Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolinders, J. & C. G., mekaniska verkstads ab. - Bolingbroke, Henry Saint John - Bolívar (mynt) - Bolívar (departement i Colombia, stat i Venezuela) - Bolívar, Simón
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
Bolingbroke—Bolfvar
422
ningom överflyttades till denna verkstad
tillverkningen av allt fabriksgods, medan
maskintillverkningen kvarblev i Stockholm. I början av
1930-talet skedde en konsolidering av
fabriksdriften, i det att bolaget sammanslogs med Munktells
mekaniska verkstads ab., varvid hela
maskintillverkningen överflyttades till Eskilstuna. Rörelsen
i Kallhäll övertogs av ett särskilt bolag,
Bolin-ders fabriks ab. Sedan 1932 är B. enbart ett
försäljningsbolag till ab. Bolinder-Munktell.
Bolingbroke [bådigbrok], Henry Saint
John, Viscount B., engelsk statsman (1678—
1751). Led. av underhuset 1701, anslöt han sig
till Harley och torypartiets moderata flygel och
vann hastigt genom sin vältalighet och stora
skicklighet i intriger en framskjuten ställning.
Då Harley 1704 blev utrikesminister, blev B.
krigsminister. 1708 utträngdes han och Harley
ur ministären, och de intrigerade därefter
gemensamt i syfte att undergräva makarna
Marlbo-roughs makt vid hovet och göra slut på
whig-lordernas inflytande. 1710 lyckades de genomdriva
sina planer. Som utrikesminister 1711 under
Harley inledde B. på sidan om Englands
allierade hemliga underhandlingar med
Frankrike och genomdrev separatfreden med
Frankrike i Utrecht 1713. Nya intriger avsågo
att vid drottning
Annas frånfälle utestänga
el. försvåra vägen för
hannoverska huset.
Efter Oxfords
nödtvungna avgång (juli 1714)
var B. allrådande, men
fem dagar senare avled
plötsligt drottning
Anna, och därmed
störtade B:s maktställning
samman. Georg I
uppsteg utan motstånd på
tronen, whigs kommo
till makten, och B.
flydde till Frankrike
(1715). I Frankrike blev han pretendenten
Jakob Edvards statssekreterare men
avskedades redan 1716. B. närmade sig nu engelska
regeringen men lyckades först 1723 få
till-låtelse att återvända till hemlandet. Nu sökte
B. nya vägar för sitt politiska inflytande och
skrev bl. a. häftiga artiklar i tidskriften The
Craftsman mot Walpole. Under sina sista
levnadsår sysslade han mycket med filosofiska
studier. Partiväsendets fördärv och nödvändigheten
av en konungamakt, som reser sig över partierna,
bildade grundtemat i hans förnämsta politiska
skrifter, däribland ”The idea of a patriot king”. —
Som filosof var B. fri tänkare och en av deismens
tidigaste banbrytare. Biogr. av W. Sichel (1901
—02) och J. M. Robertson (1919).
Bolfvar [coåli’ct)ar], myntenhet i Venezuela. 1
bolfvar = 100 céntimos = 1,58 kr. (1950).
Bolfvar [æåli’coar]. 1) Departement i
Colombia, v. om Magdalenafloden, vid Karibiska havet;
59,583 km2, 918,700 inv. Vida slätter. Odling av
bananer, majs, sockerrör, kakao, kaffe, tobak
m. m. Boskapsskötsel. Huvudstad: Cartagena. —
2) Stat i s. ö. Venezuela, intill Brasilien, med
Orinoco som n. gräns; 238,000 km2, 95,000 inv.
Huvudstad: Ciudad Bolivar. På savannerna vid
Orinoco boskapsskötsel. Skogarna lämna
ceder-trä, kopaivabalsam och balata. I s. ö. B. finnas
guldfält. — 3) Provins i Ecuador, på höglandet;
3,002 km2, 100,000 inv. Genomflytes av Rio
Chimbo. Huvudstad: Guaranda (8,000 inv.).
Bolfvar [æålfæar], Simon José Antonio,
sydamerikansk frihetshjälte och statsman (1783—
1830). Född i Caråcas, Venezuela, studerade B.
juridik i Madrid och utbildade sig ytterligare
under resor i Europa och Förenta staterna.
Hemkommen deltog han i upproret i Caråcas 1810,
besökte i upprorsmännens ärenden England,
återvände 1811 och kämpade då under Miranda
men flydde efter dennes fall till Curaqao. Han
skapade en ny upprorshär och intågade 4 aug.
1813 i Caråcas, hälsad med titeln befriare; en
venezuelansk nationalförsamling gav honom 2
jan. 1814 diktators myndighet. Åter betvingad
av spanska regeringstrupper, drevs han 1815 i
landsflykt till Jamaica och Haiti. Dec. 1816
landsteg B. med en ny upprorshär på ön
Mar-garita, och 1819 hade upproret gjort sådana
framsteg, att en kongress (i febr.) i Angostura
bekräftade B:s
ställning som Venezuelas
diktator. Genom slaget
vid Boyacå 7 aug.
avgjordes även Nya
Granadas öde, och i dec.
förenades landet med
Venezuela till
republiken Colombia under B.
som president. Den
spanske generalen
Mo-rillo avslöt nov. 1820
stillestånd och genom
general Paez’ seger
vid Carabobo 1821
betryggades landets
självständighet, en författning åstadkoms, och B.
blev president. Han beslöt senare att bispringa
även peruanerna i deras kamp mot Spanien, och
sedan han intagit Quito (nu Ecuador), intågade
han 1 sept. 1823 i Lima, övre Peru befriades
av general Sucre, som blev president i en här
bildad och efter B. uppkallad ny republik, Bolivia.
B. blev dess protektor och valdes samtidigt till
livstidspresident i Peru.
Ett av B. utarbetat författningsförslag var
emellertid föga republikanskt (det gav
regeringsmakten åt en på livstid utsedd president,
som själv skulle få utse sin efterträdare). Det
antogs visserligen i Peru och Bolivia men
orsakade inom kort B :s fall i Peru. Han
återvände då till Colombia och gjorde sig till diktator
där 1828. B. utsattes nu för attentat, Peru
förklarade Colombia krig 1829, en folkförsamling
i Caråcas proklamerade Venezuela som egen
stat, skild från Colombia, och valde Paez till
president. Då oroligheter förekommo även i
Colombia, trädde B. jan. 1830 tillbaka men
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
