Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bonsdorff, 5. Adolf von - Bonsdorff, 6. Carl von - Bonsdorff, 7. Max von - Bonsels, Waldemar - Bon sens - Bon soir - Bonstetten, Karl Victor von - Bonstorp - Bontempelli, Massimo - Bonthron, Alice - Bontok - Bon ton - Bontoux, Paul Eugène
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
491
Bonsels—Bontoux
492
hem. B. blev 1909 interimistisk inspektör för
skyddsuppfostran, vilket förordnande av politiska
orsaker återtogs 1914, vistades å utrikes ort (bl. a.
i Stockholm) i politiskt syfte till slutet av 1917,
var 1918 legationsråd vid Finlands beskickning i
Berlin, därefter skolråd och chef för
barnskydds-avdelningen vid skolstyrelsen i Finland, tills
befattningen 1924 indrogs. Han utnämndes då till
byråchef i socialministeriets barnskyddsbyrå och
överinspektör över Finlands
barnskyddsverksamhet; t. f. landshövding i Nylands län 1922—23.
— B. har idkat ett flitigt författarskap, först
inom zoologien, sedermera inom pedagogiken
och efter 1909 särsk. ang. barn- och
ungdoms-skydd.
6) Carl Gabriel von B., den föreg:s
syss-ling, historiker (f. 1862 9/io). Han blev fil. dr
1887 i Helsingfors på avh. ”Om donationerna
och förläningarna samt frälseköpen i Finland
under drottning Kristinas regering”, s. å. doc.
och 1898 e. o. prof, i nordisk historia samt 1915
prof, i finsk och skandinavisk historia vid
där-varande univ. Hans forskningar ha till stor del
rört sig om svenskt och finländskt stadsväsen
under 1600-talet. Bl. a. har han därom publicerat
”Åbo stads historia under sjuttonde seklet”
(2 bd, 1889—1904). Han har även behandlat
ämnen från början av 1800-talet, t. ex. ”Åbo
akademi och dess män 1808—1828” (i Finska
vet.-soc:s Bidrag 1912), ”Opinioner och
stämningar i Finland 1808—1814” (i Skrifter utg. av
Sv. litt.-sällsk. i Finland, CXLI, 1918) och en
stor biogr. över G. M. Armfelt (4 bd, 1’930—34).
7) Max Oskar von B., den föreg:s kusin,
biskop (f. 1882). Han blev teol. kand. 1910,
prästvigd s. å., lektor i Åbo 1915, kyrkoherde
i Helsingfors s.
svenska församling 1921—
23, disputerade 1922
på en avh. ”Zur
Pre-digttätigkeit des
Johannes Chrysostomus”
och promoverades till
teol. dr 1923. B. har
visat sig livligt
intresserad av
finlandssvenskarnas kyrkliga
sam-lingssträvanden. Dessa
inriktade sig bl. a. på
inrättande av ett
svenskt biskopsstift,
och då ett sådant
omsider 1923 kom till stånd med säte i Borgå,
erhöll B. vid biskopsvalet de flesta rösterna
och utnämndes s. å. till det svenska stiftets
förste biskop. B. blev teol. hedersdr i Uppsala
1932.
Bonsels [bå’nzals], Waldemar, tysk
författare (f. 1881). Livfull och lättläst
romanförfattare och reseskildrare (”Älvan”, sv. övers. 1919,
”Indiska dagar och nätter”, 1921, m. fl.), har B.
blivit allbekant genom en ”roman för barn”, ”Biet
Majas äventyr” (1912; sv. övers. 1918).
Berättelser, som blivit populära, äro vidare ”Mario
und die Tiere” (1928), ”Mario und Gisela”
(1930 ) och ”Marios Heimkehr” (1937).
Ungdomsupplevelser ligga bakom ”Menschenwege.
Aus den Notizen eines Vagabunden” (1920) och
”Eros und die Evangelien. Aus den Notizen
eines Vagabunden” (1921; sv. övers. ”En
vaga-bond”, 1923).
Bon sens [bå sä’s], fr., sunt förnuft,
”vanligt sunt bondförstånd”.
Bon soir [bå swä’r], fr., god afton.
Bonstetten [bå’njtätan], Karl V i c t or von,
schweizisk författare (1745—1832). Mycket berest
och kunskapsrik, var B. förtrolig vän med många
samtida kulturpersonligheter. Han författade
estetiska och filosofiska skrifter, ”La Scandinavie
et les Alpes” (1826), skildringar av Schweiz och
sina ”Souvenirs, écrits en 1831”. Fördriven från
Schweiz av omstörtningarna 1796, vistades han
då i Köpenhamn några år.
Bonstorp, socken i n. v. Småland, se Bondstorp.
Bontempedli [bån-], Massimo, italiensk
författare (f. 1878). Först ansluten till
futuris-men (som B. senare satiriserar i ”Mio zio non
era futurista”, 1920), blev B. ledaren för den
utlöpare därav, som kallas ’900 (efter en av B.
redig, tidskr.). Denna riktnings
huvudprogrampunkt är fantasiens lössläppthet på bekostnad
av logik och natur. Själv är B. i sin bisarra
fabulering ytterst en lärjunge till Ariosto. Goda
äro många av hans noveller och romaner: ”Sette
savi” (1913), ”Eva ultima” (1922), ”La donna
dei miei sogni” (1925), ”La vita intensa” (1926),
”11 figlio di due madri” (1929; sv. övers. 1939),
”Vita e morte di Adria e dei suoi figli” (1930)
m. fl. Mindre betydande äro hans något
Piran-dellopåverkade dramer, t. ex. ”Nostra Dea”
(1926).
Bonthron [bå’ntrån], Alice Charlotte,
banbryterska inom svensk vanförevård (1851—•
1928). Hon blev dr O. Carlanders hjälparinna,
då 1885 Sveriges första skola och hem för lytta
och vanföra inrättades i Göteborg, samt var till
1917 föreståndarinna för denna Göteborgs
van-föreanstalt. Den utvecklades under denna tid
från små förhållanden till en imponerande
anstalt, sedan 1912 inrymd i ståtliga byggnader vid
Änggården. På fru B:s initiativ anordnades vid
anstalten 1890 ortopedisk poliklinik och 1902
klinik. Hon var 1911 även en de verksammaste
initiativtagarna till Svenska vanföreanstalternas
centralkommitté.
Bo’ntok, se Igoroter.
Bon ton [bå tå’], fr., god ton.
Bontoux [båto’], Paul Eugène, fransk
finansman (1824—1904). Han var en tid direktör
för österrikiska sydbanan, miste 1873 sin plats
efter förlustbringande spekulationer i
storindustriella företag men lyckades 1878 med hjälp av
klerikala franska kapitalister upprätta ”Union
générale” i Paris, ett ”katolskt” bankföretag,
som skulle motarbeta judiska bankirer. Aktierna
uppdrevos kolossalt genom intensiv reklam, men
genom B:s äventyrliga spekulationer bragtes
banken 1882 på fall, varvid tusentals familjer
ruinerades. B. dömdes till fem års fängelse men
lyckades fly.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
