför utan
inflytande på den europeiska b :s utveckling. Denna konst
framsprang ur de sociala och religiösa
förhållandena i Tyskland vid början av 1400-talet. En
nyvaknad allmän läslust framkallade ökad kopiering
av handskrifter. Tanken att tillfredsställa den
starkt ökade efterfrågan på böcker genom
mekaniskt mångfaldigande synes därför ha varit
naturlig vid denna tid. — En ledning för utförandet
gåvo de tyska och holländska xylograftrycken,
särsk. i det sätt, varpå från början av 1400-talet
spelkort och helgonbilder framställdes
i stor skala. Sådana hade förut handmålats, men
vid denna tid började man förfärdiga dem genom
avtryck av skurna träplattor. Utom helgonbilder
framställdes på detta sätt även andra s. k. e
1t-bladstryck, såsom kalendrar, alfabet o. dyl.,
sedermera hela böcker, tryckta från skurna
trästockar, s. k. blockböcker. Från 1400-talets
mitt finnas även ettbladstryck, stuckna i koppar.
Blockböckerna framträda under olika former, dels
med skriven text, anbragt mitt emot bilden, dels
med texten anbragt i bilden i bandrullar, dels
också skuren självständigt och anbragt mitt emot
bilden. Blockböckerna innehöllo oftast religiös
läsning, men i denna form trycktes även
kalendrar, planetböcker, spådomsböcker och språkläror,
s. k. d o n a t e r.
Mainz, Strassburg, Bamberg, Haarlem,
Ant-werpen, Brygge, Florens m. fl. städer ha gjort
anspråk på att vara b:s vagga. Från holländsk
sida har med skärpa gjorts gällande, att b :s
verklige uppfinnare var Laurens Janszoon
C o s t e r i Haarlem. Dennes förespråkare söka
bevisa, att Coster tryckt med lösa typer redan på
1430-talet. Under århundraden ha lidelsefulla
diskussioner förts om Hollands och Tysklands
anspråk. I Tyskland och flertalet andra länder
till-skrives uppfinningen Johann Gutenberg i
Mainz. Forskningen är nu också i stort sett ense
om att i varje fall tillskriva Gutenberg äran av
b :s tekniska utformning och dess praktiska
användning. Gutenberg inriktade sig på att
verkställa gj utningen i ett tempo; detta ledde till
uppfinningen av ett särskilt gjutinstrument, och först
med denna uppfinning var b. verkligen uppfunnen.
Gutenberg bosatte sig vid mitten av 1400-talet i
Mainz, och senast 1445 utkommo den av honom
Bokspinnare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
