Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bonomi, Ivanoe - Bononcinii, Giovanni Battista - Bononia - Bonow, Mauritz - Bonpland, Aimé - Bonsdorff, släkt - Bonsdorff, 1. Jacob - Bonsdorff, 2. Johan - Bonsdorff, 3. Johan Gabriel von - Bonsdorff, 4. Hjalmar Gabriel von - Bonsdorff, 5. Adolf von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
489
Bononcini—Bonsdorff
490
stären kunde dock ej bemästra de inre
svårigheterna utan avgick i febr. 1922. Under
fascismens era levde B. i tillbakadragenhet, men efter
dess sammanbrott tog han del i motståndsrörelsen.
I juni 1944 fick han av kronprins Umberto i
uppdrag att bilda ministär och trädde i spetsen
för en allmän samlingsregering. Redan i dec.
s. å. måste han dock rekonstruera denna för att
i juni 1945 avgå; var sedan 1948 senatens talman.
Bononcini [bånåntJTni], Giovanni
Bat-tista, italiensk tonsättare (omkr. 1665—omkr.
1750). Han uppehöll sig 1691—1716 i Wien,
där han för hovet skrev flera på sin tid
berömda operor, sedan i London, där han vågade
upptaga tävlan med Händel. Han skrev även
kyrkliga verk och symfonier och prisades på
1720-talet som en av samtidens yppersta
kompositörer. B. måste dock 1732 lämna London,
emedan han utgivit en komposition av Lotti
som sin egen; sedan nämnes han ej mera.
Bonönia, det latinska namnet på Bologna
(även på Boulogne).
Bonow, Karl Daniel M a u r i t z, kooperatör,
socialekonom (f. 1904 5/»), fil. lic. 1930. Han
blev 1941 sekr. i Kooperativa förbundets styrelse
och chef för dess organisationsavd. B. har varit
verksam i ett stort antal utredningar, kommittéer
och kommissioner av statlig karaktär samt i med
Kooperativa förbundet samarbetande el. av
detsamma ägda företag. Bland hans skrifter
märkas ”Staten och jordbrukskrisen” (1935),
”Kooperationen och folkförsörjningen” (1936),
”Sveriges livsmedelsförsörjning” (1940) och ”Stat
och näringsliv” (1943).
Bonpland [bäplä’], Aimé, fransk botanist
(1773—1858), urspr. militärläkare. Han
åtföljde 1799 A. v. Humboldt på hans
epokgörande forskningsresor i olika delar av Amerika
och insamlade över 6,000 växtarter, av vilka
3,500 då ej voro beskrivna. Efter sin återkomst
1804 utnämndes han av Napoleon I till
föreståndare för de botaniska trädgårdarna i Navarre
och Malmaison, vilka han beskrev. 1816 blev han
prof, i naturvetenskaperna i Buenos Aires.
Bonsdorff, finländsk släkt, som enligt
uppgift härstammar från Lüneburg och vars äldste
kände stamfader, en guldsmed, på drottning
Kristinas tid från Tyskland inflyttade till
Uleå-borg. En gren av ätten adlades 1819 med
läkaren och naturhistoriske samlaren, professorn
i Åbo Gabriel van B. (1762—1831);
en av hans söner, kameralisten Johan Gabriel
v. B. (se nedan), upphöjdes 1868 i friherrligt
stånd. Inom släktens ofrälse ättgrenar märkas
Gabriel von B:s bröder professorerna i Åbo
Jacob B. och Johan B. (se nedan) och vidare
Johan B:s son Evert Julius B. (1810—
98), som 1846—71 var prof, i anatomi och
fysiologi i Helsingfors och där moderniserade de
anatomiska studierna, bl. a. genom att införa
dissektionsövningar, samt grundlägga ett
anatomiskt och osteologiskt museum. Jacob B:s
sonson geodeten Axel Edvard B. (1839—1919)
utförde omfattande geodetiska arbeten i
Turke-stan och Finland och blev rysk generalmajor
i888. Hans brorson Ilmari B. (f. 1879) blev
fil. dr 1907, deltog 1903—07 i
gradmätnings-expeditionen till Spetsbergen, var 1907—18 doc.
i astronomi vid Helsingfors univ. och är sedan
1918 prof, och föreståndare för geodetiska
institutet i Helsingfors.
1) Jacob B., teolog, författare (1763—1831).
Han blev doc. i orientaliska litteraturen i Åbo
1786 och var teologie prof, där (och i
Helsingfors) 1807—29. Han räknades till sin tids
främsta teologer i Finland, tog starka intryck
av tysk och engelsk rationalistisk teologi och
förf., förutom förtjänstfulla undersökningar om
Septuagintatexten till Jesaja (1786—1807), bl. a.
”Christi död. Sorgedikt” (1787) och den
filosofiskt moraliserande naturbetraktelsen
”Sommarresan” (1799).
2) Johan B., den föreg:s bror, filolog
(1772—1840). Han blev prof, i orientaliska språk
och grekiska i Åbo 1807, enbart i grekiska
1812. Han var i Finland den främste
representanten för tidens utpräglat rationalistiska
bibel-exeges och väckte som sådan anstöt genom sina
avhandlingar om Noachs ark (1805),
landsplågorna i Egypten (1909—10) m. fl. Då han
därjämte var politiskt frisinnad och uppträdde
till förmån för A. I. Arwidsson, fick han 1823
tvungen tjänstledighet till sitt avskedstagande
som emeritus 1832.
3) Johan Gabriel von B., son till
Gabriel von B., friherre, kameralist (1795—
1873). Han blev jur. dr i Uppsala 1818 och
var senatskamrerare 1826—44 (avsked med
stats-rådsvärdighet). B:s namn är i synnerhet
knutet vid en väsentlig förenkling 1856 av det
finländska skatteväsendet. Hans 1833 utgivna
omfattande ”Finlands kamerallagfarenhet” är
synnerligen värdefull.
4) Hjalmar Gabriel von B., den
föreg:s sonson, friherre, kirurg (1858—1932). Han
blev 1889 med. och kirurgie dr, 1891 doc. och
1902 e. o. prof, i kirurgi i Helsingfors. Han var
1897—1918 föreståndare för kirurgiska
avdelningen vid Diakonisjukhuset och dess överläkare
1908—18. Han har, mestadels i Finska
läkaresällskapets handlingar, skrivit många kirurgiska
uppsatser (bl. a. om tuberkulos
höftledsinflam-mation, blindtarmsinflammation och operation av
bråck).
5) Adolf von B., den föreges halvbror,
friherre, skolman,
politiker (1862—1928).
Han var 1886—1901
lärare och rektor vid
olika skolor i Finland
men avskedades 1901 i
följd av manligt
motstånd mot
Bobrikovpo-litiken, blev 1902
inspektor för
Helsingfors stads folkskolor
och förordnades 1908
att inspektera statens
samtliga
uppfostringsanstalter och
skydds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
